Acanthosis nigricans är en hudsjukdom som kännetecknas av sammetsliknande, papillomatösa, hyperkeratotiska, mörkt pigmenterade hudförändringar som finns i kroppsveck, t.ex. i axillen och på halsen. Hos överviktiga patienter är förekomsten av acanthosis nigricans en indikator på insulinresistens eller diabetes mellitus.1 Kahn och kollegor identifierade först kopplingen mellan acanthosis nigricans och insulinresistens 1976.2 År 2000 fastställde American Diabetes Association formellt att acanthosis nigricans är en indikator på utveckling av diabetes.3
Teorin är att acanthosis nigricans är ett resultat av faktorer som stimulerar proliferation av epidermala keratinocyter och dermala fibroblaster. Höga koncentrationer av insulin kan stimulera keratinocyt- och fibroblastproliferation genom hög affinitetsbindning till receptorer för insulinliknande tillväxtfaktor 1 (IGF-1).4 Dessutom kan förhöjda IGF-1-nivåer hos överviktiga patienter bidra till keratinocyt- och fibroblastproliferation.4
Acanthosis nigricans är ofta ett tillfälligt fynd vid en fysisk undersökning, och uppträder som asymtomatiska områden med mörk, förtjockad hud. Ibland kan lesionerna bli pruritiska. Acanthosis nigricans lesioner kännetecknas av symmetriska, mörkt pigmenterade, sammetsliknande plack. De är vanligast i hudveck i axilla, hals och ljumskar.5 Hudtaggar är också ofta synliga i omgivande områden som drabbats av acanthosis nigricans.5
Det finns flera andra orsaker till acanthosis nigricans utöver insulinresistens och diabetes mellitus. Schwartz beskrev nio typer av acanthosis nigricans: fetmaassocierad, syndromisk, akral, unilateral, generaliserad, familjär, läkemedelsinducerad, malign och blandad typ6. Fetmaassocierad acanthosis nigricans är den vanligaste typen av acanthosis nigricans och insulinresistens förekommer oftast hos dessa patienter.
Med majoriteten av fallen av acanthosis nigricans till följd av fetma och insulinresistens bör den initiala utredningen inkludera en nivå av glykosylerat hemoglobin eller ett glukostoleranstest. Screening för insulinresistens med en utvärdering av plasmainsulinnivån kan upptäcka insulinresistens hos yngre patienter som ännu inte har en onormal glykosylerad hemoglobinnivå.7 Addisons sjukdom, hypotyreos och störningar med androgenöverskott (Cushings sjukdom, polycystisk ovarialsjukdom) är också vanliga orsaker till acanthosis nigricans och klinikerns utredning bör ta hänsyn till dessa potentiella etiologier.7 Med tanke på det potentiella sambandet med malignitet i fall av acanthosis nigricans utan annan identifierbar orsak som förekommer hos patienter i medelåldern och äldre med omfattande hudfynd, är en utredning för intern malignitet indicerad.8
Behandling av acanthosis nigricans innebär att man identifierar och korrigerar den underliggande sjukdomsprocessen. Korrigering av hyperinsulinemi kan minska allvarlighetsgraden och omfattningen av acanthosis nigricans hudlesioner.9,10 På samma sätt kan viktminskning leda till förbättring eller upplösning av acanthosis nigricans hos överviktiga patienter.9,10
Acanthosis nigricans är en godartad hudåkomma, men den kan vara en viktig indikator på systemisk sjukdom. Fotvårdsläkare bör vara medvetna om ledtråden att acanthosis nigricans hudlesioner hos överviktiga patienter ofta tyder på underliggande insulinresistens eller diabetes mellitus.
1. Schilling WHK, Crook MA. Kutana stigmata i samband med insulinresistens och ökad kardiovaskulär risk. Int J Dermatol. 2014;53:1062-9.
2. Kahn CR, Flier JS, Bar RS, Archer JA, Gorden P, Martin MM, Roth J. The syndromes of insulin resistance and acanthosis nigricans. Insulinreceptorsjukdomar hos människan. N Engl J Med. 1976; 205(14):739-745.
3. Sinha S, Schwartz RA. Juvenil acanthosis nigricans. J Am Acad Dermatol. 2007;57(3):502-8.
4. Higgins SP, Freemark M, Prose NS. Acanthosis nigricans: ett praktiskt tillvägagångssätt för utvärdering och behandling. Dermatol Online J. 2008;14(9):2.
5. James WD, Berger TG, Elston DM. Andrew’s Diseases of the Skin: Clinical Dermatology, 11th Edition, Saunders Elsevier Publications, Canada, 2011; pp. 494-5.
6. Schwartz RA. Acanthosis nigricans. J Am Acad Dermatol. 1994;31:1-19.
7. Matsuoka LY, Wortsman J, Gavin JR, Goldman J. Spectrum of endocrine abnormalities associated with acanthosis nigricans. Am J Med. 1987;83(4):719-25.
8. Phiske MM. Ett tillvägagångssätt för acanthosis nigricans. Indian Dermatol Online J. 2014;5(3):239-49.
9. Bellot-Rojas P, Posadas-Sanchez R, Caracas-Portilla N, Zamora-Gonzalez J, Cardoso-Saldaña G, Jurado-Santacruz F, et al. Jämförelse mellan metformin och rosiglitazon hos patienter med acanthosis nigricans: En pilotstudie. J Drugs Dermatol. 2006;5(9):884–9.
10. Puri N. En studie av patogenesen för acanthosis nigricans och dess kliniska konsekvenser. Indian J Dermatol. 2011;56(6):678–83.