”Jag tror att det mest överraskande för mig är att jag gillar sex. Jag visste aldrig att jag gillade det.”
Få medryckande lång läsning och nödvändiga livsstilstips i din inkorg varje söndagsmorgon – gott till kaffet!
Tink Fisher berättar sin historia om att ha varit gift med två olika män innan hon gifte sig med en kvinna. Foto av Andre Rucker
Denna berättelse är en del av vårt inslag Marriage Stories, en inblick i verkliga äktenskap i Philadelphia. Här delar Tink Fisher och Rachel Rubin, som är gifta i sju månader, med sig av sin historia.
Jag kämpade hela mitt liv med min sexualitet men insåg inte att det var en kamp förrän jag blev vuxen. Jag uppfostrades mycket katolskt och att vara med en kvinna var aldrig riktigt en tanke som jag tillät i mitt sinne. Jag gifte mig vid 27 års ålder med en kille som hette Joe. Tre dagar efter att vi hade förlovat oss fick vi veta att han hade lungcancer, och han avled bara tre veckor efter att vi hade gift oss. Vid den tidpunkten hade jag redan ett barn som inte var från det äktenskapet – jag fick min son, som nu är 17 år, när jag gick på college – och jag trodde att det inte fanns något hopp för mig. Sedan träffade jag en underbar man och han passade in i alla delar: Han var katolik, republikan och min familj avgudade honom. Kort efter äktenskapet kände jag ett tomrum som jag inte kunde förstå. Vi fick ett barn, och vår dotter var ungefär ett år när jag kom till honom och sa: ”Det är fortfarande något som inte känns rätt, och jag vet inte vad det är, och jag vet att det inte är du, det är jag. ”Det är inte du, det är jag”-snacket. Ingenting var dåligt, men jag visste i mitt hjärta, i min själ, i min magkänsla att något inte stämde.
Jag började gå en klass som heter Kettlebell Kundalini, och jag blev beroende av den. Jag började umgås med instruktören och skaparen, Rachel, bara som vänner. Jag gick över till hennes hus en kväll, och när jag kom dit insåg jag, åh, min kropp reagerar på ett riktigt konstigt sätt. Rachel hade nyligen gått igenom en skilsmässa; hon hade också varit gift med en man. Några glas vin senare kysstes vi, och det var den mest euforiska känsla jag någonsin hade känt. Inom en vecka berättade jag för min man att jag hade kysst Rachel och att jag trodde att jag var lesbisk. Vi gick till äktenskapsrådgivning. Jag ville verkligen ge honom en möjlighet att få det att fungera, men i min magkänsla visste jag att det inte skulle fungera.
Jag lämnade min man i november 2016, och Rachel och jag förlovade oss i mars 2019. Vi hade ett bröllop i trädgården i september förra året. Vi har tre barn tillsammans, hon har en dotter som är sju år. Att vara gift med en kvinna och att vara med Rachel är det lättaste jag någonsin gjort. Att försöka blanda ihop en familj är det överlägset svåraste. Och det är också att dela vårdnaden om våra barn. För mödrar finns det en osynlig navelsträng som aldrig helt försvinner. När min dotter vinkar adjö för att besöka sin far över helgen är det nästan oundvikligt att jag gråter. Min fru gör allt hon kan för att hjälpa mig att läka mitt hjärta medan hon är borta. Hennes intentioner är på bästa sätt, men att vara med henne och hennes dotter är bara en brutal påminnelse om att jag inte är med min.
Jag tror att det mest överraskande för mig är att jag gillar sex. Jag visste inte att jag gillade det. Jag minns att jag grät under det och sa till mig själv: ”Det tar bara fem minuter”. Nu kan jag inte få nog av det. Jag var inte heller riktigt medveten om hur mycket vi skulle prata. Jag minns att jag tänkte att i mitt äktenskap med min andra man vill jag kunna prata om saker och ting. Men män har inte samma önskan att ha timslånga samtal om sina känslor, och när två kvinnor är tillsammans – jag menar, vi kan prata i timmar och dagar om hur vi känner och hur det får alla andra att känna, och det finns bara så många känslor.
Jag tror att både män och kvinnor har maskulina och feminina drag, och om du vårdar dem eller inte är ditt val. Du utvecklas hela tiden, och du kan stödja din partner i att växa in i den han eller hon ska vara, eller så kan du förvänta dig att han eller hon ska vara samma person som han eller hon var när du gifte dig med honom eller henne. Men då bäddar du för hjärtesorg, för alla förändras. Det handlar bara om att vara medveten om att det kommer att ske förändringar och att ni måste arbeta igenom dem och stödja varandras utveckling, även när det är svårt.
Publicerad som en del av ett inslag om ”Äktenskapshistorier” i aprilnumret 2020 av tidningen Philadelphia.