När vi tänker tillbaka på de sjuttio år som vi har fått ta del av Rock N Roll finns det många namn som vi kan vara tacksamma för, för deras bidrag till rocken, för deras inspiration till många som har följt efter. Det finns dock bara en handfull av dem som verkligen förkroppsligar begreppet ”rockstjärna”. Även om de flesta är bekanta med ”The Spaceman” är det inte som en av de grundande medlemmarna i KISS som han har haft sina största framgångar. ”Space Ace” nådde högt på listorna med singeln ”New York Groove” och hans första självbetitlade soloalbum fick platina. Han rankas som en av de största gitarristerna genom tiderna, trots att han aldrig haft en gitarrlektion.
Han går under många namn men vi känner honom som Ace Frehley och vi fick en pratstund med honom om hans nya utgåva ”Origins Volume 2”. Detta är en uppföljning av ”Origins volume 1”, en samling låtar som Ace känner att han inspirerats av under sina tidiga år. Med tanke på att Ace är anledningen till att jag först ville plocka upp en gitarr var detta ett stort ögonblick för mig, jag kunde fortfarande inte förmå mig att säga det till honom, men jag är ödmjuk över att jag fick chansen att prata med honom. Det sägs att man aldrig får träffa sin idol men jag blev inte alls besviken, Ace är verkligen en gentleman som älskar musik och att ge all kredit där den är på sin plats. Jag var imponerad av hans anledning att vilja spela in och släppa ”Lola”, hans vilja till inkludering och förståelse är uppfriskande i vad som ibland känns som en mörk värld.
Elle Jay: Hej Ace, det är Elle Jay från The Rockpit, hur mår du?
Ace: Jag mår jättebra, hur mår du?
Elle Jay: Det är ett nöje, har du hört skivan?
Elle Jay: Jag har gjort det, och vilken skiva det är! Du har lyckats behålla låtenas integritet samtidigt som du har lagt till den Ace-smak som vi känner till och älskar.
Ace: Tack så mycket, jag är verkligen nöjd med hur det blev och jag hoppas att fansen känner likadant.
Elle Jay: Jag är verkligen nöjd med hur det blev och jag hoppas att fansen känner likadant: Jag är säker på att de gör det, om man tittar på reaktionerna hittills från släppet av ”Space Truckin” och ”I’m Down” så älskar fansen vad du har tillfört, och återigen lägger du till den där Ace-smaken till låtar som de redan känner till.
Ace: Ja, det är kul att sätta din stämpel på låtar av människor som har påverkat dig. Du vet hela den brittiska invasionen, när jag var tonåring, den påverkade mig verkligen. Alla dessa stora gitarrister lärde mig verkligen att spela gitarr, jag tog aldrig någon lektion, jag lyssnade bara på skivorna och listade ut gitarrsolot och det var så jag fick min stil.
Elle Jay: Det är coolt, och de här låtarna är sådana som du spelade när du spelade på klubbarna i New York?
Ace: Javisst, vi spelade Led Zeppelin, Cream och Hendrix, det lärde mig, gav mig uthållighet och var ett stort inflytande på min stil, sedan gick jag med i KISS och jag kan höra det, du vet. Min stil är bara ett samarbete mellan Jeff Beck och Clapton, Jimmy Page, Pete Townsend, you name it.
Elle Jay: Du har definitivt din egen spelstil som är så unik för dig både i din originalmusik och i covers, det är uppenbart på tidigare släpp speciellt inom Origins Vol 1 och nu Vol 2. Jag läste att du spelade bas också på ”Origins Volume 2”, fanns det många förändringar i det team som du spelade in ”Origins Volume 1” med?
Ace: Jag gjorde i stort sett Origins Volume 2 med min tekniker Alex Salzman, han spelade faktiskt bas på många av spåren, jag lät honom bara ta över. Efter att ha gjort allt gitarrarbete och gjort sången vet du, han är en väldigt bra basist och keyboardspelare, så jag lät honom spela bas på många av spåren. Vi spelade in många av de här låtarna med ett klickspår och lade till trummorna i slutet, sedan skickade vi iväg det till mixern och det blev underbart. När jag spelar in använder jag gamla gitarrer, gamla förstärkare, gamla förförstärkare, jag försöker få fram det där vintage gitarrljudet innan det hamnar på hårddisken, innan allting slås ner till digital
Elle Jay: Var det någon speciell vintage gitarr du använde under inspelningen?
