Normalt skulle jag ha gett den 7/10, men när jag tittade på den i julstämning, och i synnerhet jämfört med de flesta amerikanska skräpiga julfilmer och -serier, höjde jag betyget till 8. Som någon från en icke-kristen kultur njöt jag verkligen av att se den ursprungliga, traditionella värmen som jag kände i den här serien jämfört med all den kommersiella falska julen som jag känner i Nordamerika. Som någon som aldrig har kunnat relatera till det nordamerikanska julfirandet måste jag erkänna att den här serien gav mig den mysiga och varma känsla som jag alltid har känt sedan barnsben under vårt nyårsfirande… Värmen från något traditionellt och mycket mer originellt än att bara uppmana folk att gå till köpcentret. I den meningen älskade jag verkligen den här serien.
I övrigt uppskattar jag också mycket att till skillnad från de vanliga nordamerikanska serierna och filmerna (särskilt julfilmerna) som fortsätter att betona hur sorgliga, behövande och ofullständiga singelkvinnor över en viss ålder är och att de skulle bli lyckliga endast om de klamrade sig fast vid en man, så försöker den här serien visa att en kvinna, så som hon är, räcker till för sig själv och att hon inte får låta alla sociala påtryckningar och familjeförväntningar tvinga henne att slå sig till ro på något som inte gör henne lycklig. Jag älskar hur den visar att Johanna, trots alla sina tvivel på sig själv, alla sina upp- och nedgångar, alla sina tillfälliga böjningar när det gäller familjetrycket, inte nöjer sig med något mindre än vad hon förtjänar. Jag älskar hennes mycket normala, realistiska karaktär, som har sina svaga stunder, sina nedstämningar, som förlitar sig på vänner och familj när hon behöver hjälp, men som samtidigt är en oberoende och pålitlig person i sin familjs, sina vänners, sina kollegors och sina patienters liv. Jag älskar att hon trots alla tillfälliga stunder då hon känner sig svag eller som en förlorare till slut använder sitt stödnätverk för att torka sina tårar och komma på fötter igen. Jag älskar hur man redan i det första avsnittet betonar hur ensamstående människor ignoreras av all kommersiell kultur (ingen julklappsutgåva med pyjamas för singlar, bara par och familj).
För övrigt njöt jag också av den mycket äkta humorn och de förnuftiga skämten i serien.
Sammantaget är det inget särskilt djupt eller extraordinärt, men ett bra, lätt, glatt och ”rätt” val för julen, särskilt en jul som denna med alla COVID-relaterade restriktioner.