Ungdomars rapporter om formell sexuell hälsoutbildning
– ”Formell” sexuell hälsoutbildning är undervisning som i allmänhet äger rum i en strukturerad miljö, t.ex. en skola, ett ungdomscenter, en kyrka eller annan lokal. Denna typ av undervisning är en central informationskälla för ungdomar.
– Under 2011-2013 hade mer än 80 % av ungdomarna i åldern 15-19 år fått formell undervisning om könssjukdomar, hiv och aids eller hur man säger nej till sex. Däremot hade endast 55 % av de unga männen och 60 % av de unga kvinnorna fått formell undervisning om preventivmedel.1
– Mellan 2006-2010 och 2011-2013 minskade antalet tonårsflickor som uppgav att de hade fått formell undervisning om preventivmedel, sexuellt överförbara sjukdomar, hiv och aids och hur man säger nej till sex avsevärt. Det fanns också en signifikant nedgång i tonåriga mäns rapporter om att ha fått formell undervisning om preventivmedel.1
– Andelen ungdomar i åldern 15-19 år som hade fått formell undervisning om hur man säger nej till sex, men som inte hade fått någon undervisning om preventivmedel, ökade mellan 2006-2010 och 2011-2013, från 22 % till 28 % bland kvinnor och från 29 % till 35 % bland män.1
– Minskningen av den formella sexualundervisningen var koncentrerad till ungdomar som bodde i landsbygdsområden. Till exempel minskade andelen ungdomar på landsbygden som hade fått undervisning om preventivmedel från 71 % till 48 % bland kvinnor och från 59 % till 45 % bland män.1
– Den formella undervisningen kanske inte är färdighetsbaserad. 2011-2013 rapporterade endast 50 % av kvinnorna och 58 % av männen i åldern 15-19 år att de hade fått formell undervisning om hur man använder kondom.1
– Den formella undervisningen är kanske inte färdighetsbaserad.
– Endast ungefär hälften av ungdomarna (57 % av kvinnorna och 43 % av männen) fick formell undervisning om preventivmedel innan de hade sex för första gången. Ungefär fyra av tio (46 % av kvinnorna och 31 % av männen) fick undervisning om var man kan skaffa preventivmedel.1
– 2015 rapporterade mindre än sex procent av lesbiska, homosexuella, bisexuella och transsexuella (hbtq-studerande) i åldrarna 13-21 år att deras hälsokurser hade innehållit positiva framställningar om hbtq-relaterade ämnen2 .
EFFEKTIVITETEN AV FORMELLA SEXUTBILDNINGSPROGRAM
– Ledande yrkesorganisationer inom folkhälsa och medicin – däribland American Medical Association, American Academy of Pediatrics, American College of Obstetricians and Gynecologists; American Public Health Association, Health and Medicine Division of the National Academies of Science, Engineering and Medicine (tidigare Institute of Medicine), American School Health Association och Society for Adolescent Health and Medicine – stöder omfattande sexualundervisning.3-9
– Det har skett en förskjutning mot evidensbaserade insatser i USA under de senaste decennierna. Den första särskilda federala finansieringsströmmen för utvärdering av program för sexuell hälsa för ungdomar inrättades 2010 och har bidragit till att förbättra kvaliteten och kvantiteten på utvärderingsforskningen.10
– Starka bevis tyder på att tillvägagångssätt för sexualupplysning som innehåller information om både preventivmedel och avhållsamhet hjälper ungdomar att skjuta upp sex och även att ha hälsosamma relationer och undvika sexuellt överförbara sjukdomar och oavsiktliga graviditeter när de blir sexuellt aktiva. Många av dessa program har resulterat i uppskjuten sexuell debut, minskad frekvens av sex och minskat antal sexpartners, ökad användning av kondom eller preventivmedel eller minskat sexuellt risktagande.11,12
– Den federala regeringen tillhandahåller för närvarande medel för att utvärdera nya och innovativa metoder för att förebygga graviditet bland ungdomar, både i och utanför skolan, samt för att replikera befintliga program.13 Utvärderingar av program som finansierats inom ramen för detta initiativ har visat att ungefär ett av tre hade en positiv effekt – en större andel än vad som vanligtvis hittas i utvärderingar av detta slag.14