Ace: Jag brukar spela in grundspåren med en Les Paul, många gånger dubblerar jag med Fenders, strats och telecasters, jag använder Danelectro då och då. Sedan dubblerar jag också många av elgitarrpartierna med akustiska gitarrpartier och lägger den akustiska gitarren lågt i mixen så att man verkligen inte hör den, men den är där för att stödja rytmen.
Elle Jay: Wow, det är så häftigt, det finns ett riktigt djup i spåren och skiktningen visas särskilt på spåren du spelar med John 5, ”I’m Down” och ”Politician” som jag måste säga är mitt favoritspår på skivan. Hur tycker du om att samarbeta med så många nya musiker?
Ace: Alla gästspelare är goda vänner till mig, jag har känt Robin Zander från sjuttiotalet, jag har känt Lita (Ford) från sjuttiotalet, de har båda varit förband för KISS. John 5 träffade jag när jag gjorde återföreningsturnén och vi har varit vänner sedan dess, Bruce Kulick träffade jag för femton, tjugo år sedan, jag tror att av alla gitarrister som har ersatt mig är Bruce förmodligen den bästa gitarristen av dem alla, han blåser definitivt Tommy Thayer ur vattnet
Elle Jay: Haha, ingen kan någonsin ersätta dig i det bandet. Jag är ledsen men du är min favorit, du är ”THE” original Spaceman.
Ace: Haha, tack.
Elle Jay: När du skulle spela in albumet, hade du då ett bredare utbud av låtar som du sedan valde ut till de sista låtarna eller gick du in med vetskapen om att det här var låtarna för albumet?
Ace: Nej, jag hade bara två eller tre låtar som jag visste att jag ville spela in och sedan började vi bara välja ut dem allteftersom processen fortsatte, jag hade inte alla elva låtarna i min åtanke. Du vet, vi avslutade en och jag tittade på min tekniker och sa ”vad är en annan låt?”. Vi började lyssna på låtar på YouTube och sa ”det är en bra låt” och sedan började kriterierna, kan jag sjunga den? Jag är ingen virtuos sångare, jag anser inte riktigt att jag är en sångare, jag är verkligen förvånad över att jag lyckades med en Led Zeppelin-sång. ”Lola” var en utmaning, jag fick hjälp av min nya flickvän Lara Cove att sjunga bakgrundssång på ”Lola” och det blev underbart och ”Space Truckin” var en utmaning. En av de största utmaningarna var att göra en Paul McCartney-sång på ”I’m Down” och det blev också bra.
Elle Jay: Ah, jag tänkte fråga vem som gjorde bakgrundssången på ”Lola”, jag var inte säker på om Lita hade gjort den åt dig, jag älskar harmoniseringen genom hela spåret
Ace: Ja, ursprungligen var det Rachael Gordon, min gamla flickvän som gjorde bakgrundssången, men vi gjorde slut för femton månader sedan. Så förra julen när jag flyttade in hos min nya flickvän Lara bad jag henne ersätta Rachaels sång och hennes sång låter faktiskt bättre än vad Rachaels gjorde, så det var en stor komplimang, hon gjorde bara låten så mycket bättre tycker jag, jag tror att det är en hitsingel.
Läs recensionen av Origins Vol. 2 här
Elle Jay: Jag tror att när den först kom ut, på grund av ämnet, du vet att prata om en transvestit på sextiotalet, var det lite olämpligt, men det är 2020 nu, ingen bryr sig om om någon är bög, i garderoben, ut ur garderoben, står bredvid garderoben, det spelar verkligen ingen roll. Vad människor gör bakom stängda dörrar är deras ensak, du vet två samtyckande vuxna? Jag tror att Lola kan bli en hit i dag eftersom jag inte tror att folk längre bryr sig om sexuell läggning
Elle Jay: Det är så sant, jag tror att det är vad vi behöver nu under dessa mörka tider, en uppåtriktad låt som är så inkluderande.
