Denna studie undersökte följsamheten och hälsoeffekterna av att gå 100 000 steg/vecka på riskfaktorer för kardiovaskulära sjukdomar bland dem som redan ansågs vara ganska aktiva till aktiva. Detta stegmål ligger sannolikt någonstans mellan minimirekommendationerna om att ackumulera 30 min aktivitet av måttlig intensitet 5 eller fler dagar/vecka för att främja och bibehålla hälsan och rekommendationerna från Institute of Medicine (IOM), som rekommenderar att friska vuxna deltar i 60 min daglig fysisk aktivitet av måttlig intensitet för att förhindra viktuppgång och få ytterligare viktoberoende hälsofördelar av fysisk aktivitet . Följsamheten till interventionen var endast 53 %, men målet på 100 000 steg/vecka var ändå effektivt för att öka antalet steg. Ökningen av antalet steg skiljde sig åt mellan grupperna, där den något aktiva gruppen ökade sina veckovisa steg med ~ 28 000 steg jämfört med en ökning på ~ 16 000 steg för den aktiva gruppen. I likhet med resultaten av vissa stegmätarinterventioner med inaktiva personer var den aktuella stegmätarinterventionen effektiv för att förbättra kroppssammansättningsmått inom en aktiv population på bara 16 veckor.
Den aktuella studien var unik genom att ett ambitiöst mål för antalet steg genomfördes (100 000 steg/vecka). Av de 32 försökspersoner som fullföljde 16-veckorsinterventionen höll sig 17 till veckans stegmål (ackumulerade > 90 000 steg/vecka), vilket motsvarar en följsamhetsgrad på 53 %. Denna följsamhet är liknande den som Schneider et al. rapporterade om 50 % följsamhet till en rekommendation om 10 000 steg/dag (70 000 steg/vecka) riktad till tidigare inaktiva, överviktiga vuxna. Följsamheten i den aktuella studien är dock högre om man tar hänsyn till antalet försökspersoner som påbörjade interventionen men frivilligt drog sig ur. I den aktuella studien var följsamheten bland dem som påbörjade studien 54 % (19 av 35 deltagare) medan Schneider et al. rapporterar en följsamhet på 34 %. Den högre anslutningsgraden i den aktuella studien kan tyda på att personer som redan är något aktiva till aktiva är mer benägna att fullfölja och följa en aktivitetsrekommendation än en tidigare stillasittande population. På det hela taget liknar dock följsamheten i den aktuella studien den i en nyligen genomförd översikt som rapporterade en genomsnittlig följsamhet på 59 % och ett intervall på 40-86 % i interventionsstudier . Dessutom är det anmärkningsvärt att även om följsamheten endast var 53 %, ökade alla försökspersoner sitt antal steg jämfört med utgångsnivåerna.
Ett antal steg på 10 000 steg/dag är analogt med att uppfylla minimirekommendationerna för fysisk aktivitet . Medan vissa granskningar tyder på att aktivitetsmätare inte påverkar markörer för hälsa , har andra lyft fram att en ökning av antalet steg till 10 000 steg/dag är förknippad med förbättringar av kroppsvikt eller kroppsmasseindex bland fysiskt inaktiva personer . En genomsnittlig kroppsviktsförlust på 1,27 kg under 16 veckor rapporteras i en nyligen genomförd genomgång av åtgärder med stegräknare och liknar den minskning som observerades i den aktuella studien (1 kg under 16 veckor). Även om förändringarna i kroppsvikt var relativt små skulle en intervention med längre varaktighet kunna ge en mer kliniskt meningsfull viktminskning och leda till BMI-nivåer inom klassificeringen för hälsosam vikt. Dessutom stöder våra resultat det hälsorelaterade värdet av att öka den fysiska aktiviteten, eftersom mätningar av totalt, gynoid och androidfett alla förbättrades, liksom midjeomkretsen. Dessutom stöder resultaten från den aktuella studien att vuxna som redan är något aktiva eller aktiva också kan få gynnsamma förändringar av kroppssammansättningen med ökningar av antalet dagliga steg.
