”Gå nu och gör alla folk till lärjungar, döpa dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er. Och kom ihåg att jag är med er alltid, ända till tidens slut”
– Det stora uppdraget: Matt. 28: 19-20
”Vi behöver en annan mental bild av kyrkans liv och tjänst – en där det bönefyllda talandet av ordet är centralt, där kristna tränas och utrustas för att predika Guds ord för andra… och där människor tränas och undervisas för att bli Kristi lärjungar som i sin tur försöker göra andra till lärjungar…” – Col Marshall & Tony Payne
Det framgår tydligt av det mandat som gavs till kyrkan i missionen ovan att den ”vision” som kyrkan har fått, den ”uppgift” som dess folk har fått, den viktigaste bibliska, teologiska och praktiska drivkraften för ”bästa praxis för kyrklig tillväxt” ska uppnås genom en samlad och strategisk ansträngning för att fokusera strategin för kyrklig verksamhet på att bygga upp församlingar som består av ”lärjungar som gör lärjungar”.
Bill Hull beskrev avsikten med det stora uppdraget på följande sätt:
”Lärjungaskapande bör installeras i kyrkans hjärta, och kyrkans befallda produkt är en fruktbärande troende som kallas lärjunge. Kristi befallning till sin kyrka att göra lärjungar utgör det bibliska mandatet.”
Likaså Don Carson:
”Det föreläggande som gavs till de första lärjungarna i Matteus 28 att gå vidare och odla evangeliet genom att ’göra lärjungar’ är ett paradigm för alla lärjungar som följer efter.
Denna funktion och prioritering att göra lärjungar blir bindande för alla Jesu lärjungar att nu göra andra till vad de själva är – Kristi lärjungar.”
Här lägger vi märke till två mycket viktiga saker:
1. Den stora uppdraget kallar inte bara Kristi kyrka till en missionär vision, det ger också paradigmet för den lokala kyrkans tjänst.
2. Den stora uppdraget kallar varje troende (män, kvinnor, tonåringar & barn) till att inte bara vara en lärjunge till Kristus, utan genom att göra det är de också ämnade att vara en – lärjunge-skapare!
Med andra ord – att göra som han gjorde.
Vad detta innebär är att varje troendes verksamhet (och därmed i slutändan kyrkan) är att ta ansvar för att växa i Kristus, för att nå de förlorade för Kristus, och för att vårda och uppmuntra ”lärjungas tillväxt” hos andra för att de ska bli som Kristus. Detta ansvar innebär att du och jag har detta ansvar. Det betyder din kyrka och det betyder min.
Detta ansvar har getts till dig, och det har också getts till mig. Det betyder din kyrka och det betyder min.
Skriften uppmanar till – lärjungaskap och lärjungaskap är en tvåfaldig process och aktivitet:
För det första är uppmaningen till lärjungaskap att låta oss själva, under Kristi herravälde, förvandlas av evangeliet (med det menar vi att villkorslöst engagera våra liv, våra hjärtan och våra sinnen, för att bli mer lika Kristus).
För det andra innebär kallelsen att bli en lärjunge som skapar lärjungar att ”aktivt” och ”avsiktligt” nå ut till de förlorade och uppmuntra och fostra medlärjungar i samma evangelieförvandling (5 Mos 6:4-9, 10:12, Matt 27:37-39, Rom 8:29-30, Ef 4:1-16).
Geiger och Nation, författare till ”Transformational Discipleship”, uttrycker det på ett användbart sätt:
”I vår forskning fann vi att många kyrkoledare i ”transformationella kyrkor” kämpade med frågor om program för lärjungaskap eller verktyg för lärjungaskap. De såg inte lärjungaskap som en ”sak” som de erbjuder, vare sig ett program eller en strategi. Snarare ses lärjungaskap som det övergripande skälet till att de existerar. De såg lärjungaskapandet som deras främsta kallelse där varje aktivitet används som en väg till förvandling.”
För troende är denna kallelse till lärjungaskap och lärjungaskapande i slutändan en kallelse till att börja dö till sig själv och leva för Kristus och hans kyrka.”
