Freud och det omedvetna sinnet

Freud och det omedvetna sinnet

av dr. Saul McLeod, publicerad 2009, uppdaterad 2015

Sigmund Freud uppfann inte precis idén om det medvetna kontra det omedvetna sinnet, men han var säkerligen ansvarig för att göra den populär och detta var ett av hans viktigaste bidrag till psykologin.

Freud (1900, 1905) utvecklade en topografisk modell av sinnet, där han beskrev dragen i sinnets struktur och funktion. Freud använde analogin med ett isberg för att beskriva sinnets tre nivåer.

Freud (1915) beskrev det medvetna sinnet, som består av alla mentala processer som vi är medvetna om, och detta ses som toppen av isberget. Du kanske till exempel känner dig törstig just nu och bestämmer dig för att ta en drink.

Det förmedvetna innehåller tankar och känslor som en person för tillfället inte är medveten om, men som lätt kan föras till medvetande (1924). Det existerar strax under medvetandenivån, före det omedvetna sinnet. Det förmedvetna är som ett mentalt väntrum, där tankarna stannar kvar tills de ”lyckas dra till sig det medvetna ögat” (Freud, 1924, s. 306).

Detta är vad vi menar i vår vardagliga användning av ordet tillgängligt minne. Till exempel tänker du för närvarande inte på ditt mobiltelefonnummer, men nu när det nämns kan du återkalla det med lätthet.

Mildare känsloupplevelser kan finnas i det förmedvetna, men ibland är traumatiska och kraftfulla negativa känslor förträngda och därmed inte tillgängliga i det förmedvetna.

Finalt omfattar det omedvetna sinnet mentala processer som är otillgängliga för medvetandet men som påverkar bedömningar, känslor eller beteende (Wilson, 2002).

Enligt Freud (1915) är det omedvetna sinnet den primära källan till mänskligt beteende. Likt ett isberg är den viktigaste delen av sinnet den del man inte kan se.

Våra känslor, motiv och beslut är faktiskt kraftfullt påverkade av våra tidigare erfarenheter och lagrade i det omedvetna.

Freud tillämpade dessa tre system på sin struktur av personligheten, eller psyket – id, ego och superego. Här anses id vara helt omedvetet medan egot och superego har medvetna, förmedvetna och omedvetna aspekter.

Omedvetet sinne

Omedvetet sinne

Medans vi är fullt medvetna om vad som pågår i det medvetna sinnet har vi ingen aning om vilken information som lagras i det omedvetna sinnet.

Det omedvetna innehåller alla typer av betydelsefullt och störande material som vi måste hålla utanför medvetandet eftersom de är för hotfulla för att erkännas fullt ut.

Det omedvetna sinnet fungerar som ett förvaringsutrymme, en ”kittel” av primitiva önskningar och impulser som hålls i schack och förmedlas av det förmedvetna området. Freud (1915) fann till exempel att vissa händelser och önskningar ofta var för skrämmande eller smärtsamma för hans patienter att erkänna, och han trodde att sådan information var inlåst i det omedvetna sinnet. Detta kan ske genom processen med förträngning.

Det omedvetna sinnet innehåller våra biologiskt baserade instinkter (eros och thanatos) för de primitiva drifterna till sex och aggression (Freud, 1915). Freud hävdade att våra primitiva drifter ofta inte når medvetandet eftersom de är oacceptabla för vårt rationella, medvetna jag.

Människor använder sig av en rad försvarsmekanismer (t.ex. förträngning) för att undvika att veta vilka deras omedvetna motiv och känslor är.

Freud (1915) betonade betydelsen av det omedvetna sinnet, och ett primärt antagande i den freudianska teorin är att det omedvetna sinnet styr beteendet i större utsträckning än vad människor anar. I själva verket är psykoanalysens mål att avslöja användningen av sådana försvarsmekanismer och därmed göra det omedvetna medvetet.

Freud menade att det omedvetnas influenser avslöjar sig på olika sätt, bland annat i drömmar och i glidningar, numera populärt kända som ”Freudianska glidningar”. Freud (1920) gav ett exempel på en sådan glidning när en brittisk parlamentsledamot refererade till en kollega som han var irriterad på som ”den hedervärda ledamoten från helvetet” i stället för från Hull.

Kritisk utvärdering

Kritisk utvärdering

Inledningsvis var psykologin skeptisk när det gällde idén om mentala processer som verkar på en omedveten nivå. För andra psykologer som är fast beslutna att vara vetenskapliga i sitt tillvägagångssätt (t.ex. behaviorister) har begreppet om det omedvetna sinnet visat sig vara en källa till avsevärd frustration eftersom det trotsar en objektiv beskrivning och är ytterst svårt att objektivt testa eller mäta.

Hursomhelst har klyftan mellan psykologin och psykoanalysen minskat och begreppet om det omedvetna är numera en viktig inriktning inom psykologin. Den kognitiva psykologin har till exempel identifierat omedvetna processer, såsom procedurellt minne (Tulving, 1972), automatisk bearbetning (Bargh & Chartrand, 1999; Stroop, 1935), och socialpsykologin har visat på betydelsen av implicit bearbetning (Greenwald & Banaji, 1995). Sådana empiriska resultat har visat på de omedvetna processernas roll i mänskligt beteende.

Den empiriska forskningen inom psykologin har emellertid visat på begränsningarna i den freudianska teorin om det omedvetna sinnet, och den moderna uppfattningen om ett ”anpassningsbart omedvetet” (Wilson, 2004) är inte densamma som den psykoanalytiska uppfattningen.

Freud (1915) har verkligen underskattat betydelsen av det omedvetna, och i termer av isbergsanalogin finns det en mycket större del av sinnet under vattnet. Sinnet fungerar mest effektivt genom att förpassa en betydande grad av sofistikerad bearbetning på hög nivå till det omedvetna.

Då Freud (1915) betraktade det omedvetna som en enda enhet, förstår psykologin nu att sinnet består av en samling moduler som har utvecklats över tiden och som fungerar utanför medvetandet.

Till exempel är den universella grammatiken (Chomsky, 1972) en omedveten språkprocessor som låter oss avgöra om en mening är korrekt formad. Separat från denna modul är vår förmåga att känna igen ansikten snabbt och effektivt, vilket illustrerar hur omedvetna moduler fungerar oberoende av varandra.

Slutningsvis, medan Freud trodde att primitiva drifter förblev omedvetna för att skydda individer från att uppleva ångest, är den moderna synen på det adaptiva omedvetna att det mesta av informationsbearbetningen befinner sig utanför medvetandet av effektivitetsskäl, snarare än repression (Wilson, 2004).

APA Style References

Bargh, J. A., & Chartrand, T. L. (1999). Den outhärdliga automatiken i tillvaron. American psychologist, 54(7), 462.

Chomsky, N. (1972). Språk och sinne. New York: Harcourt Brace Jovanovich.

Freud, S. (1915). Det omedvetna. SE, 14: 159-204.

Freud, S. (1924). En allmän introduktion till psykoanalysen, trans. Joan Riviere.

Greenwald, A. G., & Banaji, M. R. (1995). Implicit social kognition: attityder, självkänsla och stereotyper. Psychological review, 102(1), 4.

Stroop, J. R. (1935). Studier av interferens vid seriella verbala reaktioner. Journal of experimental psychology, 18(6), 643.

Tulving, E. (1972). Episodiskt och semantiskt minne. I E. Tulving & W. Donaldson (Eds.), Organization of Memory, (pp. 381-403). New York: Academic Press.

Wilson, T. D. (2004). Strangers to ourselves (främlingar för oss själva). Harvard University Press.