Glutenkänslighetens risker – Kan spannmål påverka hjärnan?

Publicerat den av admin

Glutenkänslighet är en term som hörs allt oftare. Men vad innebär det egentligen? Och vilka är konsekvenserna av att vara känslig för gluten?

Celiaki är det mest kända tillståndet som är förknippat med gluten. Det är ett autoimmunt tillstånd där gluten framkallar ett onormalt immunsvar, vilket leder till att kroppen angriper och skadar tunntarmens slemhinna. Detta leder till de vanliga matsmältningssymptomen som upplevs. Dessutom kan näringsbrister, dålig tillväxt, viktminskning och vissa neurologiska tecken ses.

Glutenöverkänslighet skiljer sig från celiaki

Glutenöverkänslighet kan involvera andra mekanismer än de som är inblandade i celiaki och kan ofta uppvisa mer psykologiska eller neurologiska symtom. Faktum är att glutenkänslighet har visat sig vara en gemensam faktor, hos både barn och vuxna, med tillstånd som ADHD1, ASD1, kramper2, depression3, ångeststörningar4 och schizofreni5. Glutenataxi, som innebär problem med koordination, tal och balans, är ett neurologiskt tillstånd som involverar en reaktion på gluten och blir alltmer känt6.

Glutenkänslighet, som ibland kallas icke-celiakisk glutenkänslighet (NCGS), har visat sig vara sex gånger vanligare än celiaki 7. Vissa kanske frågar sig varför förekomsten av glutenkänslighet tycks öka? Denna uppenbara ökning av antalet fall kan bero på flera faktorer, bland annat en ökad medvetenhet om glutenets inverkan, sädesslag med högre glutenhalt eller en ökad konsumtion av glutenhaltiga sädesslag eller produkter. Oavsett orsaken till ökningen av antalet fall ökar bevisen för att gluten påverkar hjärnan.

Hur orsakar gluten problem?

Glutenhaltiga sädesslag som vete, råg, korn och dinkel innehåller giftiga proteinfraktioner i form av gliadiner, gluteniner och andra prolaminer. Dessa giftiga proteinfraktioner har visat sig ha omfattande effekter på kroppen och kan störa den normala tarmbalansen8 och involvera immunsystemet hos mottagliga personer9. Även om det vanligen är proteinfraktionerna som orsakar en reaktion hos känsliga personer är det möjligt att reagera på andra komponenter i gluten.

Under matsmältningen av gluten frigörs föreningar som gluteomorfiner, även kallade gliadorfiner. Dessa har en opioidliknande effekt på hjärnan och har kopplats till tillstånd som ASD10.

Immunpåverkan

Immunreaktionen på gluten kan vara komplex och kan, eller inte, involvera specifika antikroppar.Vid celiaki kan flera antikroppar förekomma, bland annat anti-endomysiella antikroppar (EMA), anti-vävnadstransglutaminasantikroppar (tTG),) eller IgE-medierade antikroppar. Vid glutenkänslighet kan dessa antikroppar saknas och det finns belägg för en ökning av anti-gliadinantikroppar11. Antikroppar mot deamiderade gliadinpeptider kan också höjas och testning av deras förekomst kan vara särskilt användbart hos små barn12. Man tror att anti-gliadin-antikroppar skulle kunna påverka ett protein som är involverat i frisättning av neurotransmittorer negativt och därmed direkt påverka neurotransmittorer och potentiellt påverka den psykologiska funktionen13. Gliadin i sig kan aktivera produktionen av kemiska budbärare som kallas cytokiner och som är involverade i det inflammatoriska svaret, vilket bäddar för ett ökat inflammatoriskt svar14. Kopplingar har gjorts till ökade cytokinnivåer och utvecklingen av tillstånd som ADHD och ASD15.

Tarmslemhinnan

En intressant upptäckt av forskare är att tarmslemhinnan hos personer med glutenkänslighet kan skilja sig markant från den hos personer med celiaki. Det verkar inte alltid finnas en utplaning av villi på tarmslemhinnan och det är möjligt att ha normal tarmpermeabilitet16 och en frisk tarmslemhinna17 i fall av glutenkänslighet. Med detta sagt finns det en hög förekomst av läckande tarm i samband med ASD och ADHD18.

Mikrobiomstörning

Mikrobiomet är känt för att bidra till den allmänna tarmhälsan och spela en roll för immunsystemets funktion. Deras koppling till god hälsa är oomtvistad och en direkt koppling mellan tarmen och hjärnan har fastställts. Mikrobiotan kan skicka signaler till hjärnan via flera mekanismer, bland annat genom aktivering av vagalnerven och genom hormoner19. En obalans i mikrobiomet har kopplats till flera psykologiska problem, inklusive depression och ångest20.

Både gluten och gliadin har visat sig störa mikrobiomet hos mottagliga individer21. Det finns belägg för att användningen av probiotika, för att återställa balansen vid dysbios, vid ADHD och ASD ger förbättringar av symtomen22.