– Program för ”avhållsamhetsundervisning” som främjar avhållsamhet endast till äktenskapet – numera benämnt ”sexuellt riskundvikande” av förespråkarna – har beskrivits som ”vetenskapligt och etiskt problematiska”. De ignorerar eller stigmatiserar systematiskt många ungdomar och tillgodoser inte deras hälsobehov.15
– Förespråkare av program för att undvika sexuella risker har tagit till sig begreppen ”medicinskt korrekt” och ”evidensbaserat”, även om experter på området är överens om att sådana program varken är fullständigt medicinskt korrekta eller baserade på allmänt accepterad vetenskaplig evidens.16
– Programmen för enbart avhållsamhet till äktenskap hotar de grundläggande mänskliga rättigheterna genom att de undanhåller information om mänsklig sexualitet och eventuellt ger medicinskt felaktig och stigmatiserande information.15
– Forskning visar att program som främjar avhållsamhet fram till äktenskapet och samtidigt undanhåller information om preventivmedel inte förhindrar eller till och med fördröjer sex.17,18 Dessutom kan program som enbart främjar avhållsamhet fram till äktenskapet faktiskt innebära att unga människor löper en ökad risk för graviditet och könssjukdomar.19,20
– En stor mängd forskning har inte funnit några bevis för att det faktum att ungdomar får information och utbildning om sexuell och reproduktiv hälsa leder till ökat sexuellt risktagande.12
– De flesta utvärderingar av program för sexuell hälsa fokuserar på att minska nivåerna av graviditet hos tonåringar, könssjukdomar och de beteenden som leder till dem. Men det bredare målet med omfattande sexualundervisning är att stödja ungdomars utveckling till sexuellt friska vuxna.5,15
SKOLHÄLSAPOLICY OCH PROGRAM
– Enligt Centers for Disease Control and Prevention (CDC) är det vanligare att undervisning om sexuell hälsa (inklusive mänsklig sexualitet och förebyggande av sexuellt överförbara sjukdomar och graviditet) krävs i högstadieskolan än i mellanstadieskolan eller grundskolan.21
– År 2014 gav mindre än hälften av högstadieskolorna och endast 20 % av mellanstadieskolorna undervisning i alla de 16 ämnen som CDC anser vara väsentliga för utbildning i sexuell hälsa.21
– År 2014 undervisade 72 % av USA:s offentliga och privata gymnasieskolor i graviditetsprevention som en del av den obligatoriska undervisningen. 76 % undervisade i att avhållsamhet är den mest effektiva metoden för att undvika graviditet, hiv och sexuellt överförbara sjukdomar. 61 % undervisade i preventivmedels effektivitet och 35 % undervisade eleverna i hur man korrekt använder en kondom.21
– På mellanstadienivå undervisade 38 % av skolorna i graviditetsprevention som en del av den obligatoriska undervisningen. 50 % av skolorna undervisade i att avhållsamhet är den effektivaste metoden för att undvika graviditet, hiv och sexuellt överförbara sjukdomar. 26 % av skolorna undervisade i preventivmedel och 10 % av skolorna undervisade eleverna i hur man använder kondom på rätt sätt.21
– Bland de skolor som 2014 krävde undervisning om graviditetsprevention var den genomsnittliga undervisningstiden som årligen ägnades åt detta ämne 4,2 timmar i högstadieskolor och 2,7 timmar i mellanstadieskolor.21
– År 2014 tillät 88 % av skolorna att föräldrarna kunde undanta sina barn från undervisning om sexuell hälsa.21
– Andelen skolor som tillhandahöll undervisning om sexuell hälsa minskade mellan 2000 och 2014, inom ämnen som sträcker sig från pubertet och avhållsamhet till hur man använder en kondom.21,22
– Inom varje delstat var det relativt få gymnasieskolor som 2014 erbjöd undervisning om hiv, sexuellt överförbara sjukdomar eller förebyggande av graviditet som var särskilt relevant för lesbiska, homosexuella, bisexuella, transsexuella, queer eller ifrågasättande (HBTQ) ungdomar; andelen varierade från 11 % i South Dakota till 56 % i Vermont.23
Andra källor till information om sexuell hälsa
Ungdomar kan få information om sexuell hälsa från en rad olika källor utöver formell undervisning. Här tar vi upp föräldrars, vårdgivares och digitala mediers roll som potentiella källor till information om sexuell hälsa för ungdomar.
