Yoga Sūtras of PatañjaliEdit
Īśvarapraṇidhāna omnämns i Yoga Sūtras of Patañjali på följande sätt:
Sanskrit: शौच संतोष तपः स्वाध्यायेश्वरप्रणिधानानि नियमाः ॥32॥
– Yoga Sutras II.32
Sanskrit: क्लेश कर्म विपाकाशयैःपरामृष्टः पुरुषविशेष ईश्वरः ॥२४॥
– Yoga Sutras I.24
Īśvarapraṇidhāna anges som den femte niyama av Patañjali. I andra former av yoga är det den tionde niyama. I hinduismen är niyamas ”gör-listan” och yamas ”gör inte-listan”, båda delar av en etisk teori för livet.
Īśvara som metafysiskt begreppRedigera
Hinduforskare har debatterat och kommenterat vem eller vad som är Īśvara. Dessa kommentarer sträcker sig från att definiera Īśhvara från en ”personlig gud” till ”speciellt jag” till ”allt som har andlig betydelse för individen”. Ian Whicher förklarar att även om Patañjalis korta verser kan tolkas både som teistiska och icke-teistiska, fungerar Patañjalis begrepp Īśvara i yogafilosofin som en ”transformativ katalysator eller guide för att hjälpa yogin på vägen till andlig frigörelse”. Desmarais konstaterar att Īśvara är ett metafysiskt begrepp i Yogasutras. Īśvarapraṇidhāna investerar, upptar sinnet med detta metafysiska begrepp. Yogasutra nämner inte gudom någonstans, inte heller nämner den några hängivelsepraktiker (Bhakti), inte heller ger den Īśvara egenskaper som vanligtvis förknippas med en gudom. I yogasutras är det en logisk konstruktion, hävdar Desmarais.
I verserna I.27 och I.28 associerar yogasutras Īśvara med begreppet Pranava (प्रणव, ॐ) och rekommenderar att det upprepas och kontempleras i en av lemmarna i den åttastegs yoga. Detta ses som ett sätt att påbörja processen att distansera sig från den yttre världen, förbinda sig med sin inre värld, fokusera och bli ensam i yogan.
Whicher konstaterar att Patañjalis begrepp Īśvara varken är en skapande Gud eller det universella Absolutet i hinduismens Advaita Vedanta-skola. Whicher konstaterar också att vissa teistiska underskolor till Vedanta-filosofin inom hinduismen, inspirerade av yogaskolan, föredrar att förklara begreppet Īśvara som ”det högsta väsendet som härskar över kosmos och de individualiserade varelserna”. I Patañjalis Yoga Sūtras och den omfattande litteraturen inom hinduismens yogaskola är Īśvara dock inte en högsta härskare, Īśvara är inte ett ontologiskt begrepp, utan har snarare varit ett abstrakt begrepp för att tillgodose de pedagogiska behoven hos människor som accepterar yogafilosofin som ett sätt att leva.
Īśvara som gudomEdit
Īśvarapraṇidhāna har tolkats som kontemplation av en gudom i vissa underskolor inom hinduismen. Zimmer noterade i sin bok om indisk filosofi från 1951 att Bhakti-underskolorna, och dess texter som Bhagavad Gita, hänvisar till Isvara som en gudomlig herre, eller gudom för specifika Bhakti-underskolor. Moderna sekteristiska rörelser har betonat Ishvara som högsta Herre; till exempel anser Hare Krishna-rörelsen att Krishna är Herren, Arya Samaj- och Brahmoism-rörelserna – influerade av kristna och islamiska rörelser i Indien – konceptualiserar Ishvara som en monoteistisk allsmäktig Herre. I traditionella teistiska underskolor inom hinduismen, såsom Ramanujas Vishishtadvaita Vedanta och Madhvas Dvaita Vedanta, identifieras Ishvara som Lord Vishnu/Narayana, som skiljer sig från Prakriti (den materiella världen) och Purusa (själen, anden). I alla dessa underskolor är Īśvarapraṇidhāna kontemplation av respektive gudom.
Radhakrishnan och Moore konstaterar att dessa variationer i Īśvara-begreppet stämmer överens med hinduismens föreställning om en ”personlig Gud” där ”idealen eller manifestationen av individens högsta Själv-värden som uppskattas”. Īśvarapraṇidhāna, eller kontemplation av Īśvara som gudom, är användbart, menar Zaehner, eftersom det hjälper individen att bli mer lik Īśhvara. Riepe och andra hävdar att litteraturen från yogaskolan inom hinduismen varken uttryckligen definierar eller underförstått antyder någon skapargud, utan lämnar snarare individen friheten och valet att konceptualisera Īśvara på vilket meningsfullt sätt som helst, antingen i form av ”valfri gudom” eller ”formlös Brahman (den absoluta verkligheten, den universella principen, det sanna speciella jaget)”. Behovet av och syftet med Īśvara, oavsett hur man abstraherar den som ”särskild sorts Själv” eller ”personlig gudom”, är inte ett mål i sig självt, utan snarare ett medel för att ”fullända utövandet av koncentrationen” på ens resa genom yogafilosofins åtta grenar.
Īśvara som rent medvetandeEdit
Larson menar att Īśvara i Īśvarapraṇidhāna kan förstås genom sina kronologiska rötter. Yogaskolan inom hinduismen utvecklades på grundval av Samkhya-skolan inom hinduismen. I den icke-teistiska/ateistiska Samkhya-skolan är Purusa ett centralt metafysiskt begrepp, och föreställs som ”rent medvetande”. Vidare beskrivs Purusa av Samkhya-skolan som existerande i en ”mångfald av rent medvetande” i dess epistemologiska teori (snarare än att uppfylla behoven i dess ontologiska teori). I Yoga Sutras definierar Patanjali Īśhvara som en ”speciell Purusa” i vers I.24, med vissa egenskaper. Īśhvara kan då förstås som en bland mångfalden av ”rent medvetande”, med egenskaper som Patanjali definierar i vers I.24.
Īśvara som andlig men inte religiösEdit
Van Ness med flera menar att begreppen Īśvara, Īśvara-pranidhana och andra av yogans lemmar pragmatiskt kan förstås som ”andlig men inte religiös”.