Det finns inte mycket bevis för att avhållsamhet lyfts fram som en preventivmetod för att förebygga hiv/sexuella sjukdomar och oönskade graviditeter. Lucinda Farmer, praktikant i sexuell och reproduktiv hälsa, rapporterade i
sitt brev till redaktören om resultatet om klamydia och gav
flera uppdateringar från opinionsundersökningsrapporten nr 41 Contraception and
Sexual Heath, 2008/09. Denna rapport om forskningsresultat inklusive
National Statistics Opinions Survey producerades på uppdrag av NHS
Information Centre for health and social care av Deborah Lader från
Office for National Statistics. Dessutom har hälsodepartementet i Storbritannien i sin nationella strategi för sexuell hälsa och hiv beskrivit målen för att minska förekomsten av odiagnostiserade sexuellt överförbara infektioner och oavsiktliga graviditeter. Men den fråga jag skulle vilja ställa
är var avhållsamhet placeras i diskussionerna om preventivmedel för att
förebygga och eller behandla alla hiv/sexuella infektioner och eller
förebygga oönskade graviditeter? Är det så att individer inte längre behöver
överväga avhållsamhet som preventivmetod eller är det så att det är
orealistiskt eller är det så att inga betydande forskningsresultat förespråkar en
politik, ett program eller utbildning om avhållsamhet? Oavsett ditt svar har
avhållsamhet fortfarande inte lyfts fram som en preventivmetod som
skulle lösa problemen med hiv/sexuell hälsa och oönskade graviditeter.
The Guttmacher Report on Public Policy on Understanding ’Abstinence’:
Implications for Individuals, Programs and Policies av Cynthia Dailard
gör min poäng tydligt. I rapportens sammanfattning står det: ”För att främja avhållsamhet
beropar dess förespråkare ofta den påstådda höga andelen misslyckanden med andra
preventivmetoder, särskilt kondomer. Genom att kontrastera den perfekta
användningen av avhållsamhet med den typiska användningen av andra preventivmetoder
jämför de dock äpplen med päron. Ur ett folkhälsoperspektiv
är det viktigt att både utsätta avhållsamhet för samma
vetenskapliga standarder som gäller för andra preventivmetoder och att göra
konsekventa jämförelser mellan olika metoder. Forskare har dock aldrig
mätt avhållsamhetens effektivitet vid typisk användning. Därför vet man inte
hur ofta avhållsamhet misslyckas i verkligheten eller hur effektivt
det är jämfört med andra preventivmetoder. Detta utgör en allvarlig kunskapslucka. Människor förtjänar att få konsekvent och korrekt information
om alla preventivmedels effektivitet. Om de till exempel får veta att avhållsamhet är 100 % effektivt, bör de också få veta att kondomer, om de används korrekt och konsekvent, är 97 % effektiva när det gäller att förhindra graviditet. Om de får veta att kondomer misslyckas så mycket som 14 % av
tiden, bör de få en jämförbar typisk misslyckandegrad för
avhållsamhet”. Rapporten stärker inte bara min åsikt utan visar också tydligt att alla möjliga åtgärder inte har vidtagits för att hantera avhållsamhet som preventivmetod. Jag anser fortfarande att denna
metod kommer att bidra till att lösa problemen med hiv/sexuell hälsa och oönskade
graviditeter.
Många experter tenderar att hävda att det ses som en traditionell metod
som är föråldrad. Ett annat argument är dock att personer som följer
avhållsamhet kommer från kulturella och religiösa bakgrunder där denna attityd
används för att påverka deras beteende när det gäller födelsekontroll och sex
efter äktenskapet. Trots detta har dessa argument fortfarande inte komplimenterat
avhållsamhet som preventivmedel. Individer får fortfarande sexuella
infektioner och oönskade graviditeter förekommer fortfarande. Världshälsoorganisationen rapporterade i sin översikt över reproduktiv hälsa för att uppfylla millenniemålen att de fortfarande står inför utmaningen att kontrollera sexuella infektioner och oönskade graviditeter (WHO 2006). Det
betyder därför att även om vissa program för att uppfylla dessa mål har
genomförts, kvarstår utmaningen fortfarande. De flesta ungdomar förkastar idén om
sexuell avhållsamhet före äktenskapet – över 95 % av individerna vid
första äktenskapet är inte oskulder och många anser att preventivmedel är en
prioritet för att förhindra graviditet före äktenskapet (Bakalar, 2007).