Riskfaktorer – varför är vissa personer mer mottagliga?

Genetik – Sambandet mellan celiaki och nedärvda DNA-variationer är välkänt och nästan alla celiakier har HLA-DQ2- och HLA-DQ8-haplotyper (en haplotyp är en grupp av gener som ärvs tillsammans från en enda förälder). Förekomsten av dessa haplotyper i samband med glutenkänslighet finns men varierar från 50 %23-25 till 90 %26

Mikrobiomöverföring – Barn föds med en steril tarm och är beroende av moderns överföring av mikrobiota, genom vaginal förlossning och amning, för att de ska kunna utveckla en hälsosam mikrobiom. Mikrobiota spelar en viktig roll för hjärnans utveckling och funktion, och en störning av mikrobiomet i tidig ålder kan få långsiktiga konsekvenser, bland annat ökad känslighet för glutenkänslighet.

Toxisk belastning – Ackumulering av toxiner i kroppen har kopplats till överkänslighet och nedsatt tolerans hos immunsystemet. En eller flera utlösande faktorer, t.ex. gluten, verkar framkalla en reaktion hos personer med hög toxisk belastning27. Ärftlig toxisk belastning i livmodern kan också vara en faktor hos barn som har utvecklat glutenkänslighet.

Nyckelpunkter:

  • Glutenkänslighet är komplex och kan uppvisa andra tecken än celiaki
  • Glutenkänslighet har visat sig vara en gemensam faktor vid ADHD, ASD, depression, ångest och ataxi
  • Proteinfraktioner i gluten kan störa den normala tarmbalansen och involvera immunsystemet
  • Morfinliknande föreningar som frigörs under matsmältningen av gluten har opioid-liknande effekter på hjärnan
  • Hälsa av tarmslemhinnan och balans i mikrobiota kan spela en nyckelroll vid känslighet för gluten
  • Det finns en genetisk koppling till glutenkänslighet
  • Den höga toxiska belastningen kan påverka immuntoleransen mot gluten

Glutenfritt

Gluten innebär risker för vissa barn och vuxna och kan ha stor inverkan på hjärnans funktion. Det är tydligt att många personer med glutenkänslighet får lindring av många av sina symtom på en glutenfri kost. För vissa är fördelarna inom några dagar eller veckor, för andra tar det längre tid. Det är också värt att överväga ett probiotiskt tillskott för att återställa eventuella obalanser. Om du överväger glutenfri kost eller probiotika är det alltid bäst att samarbeta med en välutbildad och erfaren behandlare av funktionell hälsa.

Översikt

Gluten kan vara en fara och ha stor inverkan på hjärnans funktion. Att undvika glutenhaltiga livsmedel kan dramatiskt minska både psykologiska och neurologiska symtom.

