International Milk Genomics Consortium

• Docosahexaensyra (DHA) är en långkedjig fleromättad fettsyra som finns i bröstmjölk och som spelar en roll i neuroutvecklingen.
• Koncentrationen av DHA i bröstmjölk påverkas av DHA i moderns kost.
• Forskare undersökte koncentrationen av DHA i bröstmjölk, spädbarnsblod och mammans blod i fyra befolkningar i Tanzania med olika DHA-intag via kosten.
• Alla ammande mödrar, oavsett DHA-intag, förlorade kroppsdepåer av DHA.
• Mödrar med optimal DHA-status producerade mjölk som innehöll 1 % DHA.
• Prenatalt och postnatalt DHA-tillskott skulle gynna ammande mödrar som inte äter mycket fisk.

Målet med modersmjölksersättning är att efterlikna bröstmjölkens sammansättning så nära som möjligt. Men när man beaktar mjölkkomponenter som varierar kraftigt mellan och inom populationer, vems bröstmjölk ska då användas som guldstandard? Ta till exempel docosahexaensyra (DHA), en långkedjig fleromättad fettsyra som är inblandad i hjärnans tillväxt och utveckling. DHA är en av de mest varierande fettsyrorna i mänsklig mjölk, och dess koncentration påverkas direkt av mängden DHA i moderns kost. De nuvarande rekommendationerna för modersmjölksersättning ligger på 0,2-0,5 % DHA (g DHA/100 g totala fettsyror), vilket närmast liknar värdena i mjölk från mödrar som äter västerländsk kost. Många har hävdat att den västerländska kosten är en dålig modell (den har en anmärkningsvärt låg halt av DHA) och att den optimala DHA-koncentrationen kan vara så mycket som två till tre gånger så hög som denna koncentration (1-3). En ny rapport från en grupp nederländska forskare som undersökte mjölk från en icke-västerländsk befolkning med högt DHA-intag (4) bidrar till denna debatt. De hävdar att optimal DHA i mjölk kommer från mödrar med optimal DHA-status, vilket ytterligare stöder ståndpunkten att (åtminstone när det gäller DHA) modersmjölksersättning kan efterlikna mjölk från fel population av ammande mödrar.

Om en del är bra, är mer bättre?

DHA-koncentrationen i bröstmjölk varierar mer än 20 gånger i olika mänskliga populationer (0,06-1,4 viktprocent). De lägsta värdena finns i mjölk från mödrar som har få eller inga förbildade källor till DHA (t.ex. fet fisk) i sin kost och de högsta värdena finns i mjölk från mödrar som dagligen konsumerar fiskprodukter (5). Även om det är väl känt att mjölk utan (eller med mycket lite) DHA äventyrar spädbarnens hälsa, särskilt den visuella och kognitiva utvecklingen (1; granskad i 6, 7), undersöks fortfarande vilken koncentration som leder till optimala resultat för spädbarn.

Det är alltför lätt att falla i fällan och tro att om en del DHA är bra, så måste säkert mer vara bättre. Vi är så bekanta med sjukdomar och syndrom som beror på kostbrist att vi kan glömma att det är möjligt att få för mycket av det goda. DHA minskar trombocytaggregationen, och för mycket DHA kan potentiellt orsaka överdriven blödning (8). Att anta att den maximala mängden DHA är densamma som den optimala mängden kan äventyra spädbarnens hälsa.

Det som ytterligare komplicerar saken är förståelsen för hur (och när) man ska mäta optimal spädbarnsutveckling. Är till exempel ett IQ-test en lämplig metod för att bedöma den kognitiva utvecklingen? Bör kognitiva färdigheter utvärderas under spädbarnstiden, barndomen eller vid någon senare tidpunkt? Tidig näringstillförsel (både positiv och negativ) kan visa effekter vid senare tidpunkter i individens liv (9), vilket innebär att studier på längre sikt som integrerar flera mått på kognition kan vara de mest lämpliga. Dessa studier kan dock vara både logistiskt och ekonomiskt svåra att genomföra.

Om optimal DHA-status hos spädbarn är okänd, är optimala DHA-nivåer hos vuxna bättre studerade. Forskare mäter procentandelen DHA n de röda blodkropparnas membran (RBC-DHA) som en uppskattning av den mängd DHA som generellt finns i kroppens cellmembran. Hos vuxna anses RBC-DHA på 8 g% fettsyror vara optimalt för hjärt- och mental hälsa (t.ex. minskad förekomst av hjärt- och kärlsjukdomar, depression) (2, 4, 10). Hur mycket DHA behöver ammande mammor få i sig för att bibehålla sina optimala nivåer?

