Kolsyra (CA) är en viktig art i jämvikten mellan koldioxid, vatten och många mineraler. Ändå har många av dess egenskaper antingen inte studerats alls eller missförståtts. Dess korta livslängd i närvaro av fukt har varit en stor stötesten i försöken att studera den. Under de senaste två decennierna har det skett en stadig, om än långsam, utveckling när det gäller att upptäcka, syntetisera och undersöka CA i dess olika faser – som en molekyl i gasfas, i kristallint tillstånd, som adsorbat på mineralytor och i vattenlösningar. Exempelvis har ultrasnabba tidsupplösta spektroskopiska experiment samt molekyldynamikbaserade beräkningar av den fria energin med hjälp av Kohn-Sham density functional theory visat att CA:s pKa är omkring 3,5, vilket gör att dess surhetsgrad är jämförbar med myrsyra. Sammansättningen av dess gasfas med avseende på dess konformer- och oligomerpopulation har också undersökts. Tunnfilmer av kristallina kolsyrepolymorfer har syntetiserats och karakteriserats med hjälp av infraröda och Raman-spektra. Med tanke på de svårigheter som är förknippade med experiment för att undersöka CA har beräkningsmodellering spelat en viktig roll. Med hjälp av en modellmetod med flera nivåer har vi kunnat undersöka flera modellkristallstrukturer som har distinkta vätebindningsmotiv. Deras vibrationsspektra har jämförts med dem som erhållits från experiment. En modellkristall som består av vätebundna molekyler på ett kedjeliknande sätt passar bättre in på de experimentella vibrationsspektren för β-karbonsyra än en modell där motivet är tvådimensionellt (bladliknande). Under torra förhållanden förutspår vi att en sådan kristall är stabil under 359 K vid 1 atm. I denna featureartikel ger vi en sammanfattning av vårt arbete med kolsyra samt granskar bidrag från andra.