  1. Niederhofer H, Pittschieler K. (2006) A preliminary investigation of ADHD symptoms in persons with celiac disease. Journal of Attention Disorders. 10:200-204.
  2. Peltola M, Kaukinen K, Dastidar P, Haimila K, Partanen J, Haapala AM, et al. (2009) Hippocampal sclerosis in refractory temporal lobe epilepsy is associated with gluten sensitivity. Journal of Neurology, Neu-rosurgery and Psychiatry. 80:626-630.
  3. Ruuskanen A, Kaukinen K, Collin P, Huhtala H, Valve R, Maki M, et al. (2010) Positiva serumantigliadinantikroppar utan celiaki i den äldre befolkningen: Spelar det någon roll? Scandinavian Journal of Gastroenterology. 45:1197-1202.
  4. Jackson, J. R., Eaton, W. W., Cascella, N. G., Fasano, A., & Kelly, D. L. (2012). Neurologiska och psykiatriska manifestationer av celiaki och glutenkänslighet. Psychiatric Quarterly, 83(1), 91-102.
  5. Dickerson F, Stallings C, Origoni A, Vaughan C, Khushalani S, Leister F, et al. (2010) Markörer av glutenkänslighet och celiaki i nyligen insjuknade psykoser och schizofreni med flera episoder. Biological Psychiatry. 68:100-104.
  6. Hadjivassiliou M, Boscolo S, Davies-Jones GA, Grunewald RA, Not T, Sanders DS, et al.(2002) The humoral response in the pathogenesis of gluten ataxia. Neurology. 58:1221-1226.
  7. Hadjivassiliou M, Grunewald RA, Davies-Jones GA. (2002) Glutenkänslighet som en neurologisk sjukdom. Journal of Neurology, Neurosurgery and Psychiatry. 72:560-563.
  8. Hollon J., et al. (2015) Effect of Gliadin on Permeability of Intestinal Biopsy Explants from Celiac Disease Patients and Patients with Non- Celiac Gluten Sensitivity. Nutrients 7.3 1565-76.
  9. Palova-Jelinkova L, Rozkova D, Pecharova B, Bartova J, Sediva A, Tlaskalova-Hogenova H, et al. (2005) Gliadin-fragment inducerar fenotypisk och funktionell mognad av mänskliga dendritiska celler. Journal of Immunology. 175:7038-7045
  10. Cooper, E. L. (2003). Neuroimmunologi vid autism: en mångfacetterad hypotes. International journal of immunopathology and pharmacology, 16(3), 289-292.
  11. Hadjivassiliou M, Williamson CA, Woodroofe (2004) N. The immunology of gluten sensitivity: Bortom tarmen. Trender inom immunologi. 25:578-582.
  12. Amarri, S., Alvisi, P., De Giorgio, R., Gelli, M. C., Cicola, R., Tovoli, F., … & Volta, U. (2013). Antikroppar mot deamiderade gliadinpeptider: en exakt prediktor för celiaki i spädbarnsåldern. Journal of clinical immunology, 33(5), 1027-1030.
  13. Jackson, J. R., Eaton, W. W., Cascella, N. G., Fasano, A., & Kelly, D. L. (2012). Neurologiska och psykiatriska manifestationer av celiaki och glutenkänslighet. Psychiatric Quarterly, 83(1), 91-102.
  14. Palova-Jelinkova L, Rozkova D, Pecharova B, Bartova J, Sediva A, Tlaskalova-Hogenova H, et al. (2005) Gliadin fragment inducerar fenotypisk och funktionell mognad av mänskliga dendritiska celler. Journal of Immunology. 175:7038-7045
  15. Zubareva, O. E., & Klimenko, V. M. (2013). Ökning av proinflammatoriska cytokinnivåer vid tidig ålder som en riskfaktor för utveckling av nervös och mental patologi. Neuroscience and Behavioral Physiology, 43(4), 535-541.
  16. Sapone A, Lammers KM, Mazzarella G, Mikhailenko I, Carteni M, Casolaro V, et al. (2010) Differential mucosal IL-17 expression in two gliadin-induced disorders: Glutenkänslighet och den autoimmuna enteropatin celiaki. International Archives of Allergy and Immunology. 152:75-80.
  17. Marsh, M. N. (1992). Gluten, major histocompatibility complex, and the small intestine: a molecular and immunobiologic approach to the spectrum of gluten sensitivity (”celiac sprue”). Gastroenterology, 102(1), 330-354
  18. de Magistris, L., Familiari, V., Pascotto, A., Sapone, A., Frolli, A., Iardino, P., … & Militerni, R. (2010). Förändringar av tarmbarriären hos patienter med autismspektrumstörningar och hos deras förstagradssläktingar. Journal of pediatric gastroenterology and nutrition, 51(4), 418-424.
  19. Forsythe, P., & Kunze, W. A. (2013). Röster inifrån: tarmmikrober och CNS. Cellular and molecular life sciences, 70(1), 55-69.
  20. Foster, J. A., & Neufeld, K. A. M. (2013). Gut-brain axis: hur mikrobiomet påverkar ångest och depression. Trends in neurosciences, 36(5), 305-312.
  21. Hollon J., et al. (2015) Effect of Gliadin on Permeability of Intestinal Biopsy Explants from Celiac Disease Patients and Patients with Non- Celiac Gluten Sensitivity. Nutrients 7.3: 1565-76.
  22. Critchfield JW, van Hemert S, Ash M, Mulder L, Ashwood P. (2011) The potential role of probiotics in The management of childhood autism spectrum disorders. Gastroenterology research and practice. 161358.
  23. Bizzaro, N., Tozzoli, R., Villalta, D., Fabris, M., & Tonutti, E. (2012). Spjutspetsfrågor inom celiaki och glutenintolerans. Clinical reviews in allergy & immunology, 42(3), 279-287.
  24. Monsuur AJ, Wijmenga C (2006) Understanding the molecular basis of celiac disease: what genetic studies reveal. Ann Med 38:578-591.
  25. Mazzarella G, Maglio M, Paparo F, Nardone G, Stefanile R, Greco L, van de Wal Y, Kooy Y, Koning F, Auricchio S, Troncone R: (2003) En immunodominant DQ8-begränsad gliadinpeptid aktiverar immunsvaret i tunntarmen i in vitro-kulturerad slemhinna från HLA-DQ8-positiva men inte HLA-DQ8-negativa celiakipatienter. Gut 52:57-62.
  26. Hadjivassiliou M, Grunewald RA, Chattopadhyay AK, Davies-Jones GA, Gibson A, Jarratt JA, et al. (1998) Clinical, radiological, neurophysiological, and neuropathological characteristics of gluten ataxia. Lancet. 352:1582-1585.
  27. S. J. Genuis, (2010) Sensitivity-related illness: the escalating pandemic of allergy, food intolerance and chemical sensitivity. Science of the Total Environment, vol. 408, no. 24, pp. 6047-6061

.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.