Så, som vi kan se, är det föreläggande som gavs till de första lärjungarna i Matteus 28 om att gå vidare och odla evangeliet genom att ”göra lärjungar” utformat som ett paradigm för alla lärjungar som följer efter. Denna funktion och prioritering att göra lärjungar blir bindande för alla Jesu lärjungar att engagera sig i att ”göra andra till vad de själva är” – växande, mognande och förvandlade Kristi lärjungar.
Detta är vad det innebär för oss att vara en lärjunge och att göra lärjungar. Med andra ord – att vara en lärjunge som gör lärjungar.
För att ge en bra referens har E.M. beskrivit kyrkans uppgift och aktivitet att göra lärjungar på följande sätt:
”Att göra lärjungar är – en avsiktlig, relationell, Kristus-orienterad aktivitet, som utövas av varje troende, för att använda varje tillfälle för att uppmuntra och undervisa andra att lära känna, växa och troget följa Jesus.
Det att göra lärjungar ska göras av varje troende, genom varje tillfälle.
Det är en verksamhet som erkänner att individer befinner sig på olika stadier av andlig tillväxt och förståelse, och som reagerar på lämpligt sätt och uppmanar dem att gå vidare till nästa steg.
På detta sätt är lärjungaskapande en tjänst för kontinuerlig replikering och multiplikation”
Viktigt att notera här är att lärjungaskapande inte bara är evangelisation och det är inte bara lärjungaskap, vi förväxlar ofta eller skiljer på ett ohjälpligt sätt på de två. För att förstå lärjungaskapande är det viktigt att inse att den andliga processen och verksamheten med evangelisation och kristen tillväxt och fostran står tillsammans och flyter vidare från varandra på ett andligt kontinuum. På detta sätt är ”
På detta sätt är ”lärjungaskapande”, rätt förstått, en integrerad process och verksamhet. Det handlar om att andligt hjälpa var och en, oavsett om han eller hon bara har börjat ”utforska”, ”ifrågasätta” eller ”lära känna” Kristus, till att också ”växa”, ”förvandla” och ”troget följa” honom.
På detta sätt kommer var och en i varje andligt sund kristen gemenskap att försöka växa aktivt i Kristus, samtidigt som han eller hon också aktivt deltar i ”lärjungaskapandet” av sina medbröder och -systrar runt omkring dem.andra.
På samma sätt kommer deras medbröder och -systrar också att vara engagerade i ”ömsesidigt lärjungaskapande” gentemot dem i gengäld. En ganska radikal tanke!
Vi ser detta ömsesidiga lärjungaskap vackert beskrivet i Paulus’ ord till romarna – ”för att vi skall bli ömsesidigt uppmuntrade av varandras tro, både er och min” (1:11-12). Lägg märke till att aposteln Paulus här inkluderar sig själv i den ömsesidiga ”lärjungaskapande” processen.
Om detta stämmer måste kyrkans grundläggande mål och verksamhet vara att – undervisa och utbilda varje troende för att bli denna typ av ”lärjungaskapande lärjunge”.
Biblikt och teologiskt sett, om vi ska bli effektiva när det gäller att ”växa kyrkan”, när det gäller att strategiskt uppnå ”sann evangelietillväxt” (både numeriskt och andligt), så ska vi genomföra skriftens uppmaning att bygga kyrkor där det att göra ”lärjungar som gör lärjungar” är vår centrala – ”vision”, och där det att utmana varje troende till den uppgiften blir vår uppenbara – ”uppmaning till handling”.
Vad som kan behövas i dagens kyrkor för att uppnå den typen av vision är en kulturförändring, en återgång till en daglig och ömsesidig praktik av lärjungaskap och lärjungaskapande, av varje troende och genom varje tillfälle. För många kommer en sådan kulturförändring att kräva en omorientering av våra prioriteringar, ett förnyat fokus i våra liv och en större evangelisk avsiktlighet i våra tjänster.
Om målet är att ”göra lärjungar”, och ännu viktigare, att göra lärjungar som gör lärjungar (lärjungar som gör lärjungar), så är frågan – vilka processer, aktiviteter eller tjänster måste införas för att på effektivaste sätt uppnå detta mål?
