Och hur mycket vi än vill förandliga berättelsen om den rike mannen och Lasaros är det mycket svårt att bortförklara dess centrala budskap, särskilt med tanke på vad Lukas har att säga om pengar och ägodelar på andra ställen i sitt evangelium.
De här två personernas öden efter döden är mycket starkt knutna till deras erfarenheter av rikedom och fattigdom i detta liv.
Den rike mannen har inget namn, även om han har fått olika namn i den senare historien, till exempel Dives, som betyder ”rik” på latin. Däremot är Lasarus det enda namn som ges till någon i Jesu liknelser; det betyder El-azar, ”Gud har hjälpt”. (Det verkar inte finnas något samband mellan denna Lasaros och den återupplivade mannen i Johannes 11:1-44.)
Historien börjar med en drastisk vändning som sker efter att dessa två män dör (16:19-23). Under sin livstid visade den rike mannen demonstrativt upp sin rikedom med vackra kläder och överdådiga fester. Omvänt var Lasaros täckt av sår, var hungrig och hade bara hundar som slickade hans sår. Efter sin död bärs Lasarus bort till en hedersplats bredvid Abraham, Guds vän och Israels fader (3:8; 13:28-29). Den rike mannen däremot befinner sig i Hades, en plats för plågor och evigt straff (10:15).
Det uppstår ett samtal mellan den rike mannen och Abraham (16:24-26). Den rike mannen ber Abraham att skicka Lasarus för att lindra hans smärta i Hades, men Abraham svarar att detta inte kan göras. Deras förmögenheter har skiftat. Under deras livstid led Lasarus dåliga saker och han upplevde goda saker, men nu är Lasarus tröstad och han är i plågor. Det finns nu en ”stor klyfta” mellan de två, som inte kan överskridas.
Den rike mannen ber sedan Abraham att skicka Lazarus för att varna sina fem bröder om Hades (16:27-41). Abraham svarar att de redan har Moses och profeterna för att varna dem. Detta svar är kongruent med Lukas betoning av kontinuiteten mellan Jesu undervisning och Moses och profeternas undervisning (se 24:26-28; 44-48; se även 16:16-17). När Lasaros hävdar att hans bröder kommer att ändra sig om någon kommer till dem från de döda, svarar Abraham att om de inte har lyssnat på Mose och profeterna kommer de definitivt inte att övertygas av att någon återuppstår från de döda, en anspelning kanske på Jesu uppståndelse (9:22; Apostlagärningarna 1:22).
Historien är centrerad kring den omvändning av förmögenheterna som äger rum efter att Lasaros och den rike mannen dör. Den kopplar samman kval eller tröst efter döden med hur vi behandlar de mindre lyckligt lottade runt omkring oss, ungefär som Matteus kopplar evigt liv och straff med hur vi behandlar de hungriga och törstiga, främlingar, nakna, sjuka och fängslade (25:31-46). Denna omvändelse efter döden är ultimat. En oöverstiglig klyfta finns mellan Lasarus vid Abrahams sida och den rike mannen i Hades.
Luke betonar särskilt hur de rikas och de fattigas status vänds om i Guds rike. När Jesus avlades i Marias sköte jublar hon över att de hungriga har blivit mättade och att de rika har skickats iväg tomma (1:46-55; jfr 1 Samuelsboken 2:1-10). I Slättpredikan säger Jesus till de fattiga att Gud gynnar dem och att Guds rike tillhör dem, men han varnar de rika för det som ska komma eftersom de redan har fått sin tröst i detta liv (6:20-25).
Luke klargör att de fattiga står i fokus för Jesu verksamhet. I sin invigningspredikan förklarar Jesus att han har smörjts av Herrens Ande ”för att föra goda nyheter till de fattiga” (4:18; se även 7:22). Jesus uppmanar sina efterföljare att inte bara bjuda in till sina fester de vänner och grannar som kan betala tillbaka, utan att även bjuda in ”de fattiga, de handikappade, de lama och de blinda” (14:13). Detta upprepas när Jesus beskriver Guds rike som en bröllopsmiddag där inbjudan har utsträckts till ”de fattiga, krymplingarna, de lama och de blinda” (14:21).
Men om de fattiga får goda nyheter förkunnade för sig, så får de rika ett något annorlunda budskap. Den rike unge härskaren som frågar Jesus hur han kan ärva evigt liv får veta att han ska sälja allt han har och dela ut pengarna till de fattiga. När detta gör honom ledsen (på grund av hans rikedom) kommenterar Jesus att de rika tenderar att ha svårare att komma in i Guds rike (18:18-30). Liksom den rike dåren lagrar de rika sina skatter i allt större lador som de inte kan ta med sig när de dör (12:8-21). De kanske samlar på sig ”skatter för sig själva”, men de är inte ”rika på Gud” (12:21).
Men att vara ”rik på Gud” – och att ha ”en skatt i himlen” – handlar inte bara om fromhet. Det handlar också om att sälja ägodelar och dela ut rikedomar till de fattiga (12:33; 18:22). Efter att ha mött Jesus ger Zacheus hälften av sina ägodelar till de fattiga och betalar tillbaka fyra gånger så mycket till alla som han har lurat (19:1-10). När kyrkan växer fram i Apostlagärningarna skulle nyomvända ”sälja sina ägodelar och varor och dela ut intäkterna till alla som behövde dem” (2:45; 4:32-34).
Historien om den rike mannen och Lasaros kan vara svår för många nordamerikaner, vars livsstil står i skarp kontrast till majoriteten av människor i världen som lever på mycket mindre. Liksom så mycket annat som Lukas säger om pengar och ägodelar står den som en svidande anklagelse, inte bara mot den stora tilltro vi sätter till ekonomisk trygghet, utan också mot de drastiska orättvisor mellan rika och fattiga som vi låter bestå.
I den här berättelsen har Guds eviga dom allt att göra med hur vi använder rikedomar i det här livet och om vi tar hand om de mindre lyckligt lottade bland oss. Vår frestelse är att bortförklara en berättelse som denna och ta bort dess uppenbara skildring av hur Gud i slutändan kommer att ge de fattiga rätt. Men budskapet är tydligt uttalat. Liksom den rike mannens fem bröder har vi fått all den varning vi behöver.