(född i Köpenhamn, Danmark, 13 september 1853; död i Köpenhamn, 14 november 1938)
biologi, medicin.
Gram var son till Frederik Terkel Julius Gram, professor i rättsvetenskap, och Louise Christiane Roulund. Han inledde tidigt studier i naturvetenskap. Efter att ha fått en kandidatexamen från Köpenhamns Metropolitanskola (1871) blev han assistent i botanik (1873-1874) hos zoologen Japetus Steenstrup. Men han utvecklade snart ett intresse för medicin, och 1878 blev han medicine doktor vid Köpenhamns universitet. Under de följande åren var han assistent på olika sjukhus i Köpenhamn och 1882 fick han guldmedaljen för en universitetsuppsats om antalet och storleken på mänskliga erytrocyter i kloros. Året därpå försvarade han i Köpenhamn sin doktorsavhandling om de mänskliga erytrocyternas storlek.
Från 1883 till 1885 reste Gram’ i Europa och studerade farmakologi och bakteriologi. 1884, när han arbetade med Friedländer i Berlin, publicerade han sin berömda mikrobiologiska färgningsmetod. Gram experimenterade med att färga pneumokockbakterier genom att modifiera Ehrlichs alkaliska anilinlösningar. Gram färgade sina preparat med anilin gentianviolett genom att tillsätta Lugols lösning i en till tre minuter. När han sedan tog bort den ospecifika tillskrivna färgningen med absolut alkohol behöll vissa bakterier (pneumokocker till exempel) färgen (grampositiva mikrober, vilket senare gjordes av Weigert.
Gram tillbringade de kommande åren som sjukhusassistent. År 1891 utnämndes han till professor i farmakologi vid Köpenhamns universitet, en position som han behöll med inspirerande flit fram till 1900, trots att han 1892 också hade blivit överläkare i internmedicin vid det kungliga Frederiks sjukhus. Gram visade stort intresse för den kliniska utbildningen av unga studenter; han utnämndes till ordinarie professor (1900) och från 1902 till 1909 publicerade han sin fyravolymiga Klinisk-therapeutiske Forelaesninger, som visar hans intresse för rationell farmakoterapi inom den kliniska vetenskapen.
Inom sin universitetsanställning hade Gram en stor privatpraktik inom internmedicin; och som ordförande i farmakopékommissionen (1901-1921) rensade han fältet från många föråldrade terapeutiska metoder. Efter sin pensionering 1923 återupptog han sitt tidigare intresse för medicinens historia.
Gram blev hedersmedlem i Svenska Läkaresällskapet (1905), Verein für Innere Medizin (1907) och Dansk Selskab for Intern Medicin (1932). Högskolan Kristiana (numera Universitetet i Oslo) tilldelade honom medicine doktorsexamen honoris causa 1912, och kungen tilldelade honom Dannebrogs kommendörskorset första klass (1912) och den gyllene förtjänstmedaljen (1924).
Gram gifte sig 1889 med Louise I. C. Lohse, hon dog elva år senare.
BIBLIOGRAFIK
I. Original Works. En fullständig katalog över Grams publicerade skrifter finns i O. Preisler, Bibliotheca medica danica, VII (Lyngby, 1919), 41; Index medicus danicus 1913-1927, II (Köpenhamn, 1928), 370-371; och ibid, … 1928-1947 (tryckta registerkort). Bland hans viktigare verk kan nämnas Blodet hos Klorotiske med Hensyn til Blodlegemernes Talog Størrelse hos Mennesket (Köpenhamn, 1882); Undersøgelser over de røde Blodlegemers Størrelse hos Mennesket (Köpenhamn, 1883); ”Über die isolierte Färbung der Schizomyceten in Schnitt-und Trockenpräparaten”, i Fortschritte der Medizin, 2 (1884), 185; Laegemidlernes Egenschaften og Doser i Tableform (Köpenhamn, 1897); och Klinisk-therapeutiske Forelaesninger for de Studerende, 4 vols, (Köpenhamn. 1902-1909).
E. Snorrason