av Roman Krznaric*
Vad är kärlek? I all sanning finns det inte ett enda svar på denna fråga och det är därför de gamla grekerna hade sex olika ord för att beskriva kärlek. Att känna till dem kan förändra ditt liv.
Söker du ett motgift mot vår moderna kulturs betoning på romantisk kärlek? Kanske kan vi lära oss av de olika formerna av känslomässig anknytning som uppskattades av de gamla grekerna.
Dagens kaffekultur har ett otroligt sofistikerat ordförråd. Vill du ha en cappuccino, en espresso, en smal latte eller kanske en iskall karamell macchiato?
De gamla grekerna var lika sofistikerade i sitt sätt att tala om kärlek och kände igen sex olika varianter av denna viktigaste mänskliga känsla. De skulle ha blivit chockade över vår råhet att använda ett enda ord både för att viska ”jag älskar dig” under en måltid med levande ljus och för att slentrianmässigt underteckna ett e-postmeddelande med orden ”massor av kärlek”.
Så vilka var de sex typerna av kärlek som de gamla grekerna kände till? Och hur kan de inspirera oss att gå bortom vårt nuvarande beroende av romantisk kärlek, som gör att 94 procent av ungdomarna hoppas – och ofta misslyckas – med att hitta en unik själsfrände som kan tillfredsställa alla deras känslomässiga behov?
1. Eros, eller sexuell passion
Den första typen av kärlek var eros, uppkallad efter den grekiska fruktbarhetsguden, och den representerade idén om sexuell passion och begär. Men grekerna tänkte inte alltid på det som något positivt, vilket vi tenderar att göra idag. Faktum är att eros sågs som en farlig, eldig och irrationell form av kärlek som kunde ta tag i dig och besitta dig – en inställning som delas av många senare andliga tänkare, till exempel den kristna författaren C.S. Lewis.
Eros innebar en förlust av kontroll som skrämde grekerna. Vilket är märkligt, eftersom kontrollförlust är just vad många människor nu söker i ett förhållande. Hoppas vi inte alla på att bli ”galet” förälskade?
2. Philia, eller djup vänskap
Den andra sortens kärlek var philia eller vänskap, som grekerna värderade mycket högre än eros’ basala sexualitet. Philia gällde den djupa kamratliga vänskap som utvecklades mellan vapenbröder som hade kämpat sida vid sida på slagfältet.
Det handlade om att visa lojalitet mot sina vänner, att vara villig att offra sig för dem samt att dela sina känslor med dem. (En annan typ av philia, som ibland kallas storge, förkroppsligade kärleken mellan föräldrar och deras barn.)
Vi kan alla fråga oss själva hur mycket av denna kamratliga philia vi har i våra liv. Det är en viktig fråga i en tid då vi försöker samla ”vänner” på Facebook eller ”följare” på Twitter – prestationer som knappast skulle ha imponerat på grekerna.
3. Agape, eller kärlek till alla
Den fjärde kärleken, och kanske den mest radikala, var agape, eller osjälvisk kärlek. Detta var en kärlek som man utsträckte till alla människor, vare sig de var familjemedlemmar eller avlägsna främlingar. Agape översattes senare till latin som ”caritas”, vilket är ursprunget till vårt ord ”välgörenhet”
C.S. Lewis kallade den för ”gåvokärlek”, den högsta formen av kristen kärlek. Men den förekommer också i andra religiösa traditioner, till exempel idén om mettā eller ”universell kärleksfullhet” i Theravāda-buddhismen.
Det finns allt fler bevis för att agape är på en farlig nedgång i många länder. Empatinivåerna i USA har minskat kraftigt under de senaste 40 åren, med den brantaste nedgången under det senaste decenniet. Jag tror att vi snarast måste återuppliva vår förmåga att bry oss om främlingar.
4. Pragma, eller långvarig kärlek
En annan grekisk kärlek var den mogna kärlek som kallas pragma. Detta var den djupa förståelse som utvecklades mellan långvarigt gifta par.
