Som universitetsstudent anslöt sig Karl Marx (1818-1883) till en rörelse som kallades Unga hegelianer och som starkt kritiserade den tidens politiska och kulturella etablissemang. Han blev journalist, och den radikala karaktären på hans skrifter skulle så småningom få honom utvisad av regeringarna i Tyskland, Frankrike och Belgien. År 1848 publicerade Marx och den tyske tänkarkollegan Friedrich Engels ”Det kommunistiska manifestet”, där de presenterade sitt koncept om socialismen som ett naturligt resultat av de konflikter som är inneboende i det kapitalistiska systemet. Marx flyttade senare till London, där han skulle bo resten av sitt liv. År 1867 publicerade han den första delen av ”Kapitalet” (Das Kapital), där han lade fram sin vision av kapitalismen och dess oundvikliga tendenser till självförstörelse, och han deltog i en växande internationell arbetarrörelse som byggde på hans revolutionära teorier.
Karl Marx tidiga liv och utbildning
Karl Marx föddes 1818 i Trier i Preussen; han var den äldsta överlevande pojken i en familj med nio barn. Båda hans föräldrar var judar och härstammade från en lång rad rabbiner, men hans far, som var advokat, konverterade till lutheranismen 1816 på grund av samtida lagar som utestängde judar från det högre samhället. Den unge Karl döptes i samma kyrka vid sex års ålder, men blev senare ateist.
Efter ett år vid universitetet i Bonn (under vilket Marx fängslades för fylleri och utkämpade en duell med en annan student) skrev hans oroliga föräldrar in sin son vid Berlins universitet, där han studerade juridik och filosofi. Där introducerades han till den framlidne Berlinprofessorn G.W.F. Hegels filosofi och anslöt sig till en grupp som kallades de unga hegelianerna, som ifrågasatte de befintliga institutionerna och idéerna på alla fronter, inklusive religion, filosofi, etik och politik.
Karl Marx blir revolutionär
Efter att ha tagit sin examen började Marx skriva för den liberaldemokratiska tidningen Rheinische Zeitung, och han blev tidningens redaktör 1842. Den preussiska regeringen förbjöd tidningen som alltför radikal året därpå. Med sin nya fru Jenny von Westphalen flyttade Marx till Paris 1843. Där träffade Marx sin tyska emigrantkollega Friedrich Engels, som skulle bli hans livslånga medarbetare och vän. År 1845 publicerade Engels och Marx en kritik av Bauers unghegelianska filosofi med titeln ”Den helige fader.”
Vid den tiden ingrep den preussiska regeringen för att få Marx utvisad från Frankrike, och han och Engels hade flyttat till Bryssel i Belgien, där Marx avsade sig sitt preussiska medborgarskap. År 1847 utarbetade det nystartade kommunistförbundet i London, England, ett förslag till Marx och Engels om att skriva ”Det kommunistiska manifestet”, som publicerades året därpå. I manifestet beskrev de två filosoferna hela historien som en serie klasstrider (historisk materialism) och förutspådde att den kommande proletära revolutionen skulle sopa undan det kapitalistiska systemet för gott och göra arbetarna till den nya härskande klassen i världen.
Karl Marx’ liv i London och ”Das Kapital”
Med tanke på de revolutionära uppror som drabbade Europa 1848 lämnade Marx Belgien strax innan han blev utvisad av landets regering. Han återvände kortvarigt till Paris och Tyskland innan han bosatte sig i London, där han skulle leva resten av sitt liv, trots att han nekades brittiskt medborgarskap. Han arbetade som journalist där, bland annat tio år som korrespondent för New York Daily Tribune, men lyckades aldrig riktigt tjäna en lön för att leva och fick ekonomiskt stöd av Engels. Med tiden blev Marx alltmer isolerad från sina kommunistkollegor i London och fokuserade mer på att utveckla sina ekonomiska teorier. År 1864 hjälpte han dock till att grunda International Workingmen’s Association (känd som Första internationalen) och skrev dess öppningsanförande. Tre år senare publicerade Marx den första delen av ”Kapitalet” (Das Kapital), sitt mästerverk i ekonomisk teori. I den uttryckte han en önskan att avslöja ”det moderna samhällets ekonomiska rörelselag” och lade fram sin teori om kapitalismen som ett dynamiskt system som innehöll fröna till sin egen självförstörelse och kommunismens efterföljande triumf. Marx skulle tillbringa resten av sitt liv med att arbeta på manuskript till ytterligare volymer, men de förblev oavslutade när han dog av pleurisy den 14 mars 1883.