Föräldrar
– 2011-2013 rapporterade 70 % av männen och 78 % av kvinnorna i åldrarna 15-19 år att de hade pratat med en förälder om minst ett av sex ämnen inom sexualundervisningen: hur man säger nej till sex, preventivmetoder, könssjukdomar, var man kan få preventivmedel, hur man förebygger hiv-infektion och hur man använder kondom.1
– Unga kvinnor var mer benägna än unga män att prata med sina föräldrar om vart och ett av dessa ämnen om sexuell hälsa utom om hur man använder kondom, som diskuterades oftare bland män (45 %) än bland kvinnor (36 %).1
– Trots att tonåringars mottagande av formell sexualundervisning minskade mellan 2006-2010 och 2011-2013 förändrades inte andelen tonåringar som hade pratat med sina föräldrar om de flesta ämnen som rörde sexualundervisning.1
– Även om de flesta föräldrar ger information om preventivmedel eller andra frågor om sexuell hälsa kan deras kunskaper om dessa frågor vara felaktiga eller ofullständiga.24
– Mer än 93 % av föräldrarna säger att sexualundervisning på mellanstadiet och högstadiet är viktigt, och de flesta anser att sexualundervisningen bör omfatta undervisning om preventivmedel.25
Hälsovårdspersonal
– Både American Medical Association och American Academy of Pediatrics rekommenderar att ungdomars primärvårdsbesök ska omfatta tid i enskildhet med hälsovårdspersonal för att diskutera sexualitet och få rådgivning om sexuellt beteende.26,27 American College of Obstetricians and Gynecologists rekommenderar att preventivmedelsrådgivning ingår i varje besök med ungdomar, även de som ännu inte är sexuellt aktiva.28
– Trots dessa rekommendationer rapporterade endast 45 % av ungdomarna i åldern 15-17 år 2013-2015 att de tillbringade tid i enrum med en läkare eller annan vårdgivare under det senaste besöket under det föregående året.29
– Många vårdgivare pratar inte med sina tonårspatienter om sexuella hälsoproblem under besök i primärvården. I en studie varade samtalen med patienter i åldern 12-17 år i genomsnitt 36 sekunder.30
– Många ungdomar känner sig obekväma med att prata med sin vårdgivare om frågor som rör sexuell hälsa, och många vårdgivare är också oroliga för att diskutera dessa frågor.31
– Oro för konfidentialitet begränsar tillgången till sexuell och reproduktiv hälsovård, särskilt när ungdomar är beroende av sina föräldrars sjukförsäkring. Under 2013-2015 rapporterade 18 % av alla ungdomar i åldern 15-17 år och 12 % av unga vuxna i åldern 18-19 år som omfattas av föräldrarnas försäkring att de inte skulle söka sexuell eller reproduktiv hälsovård på grund av oro för att deras föräldrar skulle få reda på det.29
– Bland kvinnor i åldern 15-17 år som någon gång hade haft sex var sannolikheten för att de som rapporterade oro för konfidentialitet en tredjedel så stor att de hade fått en preventivmedelstjänst under det föregående året som för dem som inte hade dessa farhågor.29
– Många ungdomar faller mellan stolarna för informationen. Bland ungdomar i åldern 15-19 år som någonsin hade haft sex och som inte fick information om preventivmedel från vare sig formella källor eller en förälder, talade endast 7 % av kvinnorna och 13 % av männen med en vårdgivare om preventivmedel 2006-2010.32
Digitala medier
– Tillgång till Internet är nästan universell bland ungdomar i Förenta staterna. Digitala medier erbjuder möjligheter för ungdomar att konfidentiellt söka information om känsliga ämnen och är därför en trolig källa till information om sexuell hälsa för ungdomar.33,34
– Onlinekällor kan vara särskilt viktiga för hbtq-ungdomar, vars behov kan lämnas utanför den traditionella sexualundervisningen.35 Internets konfidentialitet kan också vara särskilt lockande för dessa ungdomar, som kanske inte känner sig bekväma med att diskutera sexuell hälsa med föräldrar eller vänner.36
– År 2010 rapporterade 19 % av de heterosexuella ungdomarna, 40 % av de ifrågasättande ungdomarna, 65 % av de bisexuella ungdomarna och 78 % av de lesbiska/homosexuella/queera ungdomarna i åldrarna 13-18 år att de hade använt Internet för att söka information om sexuell hälsa under det senaste året37 .