Syftet med denna webbplats, och allt dess innehåll, är att ge några svar på den frågan, med videor och undersökta ”arbetsdokument” som stöd, resurser för att komplettera, samt annat material som bättre kan utrusta kyrkan för att uppnå detta mål.
Den här webbplatsen och allt dess innehåll är att ge några svar på den frågan, med videor och undersökta ”arbetsdokument” som stöd, resurser för att komplettera, samt annat material som bättre kan utrusta kyrkan för att nå detta mål.
Den här webbplatsens räckvidd:
Varje aspekt av det kristna livet och tjänsten är en av Gud given möjlighet att ”göra lärjungar”. Varje kontakt med en troende eller icke-troende är ett tillfälle att främja deras förståelse, tillväxt och uppmuntran i att lära känna Gud eller troget följa honom.
Observera: Termen ”lärjungaskapande” omfattar varje aspekt av verksamhet i tjänsten, från att engagera icke-troende, omvändelse, genom att medvetet utnyttja varje tillfälle som vi får (individuellt & kollektivt) för att fullt ut uppmuntra växande mognad i Kristus.
En ytterligare anmärkning om nomenklatur:
- Vi använder ofta termerna lärjungaskap, lärjungaskap och lärjungaskapande synonymt
- Vi förvirrar därmed den olika aktivitet som är förknippad med lärjungaskap, lärjungaskap och lärjungaskapande
Högst vanligt felanvändning:
- Diplomering = Evangelisation/Mission
- Diplomering = Disciplinering (Uppföljning av nya troende)
- Diplomering = Lärjungaskap (1-1 tillväxt av en troende…även om det fortfarande ofta förväxlas med uppföljning av nya troende)
Diplomering måste förstås som en allomfattande aktivitet:
Mat 28 befaller oss att:
Matt Matteus oss befaller att ”gå och göra”… samt att ”lära att lyda”… ”allt vad jag har befallt”
Det är därför inte bara evangelisation, det är inte bara inledande lärjungaskap av nya troende 1-1. Att göra lärjungar innebär: en ”allomfattande” aktivitet som sträcker sig över varje evangelisk rörelse – från de första stegen av att engagera en person i evangelisation, omvändelse och inledande lärjungaskap, och som inkluderar och omfattar växande troende på ett sådant sätt att de blir en avsiktlig – ”lärjungaskapare” av andra.
Vårt mål som lärjungemakare är därför: att varje troende blir en aktiv – ’lärjunge som gör lärjungar’
DEGINITIONEN AV DISKIPPEL:
Det grekiska ordet- mathētḗs översätts till svenska som – ’lärjunge’ eller ’elev’ eller ’lärling’ eller ’elev’. Själva ordet lärjunge har vanligtvis två aspekter: förhållandet mellan en elev och en lärare och föreställningen om att följa efter någon. Först och främst är vårt lärjungaskap till Jesus Kristus, relationen till honom och att följa honom (Matt 16:24-25).
Med John Stotts ord: ”I sin enklaste form var Kristi uppmaning ”Följ mig”. Han bad män och kvinnor om deras personliga lojalitet. Han uppmanade dem att lära sig av honom, att lyda hans ord och att identifiera sig med hans sak”. I denna lärjungaprocess blir vi ”förvandlade” så att vi så småningom kommer att ”anpassas” till hans likhet (Rom 8:29, 2Kor 3:18).
Verbetsformen – ”att vara lärjunge” – beskriver den process genom vilken vi uppmuntrar en annan person att bli en sådan efterföljare av Jesus; det innebär de metoder vi kan använda för att hjälpa den personen att växa som ”lärjunge” av Kristus, att växa mot full mognad i Kristus, så att de i sin tur kan bli lärjungar för någon annan (dvs.
Med hjälp av ordet ”lärjungaskap” beskriver Al Stewart denna verksamhet bäst som – ”mer än att bara evangelisera icke-troende definieras lärjungaskap som: att i bön och trofast bygga upp människor tills de är mogna efterföljare av Herren Jesus (Kol 1:28). Lärande är att föra människor framåt i deras kunskap om Gud, i deras engagemang för Kristus och i deras engagemang för att tjäna andra”. I detta avseende måste sant lärjungaskap och lärjungaskapande med rätta förstås som en process och inte som ett program.