Efter att ha tittat på tv-programmet Extreme Weight Loss med Chris Powell under en sommar bestämde sig Gillian McCarty, 35 år, för att ge sin egen extrema viktminskning ett försök och tog bokstavligen ett steg i taget. Hon förlorade mer än 240 pund. Så här gjorde hon.
Sommaren 2013 vägde jag 413. Jag hade alltid varit tung, men efter att ha fött mitt första barn fortsatte min vikt att stiga. Men i somras hände något med mig: Den augusti blev jag helt och hållet intresserad av Extreme Weight Loss. Premissen för programmet är att extremt överviktiga tävlande har ett år på sig att gå ner minst halva sin kroppsvikt. När jag satt i soffan och tittade en dag frågade jag mig själv: Skulle jag kunna göra det? Jag bestämde mig för att ge mig själv ett år för att göra hälsosamma förändringar och verkligen försöka. Det kunde ju trots allt inte skada, eller hur?
Jag började med att ändra en dålig vana i veckan. Detta tillvägagångssätt fick processen att verka mycket mindre skrämmande. Istället för att stirra på ett berg behövde jag bara klättra uppför en liten kulle i taget. (Förlora upp till 15 pund på bara 30 dagar med den här revolutionerande supermatplanen från förlaget Prevention!)
Den första vanan som jag tog itu med var sött te, som jag vid det laget drack hela dagen lång. Att sluta med sött te innebar också att jag var tvungen att sluta gå till McDonalds, vilket var enormt. Det fanns vissa dagar då jag åt McDonalds tre gånger om dagen, och jag åt aldrig bara en av någonting. Så onödigt att säga att detta var en monumental förändring av mina matvanor.
Den följande veckan slutade jag äta vitt bröd. Nästa vecka slutade jag att röka – kallt och kallt. Jag var så fast besluten att bli av med mina dåliga vanor att rökning bara var ytterligare en att bocka av från listan.
I takt med att jag började känna mig piggare lade jag till lite motion. Jag skulle inte säga att någon av förändringarna hade större inverkan än andra – de bidrog alla. Viktminskning är ett sådant huvudspel; om du säger rätt saker till dig själv kan du vinna.
Efter den första månaden började vikten gå ner. Jag fick mindre ont i ryggen. För första gången i mitt liv blev jag stärkt – jag trodde att jag faktiskt skulle kunna besegra det här med fett. Det kändes som om jag faktiskt deltog i mitt liv i stället för att bara titta på det från soffan.
MER: Jag fokuserade inte på min vikt, utan på att ändra mina dåliga vanor och ta kontroll över mitt liv. Med tiden kom jag att inse att jag förtjänade hälsosamma vanor – att jag är värd det. Jag mjukade upp min ton när jag pratade med mig själv – jag blev mycket snällare, mer tålmodig och mer förstående mot mig själv.
I dag har alla dessa små steg sammanlagt lett till en viktnedgång på mer än halva min kroppsvikt. Jag är 245 pund lättare än vad jag var den sommaren då jag började titta på Extreme Weight Loss. Det må ha tagit längre tid än ett år, men jag har gått ner mer i vikt än många av deltagarna i programmet.
När det gäller min kost gör jag förvisso hälsosammare matval, men viktigast av allt är att jag övar på portionskontroll. Istället för en halv pizza äter jag en bit eller två. Istället för en stor tårtbit till efterrätt äter jag bara några bitar. I stället för att beställa fyra rullar på en sushirestaurang tar jag bara en.
För att träna tränar jag fem dagar i veckan, med en timmes tyngdlyftning och 15 till 30 minuters konditionsträning varje gång. Träningen hjälper utan tvekan, men jag vill att folk ska veta att du inte behöver gå till gymmet varje dag eller träna hårt om du håller din kost på topp.
MER: De 8 mest effektiva övningarna för viktminskning
Extreme Weight Loss är fortfarande ett av mina favoritprogram, och jag tittar på några andra också. Jag vill varna folk för att alla dessa viktminskningsprogram inte berättar hela historien. Jag har till exempel nyligen genomgått en hudborttagningsoperation – vilket många människor som har gått ner extremt mycket i vikt gör, även om programmen tenderar att utelämna den mindre glamorösa delen.
Och viktnedgång är inte bara regnbågar och solsken. Alldeles för många fitnesssidor och artiklar får det att verka så, men det finns stunder som verkligen suger. Vilket är anledningen till att jag startade min egen Facebooksida där jag dokumenterar min resa – de bra delarna och de dåliga. Jag tror att det är så viktigt att hitta människor i ditt liv som du kan luta dig mot och som förstår den kamp som en extrem viktnedgång innebär. Du behöver människor som bygger upp dig istället för att slå ner dig.
Jag upplevde nyligen ett stort personligt trauma – jag förlorade min 21-åriga son. Jag var förkrossad, och det gamla jaget skulle ha vänt sig till mat för att klara av det. Även om jag fortsätter att sörja och sakna honom varje dag inser jag att jag är en verkligt förändrad person eftersom jag fortfarande är på väg mot mitt ultimata mål – att förlora 250 pund. Jag har förlorat mer än halva min kroppsvikt; jag är redo att omfamna den mer än halva mitt liv som jag fortfarande har kvar att leva.