I en nyligen publicerad studie drar Luxwolda et al (4) nytta av den naturliga variationen i DHA-koncentrationen i bröstmjölk. I stället för att utföra randomiserade kontrollerade studier på spädbarn som konsumerar modersmjölksersättning med olika DHA-nivåer i mjölken, inriktade de sina undersökningar på fyra tanzaniska befolkningsgrupper som varierar när det gäller intag av sötvattensfisk och därmed DHA (Maasai = ingen fisk; Pare = 2-3 portioner fisk/vecka; Sengerema = 4-5 portioner/vecka; Ukerewe = >7 portioner/vecka). De var intresserade av både mammans och spädbarnets status, som bestämdes genom att kvantifiera koncentrationen av DHA i röda blodkroppar (g% fettsyror RBC-DHA), och hur båda dessa faktorer relaterade till bröstmjölkens DHA-koncentration.

DHA:s upp- och nedgångar

Forskarna förväntade sig skillnader i DHA-koncentrationen i mjölken mellan de fyra populationerna. Tidigare studier (t.ex. 5, 11) hade visat på det starka inflytandet av moderns fiskkonsumtion på mjölkens DHA-sammansättning. Deras forskningsfrågor inriktade sig på att fastställa hur denna variation i DHA-koncentrationen i mjölk var relaterad till förändringar i moderns DHA-status från förlossning till och med tre månader efter förlossningen, och, ännu viktigare, hur den påverkade spädbarnens DHA-status (som ett mått på koncentrationen av DHA i spädbarnens hjärnor, kroppsfett och andra membran) under samma tidsperiod.

Vid födseln låg RBC-DHA-nivåerna för spädbarn mellan 4-5 g% DHA i fettsyror för populationerna med lågt fiskintag (0-3 portioner) och mellan 6,5-8 g% för populationerna med högt fiskintag (4+ portioner). Mammans RBC-DHA vid födseln varierade också mellan mödrarna med avseende på deras DHA-intag. Mödrar med högt DHA-intag inledde amningsperioden med en RBC-DHA-nivå på nära 9 g% fettsyror, men mödrar med lågt DHA-intag (Maasia och Pare) hade RBC-DHA-nivåer på cirka 4 g%. Som ett resultat av detta började dessa mödrar (och förmodligen alla mödrar med lågt DHA-intag, t.ex. mödrar som äter västerländsk kost) laktationsperioden i ett utarmat DHA-tillstånd (4). Och det verkar som om de aldrig kunde återhämta sina förluster eller förbättra sina spädbarns DHA-status under perioden efter födseln; låg DHA-status vid födseln resulterade i en postpartum minskning av RBC-DHA hos både mödrar och spädbarn som mättes tre månader efter födseln.

Kontrastera detta med det mönster som observerades hos spädbarn födda av mödrar med högt intag av sötvattensfisk. Både Sengerema- och Ukerewe-spädbarnen hade en ökning av sina RBC-DHA-nivåer från födseln till tre månaders ålder. Dessutom var Ukerewe-spädbarn den enda grupp som uppnådde 8 g% RBC-DHA, en observation som studiens författare tillskriver både deras höga DHA-status vid födseln och deras höga DHA-intag (1% DHA) under den tidiga spädbarnstiden (4).

Den magiska siffran?

Vid tre månaders ålder var Ukerewe-spädbarnens RBC-DHA-status mer än dubbelt så hög som de mestadels vegetariska Maasai-spädbarnens. Men vad betyder denna skillnad för deras neuroutveckling, tillväxt eller allmänna hälsa? Det är helt okänt. Det som är känt är det optimala RBC-DHA-värdet för vuxna (8 g% fettsyror), så uppgifterna kan ses i samband med vad som är optimalt för den ammande mamman. Studien visade att alla mödrar förlorade RBC-DHA under tre månader efter förlossningen, oavsett intag. Den procentandel DHA i mjölk som motsvarar mammans optimala DHA-nivåer är 1 % (4). Därför verkar det logiskt att 1 % DHA är ett rimligt mål för mjölk.

Oftast är den optimala DHA-halten för ammande mödrar mycket högre än vad som vanligen tillförs genom de flesta dieter runt om i världen (låg konsumtion av vildfångad fet fisk). Både prenatalt och postnatalt tillskott av DHA skulle sannolikt gynna både ammande mödrar och deras barn. Detta är säkert mer praktiskt än att förvänta sig att hela världen ska leva som Ukerewe.

.