Pragma handlade om att göra kompromisser för att relationen skulle fungera över tid, och att visa tålamod och tolerans.
Psykoanalytikern Erich Fromm menade att vi spenderar för mycket energi på att ”förälska oss” och att vi i högre grad behöver lära oss hur vi ”står i kärlek”. Pragma handlar just om att stå i kärlek – att anstränga sig för att ge kärlek snarare än att bara ta emot den. Med tanke på att ungefär en tredjedel av de första äktenskapen i USA slutar i skilsmässa eller separation under de första tio åren skulle grekerna säkert tycka att vi borde ta med oss en rejäl dos pragma in i våra relationer.
5. Philautia, eller kärlek till sig själv
Grekernas sjätte sorts kärlek var philautia eller självkärlek. Och de kloka grekerna insåg att det fanns två typer. Den ena var en ohälsosam sort som förknippades med narcissism, där man blev självupptagen och fokuserade på personlig berömmelse och rikedom. Men en mycket hälsosammare version av philautia ökar din bredare förmåga att älska.
Tanken var att om du tycker om dig själv och känner dig trygg i dig själv kommer du att ha gott om kärlek att ge andra (vilket återspeglas i det buddhistiskt inspirerade begreppet ”självmedkänsla”). Eller som Aristoteles uttryckte det: ”Alla vänliga känslor för andra är en förlängning av en människas känslor för sig själv.”
6. Lekfull kärlek (Ludus)
Detta var grekernas idé om lekfull kärlek, som syftade på tillgivenhet mellan barn eller unga älskare. Vi har alla fått smaka på det i flirtandet och retandet i början av ett förhållande. Men vi lever också ut vår Ludus (som latinerna kallar det) när vi sitter på en bar och skrattar med vänner, eller när vi går ut och dansar.
Dansa med främlingar kan vara den ultimata ludiska aktiviteten, nästan ett lekfullt substitut för själva sexet. Sociala normer kan rynka på näsan åt denna typ av vuxen frivolitet, men lite mer ludus kan vara precis vad vi behöver för att krydda vårt kärleksliv.
De gamla grekerna fann olika typer av kärlek i relationer med ett brett spektrum av människor – vänner, familj, makar, främlingar och till och med sig själva. Detta står i kontrast till vårt typiska fokus på ett enda romantiskt förhållande, där vi hoppas hitta alla de olika kärlekar vi kan uppleva förpackade i en enda person eller själsfrände.
Budskapet från grekerna är att vårda de olika sorterna av kärlek och ta tillvara på dess många källor. Sök inte bara eros, utan odla philia genom att tillbringa mer tid med gamla vänner, eller utveckla ludus genom att dansa hela natten.
För övrigt bör vi överge vår besatthet av perfektion. Förvänta dig inte att din partner ska erbjuda dig alla sorters kärlek, hela tiden. Detta kan lätt leda till att du kastar åt sidan en partner som inte lyckas leva upp till dina önskemål. Inse att ett förhållande kan börja med mycket eros och ludus och sedan utvecklas mot att förkroppsliga mer pragma eller agape.
Den mångsidiga grekiska förståelsen av typer av mänsklig kärlek kan också ge tröst. Genom att ta dig tid att kartlägga i vilken utsträckning alla sex kärleksformerna är närvarande i ditt liv kan du upptäcka att du har mycket mer kärlek än du någonsin hade föreställt dig – även om du känner frånvaron av en fysisk älskare.
Det är dags att vi återinför de sex varianterna av grekisk kärlek i vårt vardagliga sätt att tala och tänka. Om till och med kaffekonsten förtjänar ett eget sofistikerat ordförråd, varför då inte kärlekens konst?
*Roman Krznaric är en australiensisk kulturtänkare. Den här artikeln bygger på hans bok ”How should we live? Stora idéer från det förflutna för vardagslivet”. Hans webbplats finns på följande adress: romankrznaric.com