”Den genomsnittliga åldern vid första sexet varierade med etnicitet, från 15,2 år till
17,5 år, där svarta hade sex i de yngsta åldrarna och asiater i de äldsta
och lägre familjeinkomst förutspådde också sex i en tidigare ålder” (Bakalar,
2007).
För att avhållsamhet ska vara effektivt måste det dock ha stöd från
individer, strategiska hälsoprogram och hälsopolitik. Detta kommer inte
nödvändigtvis att ge 100 % effektivitet, men det kommer definitivt att spela en
roll när det gäller att förbättra hiv/sexuell hälsa och oönskade graviditeter som fortfarande är
höga. Enligt Världshälsoorganisationen står de fortfarande inför
utmaningen att omsätta millennieutvecklingsmålens
ideal i praktiken och ta itu med ungdomars behov
och problem när det gäller sexuell och reproduktiv hälsa, vilket är en viktig del av WHO:s globala strategi för reproduktiv hälsa, eftersom det finns allt fler bevis för att denna försummelse allvarligt kan äventyra ungdomars hälsa och framtida välbefinnande.
Utbildade pedagoger kan med hjälp av utformade aktiviteter ge
effektiv sexualundervisning som förespråkar avhållsamhet, särskilt när det gäller
prevention av oönskade graviditeter och förebyggande av hiv/STI. Dessa kan
inkludera:
-Skapa informationsresurser om kulturellt anpassad information om sexuell
hälsa.
-Arbeta med dessa program i samarbete med samhället, hälsoorganisationer
och icke-statliga organ som vill främja denna typ av
budskap, särskilt ungdomar;
-Förbättra värderingar och attityder på individ-, familje- och samhällsnivå;
-Ge korrekt information om både avhållsamhet och även
preventivmedel, inklusive kondomer;
-Utforma tydliga mål för att förebygga hiv, andra könssjukdomar och/eller graviditet hos tonåringar
-Undervisa ansvarsfulla sexuella hälsobeteenden som är relaterade till målen, med
klara budskap om dessa beteenden
-Identifiera psykosociala risker och implementera skyddsfaktorer med
aktiviteter för att kanalisera oansvariga sexuella beteenden.
Hur svårt det än må vara att besvara nyckelfrågorna om avhållsamhet
är det nödvändigt för att utveckla sunda och effektiva
program och strategier för åtminstone, Den nuvarande bristen på allmän
förståelse hindrar allmänheten och beslutsfattare från att fullt ut
bedöma om avhållsamhet och utbildning i avhållsamhet är livskraftiga och
realistiska metoder för folkhälsa och offentlig politik för att minska
oavsiktliga graviditeter och hiv/STD (Dailard, 2003). Varför inte då lägga
mycket mer vikt vid avhållsamhet så att det kan fungera som en effektiv
preventivmetod för att förebygga hiv/sexuella sjukdomar och oönskade
graviditeter.
1.Bakalar, N. (2007) ”New Findings Add Nuance to Discussion of Early
Sex”, New York Times, 2007-JUN-05, at: http://www.nytimes.com/
2.Preventivmedel och sexuell hälsa, 2008/09. Opinionsundersökningsrapport nr
41. Tillgänglig på www.statistics.gov.uk/downloads/theme_health/contra2008-
9.pdf.
3.Dailard, C. Guttmacher (2003).Report on Public Policy on
Understanding ’Abstinence’: Implikationer för individer, program och politik. December 2003, volym 6, nummer 5. Hämtad den 22 juni 2010 från
www.guttmacher.org/pubs/journals/gr060504.html.
4.Hälsodepartementet. Den nationella strategin för sexuell hälsa och
HIV. Tillgänglig på: www.medfash.org.uk/publications/documents/nat_shs-
2001.pdf.
5.Världshälsoorganisationen, avdelningen för reproduktiv hälsa och
forskning. (2004) Global strategi för förebyggande och kontroll av
sexuellt överförbara infektioner: 2006 – 2015. Att bryta kedjan av
överföring. Hämtad 22 juni 2010 från www.who.int ’ … ’ Sexual and
reproductive health.
6.Världshälsoorganisationen, Department of Reproductive Health and
Research. (2006)
Promoting and safeguarding the sexual and reproductive health of
adolescents. Hämtad den 22 juni 2010 från www.who.int
Kompletterande intressen:
Inget deklarerat
.