Hittills har de flesta litteraturer om förändringar av kroppssammansättningen med stegmätarinterventioner handlat om att öka den fysiska aktivitetsnivån hos inaktiva eller oregelbundet aktiva befolkningar för att uppfylla rekommenderade miniminivåer . Det finns dock ett dos-responsförhållande när det gäller fysisk aktivitet, och om man överskrider minimirekommendationerna för fysisk aktivitet är detta förknippat med förbättrad kondition . Även om inte alla variabler förbättrades är vissa åtgärder i den aktuella studien förenliga med dos-responsförhållandet mellan fysisk aktivitet och hälsomått. De något aktiva försökspersonerna upplevde större förbättringar i gynoid kroppsfett, med en trend (P ≤ 0,089) för större förbättringar i total procent fett och android kroppsfett. Detta beror sannolikt på den större förändringen av den fysiska aktivitetsnivån, eftersom den något aktiva gruppen ökade sitt totala antal steg per vecka med ~ 28 000 jämfört med en ökning på ~ 16 000 steg för den aktiva gruppen. För redan aktiva personer kan det behövas ett högre mål för antalet steg eller bättre följsamhet för att få ytterligare förbättringar av kroppssammansättningen.
I den här studien uppskattades konditionen med hjälp av 3-3-3 TM-testet. En minskning av RPE observerades i den något aktiva gruppen efter stegräknarinterventionen, medan ingen signifikant förändring observerades i den aktiva gruppen. Detta beror sannolikt på den större ökningen av antalet steg i den något aktiva gruppen under interventionen jämfört med den aktiva gruppen. Framtida forskning med ett direkt mått på kondition behövs för att bättre kunna fastställa interventionens effektivitet på aerob kondition.
Med tanke på den population som undersöktes i den aktuella studien (”något aktiv” och ”aktiv”) var det inte förvånande att signifikanta förbättringar av andra riskfaktorer inte observerades. Ingen försöksperson i den aktuella studien hade ett viloblodtryck ≥ 140/90 mmHg och alla försökspersoner låg inom normalintervallet för blodfettvärden, vilket minskar sannolikheten för betydande förbättringar av dessa mätningar. Oväntat nog ökade LDL signifikant, även om värdena efter interventionen fortfarande låg inom normala hälsosamma gränser. Graden av förändring i stegen förklarade inte skillnaderna mellan försökspersoner som hade ökat eller minskat LDL. Försökspersonerna uppmanades att inte ändra sina kostvanor under studieperioden, men kostintaget bedömdes inte i den aktuella studien och kan vara en faktor för de observerade lipidförändringarna. Dessutom ingick försökspersoner som tog mediciner mot lipider i studien och dessa mediciner kontrollerades inte i analysen, vilket också kan ha påverkat förändringarna. Det är också möjligt med den mindre urvalsstorleken att dessa LDL-fynd representerar ett typ I-fel. Särskilt värt att notera är att hos försökspersoner med nedsatt fasteblodsocker som uppmättes vid baslinjen fanns det en trend för positiv förändring av fasteblodsockret som observerades efter interventionen. Fasteblodglukos minskade (genomsnittlig minskning på 13 mg/dL) till hälsosamma nivåer hos 4 av 5 försökspersoner med försämrat fasteblodglukos, vilket återspeglar en större sannolikhet för att dessa personer förhindrar eller fördröjer utvecklingen av typ 2-diabetes .
Användningen av en stegräknare tillsammans med ett enkelt stegräknarmål för att öka den dagliga fysiska aktivitetsnivån var en av studiens främsta styrkor. Det fanns vissa begränsningar förknippade med studien. Studien hade en relativt liten urvalsstorlek. Dessutom kan intensitetsnivån för den fysiska aktiviteten påverka förändringar av riskfaktorer, men intensiteten mättes inte i den aktuella studien. Även om deltagarna ökade antalet steg per vecka är det okänt om de också ändrade hastighet/intensitet (dvs. promenader vs. löpning). Dessutom var förståelsen av följsamheten till stegmålet en forskningsfråga i den aktuella studien, så strängare reglering av följsamheten verkställdes inte. Följsamheten till interventionen var därför inte universell och kan ha påverkat nivån på de förbättringar som observerades. Ökad följsamhet kan leda till ytterligare förbättringar av kroppssammansättningsmått och/eller andra riskfaktorer för kardiovaskulära sjukdomar och bör undersökas i framtida forskning.
Slutsatsen är att en intervention med en stegräknare för personer som redan är något aktiva eller aktiva kan effektivt öka den fysiska aktiviteten. Ett mål på 100 000 steg/vecka är förknippat med förbättrad kroppsvikt och kroppssammansättning. I enlighet med det kända dos-responset för fysisk aktivitet observerades större förbättringar av kroppssammansättningen i den grupp som hade större ökningar av antalet steg per vecka. Interventionen förbättrade inte andra vanliga riskfaktorer för kardiovaskulära sjukdomar, som redan låg inom det hälsosamma intervallet. Interventioner som ytterligare ökar den fysiska aktiviteten hos redan aktiva individer kan ge ytterligare hälsofördelar.