– Sjuttiotre procent av ungdomarna i åldern 13-17 år äger en smartphone.38 Det behövs mer aktuell forskning för att dokumentera hur och i vilken utsträckning ungdomar får tillgång till och använder information om sexuell hälsa online med smartphones och annan ny mobil teknik.
– Digitala medier, inklusive sociala nätverkssajter, appar och sms-tjänster, används i allt större utsträckning för att nå ungdomar med interventioner för sexuell hälsa och studier har visat att det är effektivt för att förbättra kunskap och beteende inom en rad olika områden för sexuell hälsa.39
– De webbplatser som ungdomar kan vända sig till för att få information om sexuell hälsa innehåller ofta felaktig information. Av 177 webbplatser om sexuell hälsa som undersöktes i en nyligen genomförd studie innehöll till exempel 46 % av dem som handlade om preventivmedel och 35 % av dem som handlade om abort felaktig information.40
SEXUtBILDNINGSPOLITIK OCH FINANSIERING
– För närvarande är det i 22 delstater och i District of Columbia obligatoriskt med utbildning om både sex och hiv, i två delstater är det obligatoriskt med enbart sexualundervisning, och i ytterligare 12 delstater är det obligatoriskt med enbart hiv-undervisning.41
– Totalt 37 delstater kräver att sexualundervisningsprogrammen ska innehålla information om avhållsamhet. 25 kräver att avhållsamhet betonas, medan 12 bara kräver att ämnet ska ingå som en del av undervisningen.41
– Arton delstater och District of Columbia kräver att sexualundervisningsprogrammen innehåller information om preventivmedel; ingen delstat kräver att detta betonas.41
– Tretton delstater kräver att den information som presenteras i sex- och hivundervisningen ska vara medicinskt korrekt.41
– Tjugofyra delstater och District of Columbia kräver att all sexualundervisning som ges ska vara åldersanpassad och tre delstater kräver att hiv-undervisning ska vara åldersanpassad.41
– Tolv delstater kräver att sexuell läggning diskuteras i sexualundervisning. Nio av dessa delstater kräver en inkluderande diskussion om sexuell läggning, medan de återstående tre kräver att klasserna endast ger negativ information om sexuell läggning.41
– Under budgetåret 2017 tillhandahöll kongressen 176 miljoner dollar för evidensbaserade eller evidensinformerade, medicinskt korrekta och åldersanpassade program för förebyggande av graviditet bland tonåringar, vilket var samma belopp som under föregående budgetår. Denna finansiering inkluderade 101 miljoner dollar för Teen Pregnancy Prevention Program (TPPP), ett konkurrenskraftigt bidragsprogram inriktat på samhällsbaserade grupper för att stödja genomförandet och utvärderingen av evidensbaserade och innovativa tillvägagångssätt för förebyggande av graviditet bland tonåringar. Det inkluderade också 75 miljoner dollar för Personal Responsibility Education Program (PREP), som främst finansierar statliga program som informerar ungdomar om både avhållsamhet och preventivmedel för att förebygga graviditet och könssjukdomar, inklusive hiv, samt om ämnen som förbereder för vuxenlivet, till exempel sunda relationer.
– Kongressen tillhandahöll också 90 miljoner dollar för program som endast syftar till att främja avhållsamhet fram till äktenskap under budgetåret 2017, vilket är en ökning med 5 miljoner dollar jämfört med föregående års finansiering. Denna finansiering omfattade 15 miljoner dollar till samhälls- och trosbaserade grupper för ”undvikande av sexuella risker”, som uteslutande ska användas för genomförande av program som främjar ”frivillig avhållsamhet från sexuell aktivitet utanför äktenskapet”, och 75 miljoner dollar till det statligt subventionerade programmet för ”avhållsamhetsundervisning” enligt avdelning V, vars extremt snäva åttapunktsdefinition fastställer specifika budskap som ska läras ut, bland annat att sex utanför äktenskapet – för människor i alla åldrar – troligen kommer att ha skadliga fysiska och psykologiska effekter.