Teman är de grundläggande och ofta universella idéer som utforskas i ett litterärt verk.
Visshetens omöjlighet
Det som skiljer Hamlet från andra hämndspel (och kanske från alla pjäser som skrivits före det) är att den handling som vi förväntar oss att få se, särskilt från Hamlet själv, ständigt skjuts upp medan Hamlet försöker skaffa sig en mer säker kunskap om vad han gör. Denna pjäs ställer många frågor som andra pjäser helt enkelt skulle ta för givet. Kan vi ha säker kunskap om spöken? Är spöket vad det ser ut att vara, eller är det i själva verket ett vilseledande spöke? Har spöket tillförlitlig kunskap om sin egen död, eller är spöket självt vilselett? För att övergå till mer jordiska frågor: Hur kan vi med säkerhet veta fakta om ett brott där det inte finns några vittnen? Kan Hamlet känna till Claudius’ själstillstånd genom att observera hans beteende? Om så är fallet, kan han veta fakta om vad Claudius gjorde genom att observera hans själstillstånd? Kan Claudius (eller publiken) känna till Hamlets sinnestillstånd genom att observera hans beteende och lyssna till hans tal? Kan vi veta om våra handlingar kommer att få de konsekvenser vi vill att de skall få? Kan vi veta något om livet efter döden?
Många människor har sett Hamlet som en pjäs om obeslutsamhet, och därmed om Hamlets misslyckande att handla på rätt sätt.Det kan vara mer intressant att tänka på att pjäsen visar oss hur många osäkerheter våra liv bygger på, hur många okända kvantiteter som tas för givna när människor agerar eller när de utvärderar varandras handlingar.
Aktionens komplexitet
Direkt besläktad med temat säkerhet är temat handling. Hur är det möjligt att vidta rimliga, effektiva och ändamålsenliga åtgärder? I Hamlet påverkas frågan om hur man ska handla inte bara av rationella överväganden, såsom behovet av säkerhet, utan också av känslomässiga, etiska och psykologiska faktorer.Hamlet själv tycks misstro tanken på att det ens är möjligt att handla på ett kontrollerat, målmedvetet sätt. När han agerar föredrar han att göra det blint, hänsynslöst och våldsamt. De andra karaktärerna tänker uppenbarligen mycket mindre på ”handling” i abstrakt mening än vad Hamlet gör, och är därför mindre bekymrade över möjligheten att handla på ett effektivt sätt. De agerar helt enkelt på det sätt som de tycker är lämpligt. Men på något sätt bevisar de att Hamlet har rätt, eftersom alla deras handlingar misslyckas. Claudius tar drottning och krona i besittning genom djärva handlingar, men hans samvete plågar honom, och han är omringad av hot mot sin auktoritet (och naturligtvis dör han).Laertes bestämmer sig för att ingenting skall få honom att avleda honom från att agera för att hämnas, men han påverkas och manipuleras lätt till att tjäna Claudius’ syften, och hans förgiftade rapir vänds tillbaka mot honom själv.
Dödens mysterium
I efterdyningarna av mordet på sin far är Hamlet besatt av tanken på döden, och under pjäsens gång betraktar han döden ur många olika perspektiv. Han funderar både på dödens andliga efterdyningar, som förkroppsligas av spöket, och på de fysiska resterna av de döda, som till exempel Yoricks skalle och de ruttnande liken på kyrkogården. Genomgående är idén om döden nära knuten till teman som andlighet, sanning och osäkerhet, eftersom döden kan ge svaren på Hamlets djupaste frågor och en gång för alla lösa problemet med att försöka fastställa sanningen i en tvetydig värld. Och eftersom döden både är orsaken till och följden av hämnd är den intimt knuten till temat hämnd och rättvisa-Claudius mord på kung Hamlet inleder Hamlets strävan efter hämnd, och Claudius död är slutet på den strävan.
Frågan om sin egen död plågar också Hamlet, som upprepade gånger funderar på om självmord är en moraliskt legitimt handling i en outhärdligt smärtsam värld. Hamlets sorg och elände är sådant att han ofta längtar efter döden för att få slut på sitt lidande, men han fruktar att om han begår självmord kommer han att förpassas till evigt lidande i helvetet på grund av den kristna religionens förbud mot självmord. I sitt berömda monolog ”Att vara eller inte vara” (III.i) drar Hamlet den filosofiska slutsatsen att ingen skulle välja att uthärda livets smärta om han eller hon inte var rädd för vad som kommer efter döden, och att det är denna rädsla som gör att komplexa moraliska överväganden stör handlingsförmågan.
Nationen som en sjuk kropp
Allting hänger ihop i Hamlet, inklusive kungafamiljens välbefinnande och statens hälsa i sin helhet. I pjäsens tidiga scener utforskas den känsla av ångest och skräck som omger maktöverföringen från en härskare till nästa. Genom hela pjäsen drar karaktärerna explicita kopplingar mellan en härskares moraliska legitimitet och nationens hälsa.Danmark beskrivs ofta som en fysisk kropp som blivit sjuk av Claudius och Gertruds moraliska korruption, och många observatörer tolkar spökets närvaro som ett övernaturligt omen som visar att ”något är ruttet i staten Danmark” (I.iv.67).Den döde kung Hamlet skildras som en stark och rakryggad härskare, vars stat var välmående, medan Claudius, en ondskefull politiker, har fördärvat och komprometterat Danmark för att tillfredsställa sina egna lustar. I slutet av pjäsen antyder den upprättstående Fortinbras makttillträde att Danmark kommer att stärkas igen.