Ace: Ja, i går firade jag fjorton år som nykterist och jag hade valt låten ”Kicks” av Paul Revere & the Raiders för att den har ett så bra budskap för dagens ungdomar, det är en antidrogslåt. Det slutade med att jag lade till det solo som aldrig fanns i originalversionen, jag gjorde ett trestämmigt harmonisolo, jag utarbetade det tillsammans med min tekniker, Alex Salzman, vi hade bara roligt med det, du vet. Det fina med att göra ”Origins”-serien är att jag inte behöver skriva låtarna, man kan leka med andras material, liksom göra det till mitt eget och förhoppningsvis blir det bra. Jag är verkligen nöjd med slutresultatet, jag har lagt ner mycket arbete på det.
Elle Jay: Det är definitivt en bra skiva, finns det någon låt som du tycker var så bra den dagen den släpptes att den är för bra för att någonsin täckas?
Ace: Åh, jag vet inte! Du vet, på ”Origins Volume One” ringde jag upp Paul Stanley för att göra en sång, han tog ursprungligen upp ”My Generation” av The Who, och jag sa till honom att det är en låt som du aldrig kan göra om, det är en så unik låt. Jag visste att han var ett fan av Free och Paul Rodgers, han kände Paul Rodgers, han hade träffat honom ett par gånger, så jag tog upp ”Fire and Water” som var en lite mer obskyr låt. Paul tog chansen att sjunga på den och jag tycker att han gjorde en fantastisk sång, så bra att det slutade med att vi gjorde en video också och den blev också bra.
Elle Jay: Det stämmer att du för närvarande är i studion och spelar in originallåtar till ditt nya album?
Ace: Det stämmer, ja, mitt nästa album, jag har ingen titel på det ännu men jag har skrivit tre nya låtar och jag skriver nya idéer varje dag, det kommer förmodligen inte att släppas förrän till hösten nästa år. Jag sa upp mig från eOne för ett par månader sedan, jag har tre album till att göra med eOne så nästa album är en studioplatta, sedan ska vi göra en ”Origins Volume 3” och följa upp det förmodligen med ett annat studioalbum
Elle Jay: Har du några låtidéer för Origins 3?
Ace: Jag har inte tänkt på en lista ännu, men folk försöker redan att starta en för mig, vänner till mig ger rekommendationer. Jag gjorde en intervju med en herre från England och han sa ”Ace, varför gör du inte en Doors-låt?” Och jag är ett stort fan av The Doors och jag lovade honom att jag skulle göra en Doors-låt, så jag måste göra en Doors-låt på Origins 3, det är ungefär så mycket som jag kan berätta för dig
Elle Jay: Jag är jätteglad att höra det, jag är ett stort Doors-fan. Jag läste att det solo som du spelade med KISS på ”She”, som du nu har spelat på Origins 2, var inspirerat av Robby Krieger?
Ace: Jag har i stort sett kopierat Robby Kriegers solo, sedan lät jag min gitarrist Jeremy göra en gitarrharmoni till det, så att det inte var en fullständig kopiering. Jag ger krediter där krediterna finns, du vet att Bob Ezrin skrev solot i ”Detroit Rock City”, jag och Paul skrev inte det solot. Bob Ezrin gav oss noterna att spela och Paul listade ut harmonin och det fungerade utmärkt, det är ett magnifikt solo och det går in i Rock N Roll-historien som ett av de klassiska solona, men jag skrev det inte.
Elle Jay: Jag visste inte det, men jag älskar din version av ”She”, jag tycker att det är en riktigt klassisk men ändå uppdaterad version.
Ace: Tack, efter att ha spelat in de elva låtarna frågade skivbolaget efter ett bonusspår och de ville ha en KISS-låt, och mitt turnéband hade framfört ”She” live före pandemin och hade haft mycket roligt med det, så när de frågade efter en KISS-låt kom jag genast att tänka på ”She”. Den var lätt att spela in eftersom jag redan var bekant med att spela den live, så jag spelade in den och skickade den till mitt band i Nashville och det gav mig chansen att visa upp de vokala förmågorna hos mitt turnerande band
Elle Jay: Tack så mycket för din tid idag Ace, det har varit ett nöje att prata med dig.
Ace: Tack så mycket, ha en bra dag.