Hur är evangeliets förkunnelse relaterad till de fattigas behov bland oss?
Det råder ingen tvekan om att en viktig aspekt av Paulus apostoliska verksamhet var att samla in pengar till de fattiga i Jerusalem. Insamlingen skulle inte bara tillgodose några mycket verkliga ekonomiska behov – judiska församlingar tenderade att vara fattigare än sina icke-judiska motsvarigheter – utan den skulle också stärka enheten och försoningen mellan judiska och icke-judiska kristna.1 Paulus apostoliska sätt att samla in pengar till de fattiga har djupgående konsekvenser för hur även vi kan relatera bekännelsen av Kristi evangelium till att dela med oss av vår rikedom till de fattiga.
- Nåd och prövning
Paulus användning av det grekiska ordet charis – som vanligen översätts med ”nåd” – ger oss en ledtråd till hur vi kan relatera bekännelsen av evangeliet till att dela med oss av rikedomar till de fattiga. Ordet förekommer ganska ofta i kapitel 8 och 9 och används för att hänvisa inte bara till Guds nåd och Kristi nåd utan också till den generositet som flödar över i oss som ett resultat av den gudomliga nåden.
Ordet charis översätts dock bara med ”nåd” i 2 Korintierbrevet 8:1 och 2 Korintierbrevet 9:14. På andra ställen översätts det med ”privilegium” (2 Korintierbrevet 8:4), ”generöst åtagande” (2 Korintierbrevet 8:6-7, 19), ”generös handling” (2 Korintierbrevet 8:9), ”välsignelse” (2 Korintierbrevet 9:8) och ”tack” (2 Korintierbrevet 8:16; 9:15). Men vad skulle hända om vi översatte alla dessa exempel på charis med det engelska ordet ”grace” (nåd) och lät Paulus egen användning av detta ord i dessa kapitel avgöra vad ordet betyder?
Paulus inleder sin diskussion om insamlingen med att hänvisa till Guds nåd som beviljats de makedonska församlingarna, som trots sitt lidande och sin fattigdom ”flödade över” (eperisseusen) med en rikedom av generositet för andra (2 Korintierbrevet 8:1). Makedonierna hade bett Paulus och hans medarbetare om nåden att få dela med sig av denna de heligas tjänst (2 Korintierbrevet 8:4) och bekräftade också att Paulus skulle sända Titus för att fullborda nåden att samla in de medel som han redan hade börjat samla in från korintierna (2 Korintierbrevet 8:6).
Paulus uppmanar nu även korintierna att följa makedoniernas exempel och också ”svämma över” i denna nåd. De ”svämmar redan över” med allt annat – tro, tal, kunskap, all iver och den kärlek som medkristna har för dem – så varför inte också svämma över i denna nåd (2 Korintierbrevet 8:7)?
Paulus klargör att detta inte är en befallning utan ett ”prov” på deras kärleks äkthet i förhållande till andras iver. Genom hela 2 Korintierbrevet använder Paulus ordet ”prövning” – som verb (dokimazo) och substantiv (dokime) – för att hänvisa till det sätt på vilket vår sanna karaktär – vem vi verkligen är – urskiljs, undersöks eller bevisas när vi ställs inför svårigheter eller utmaningar.2
- Kristus som exempel
Den viktigaste motiveringen för hans vädjan är vår Herres Jesu Kristi nåd: Kristus var visserligen rik, men blev fattig för vår skull, så att vi skulle bli rika genom hans fattigdom (2 Korintierbrevet 8:9). Tidigare i brevet har Paulus skildrat hur Kristus, trots att han var syndfri, gjordes till synd för att vi skulle kunna bli Guds rättfärdighet (2 Korintierbrevet 5:21; Galaterbrevet 3:13, 14). Och i Filipperbrevet beskriver han hur Kristus, trots att han delade jämlikhet med Gud, tömde sig själv – till och med till döden på ett kors – för att han skulle bli upphöjd och vi också skulle få ta del av hans liv med varandra (Filipperbrevet 2:1-11).
- Sökande och fulländande
Hur skulle då detta överflöd av Guds och Kristi nåd, som redan är överflödande i makedonierna, också kunna överflödas i korintierna? I fortsättningen av sitt påpekande att detta inte är en befallning utan bara en ”åsikt” säger Paulus att det skulle vara lämpligt för dem att vid denna tidpunkt inte bara önska att göra det, utan också att fullfölja den insamling som de redan har påbörjat. Att deras gåva är godtagbar grundar sig på två saker: deras iver att ge och att de bara ger det som de har möjlighet att ge – det de har, inte det de inte har (2 Korintierbrevet 8:10-11).
- Ojämlikhet i överflöd och behov
Hur kommer denna överflödande nåd och generositet att levas ut i våra liv? Paulus klargör att detta inte handlar om att lindra vissa och plåga andra; det handlar inte om att låta vissa slippa undan och få andra att känna sig skyldiga. Det handlar snarare om den jämlikhet eller rättvisa (isotes) – den sanna ömsesidighet – som Guds försoning av hela världen gör möjlig. Den enes överflöd eller överflöd ska tillgodose den andres behov, och vice versa, så att båda kan finnas där för varandra i alla fall av överflöd och behov – andliga eller monetära. På samma sätt som israeliterna delade rättvist med sig av brödet som regnade ner från himlen, är även vi kallade att dela med oss av vår rikedom så att vissa inte har för mycket och andra inte för lite (2 Korintierbrevet 8:15; 2 Mosebok 16:18).
Guds försoning av hela världen genom Kristus flödar över i våra liv – genom att byta ut Kristi rikedom mot vår fattigdom – så att även vi kan flyta över i det djupa ”delandet” (koinonia) av allting med varandra. Detta överflöde eller överskott av nåd genom Kristus är ett överflöde och överskott som sprider sig till alla aspekter av våra liv. Guds nåd, som i överflöd förser oss med alla våra behov, ger oss kraft att inte bara förlåta och försonas med varandra, utan också att dela med oss av våra rikedomar till varandra.
Paulus insikter om den överflödande betydelsen av Guds försoning av hela världen genom Kristus fortsätter att ha en djupgående relevans för vår tid, när de allvarliga ojämlikheterna mellan rika och fattiga bara fortsätter att fördjupas i vårt land och i hela världen. Liksom korintierna genomgår även vi ”prövningen” av vår tjänst – och avslöjar vem och vilka vi verkligen är – i allt vi är och gör. Även vi förhärligar Gud genom att bekänna Kristi evangelium, samtidigt som vi generöst engagerar oss i att dela med oss (koinonia) av vilka vi är och allt vi har med varandra, särskilt i tider av nöd (2 Korintierbrevet 9:13).
Anteckningar:
1 Förutom 2 Korintierbrevet 8-9, se även Rom 15:25-32; 1 Korintierbrevet 16:1-4; Galaterbrevet 2:10; även Apostlagärningarna 24:17.
2 För användningsområden för ”test” i 2 Korintierbrevet, se 2:9; 8:2, 8, 8, 22; 9:13; 13:3, 5.