Historisk utveckling av lagar om tillgång till information
Ett antal officiella sekretessordningar hade införts i mitten av 1900-talet (t.ex. den brittiska Official Secrets Act 1911), men utvecklingen av den bredare familjen av lagar om tillgång till information är främst ett fenomen från andra hälften av århundradet. Den har sitt ursprung i en reaktion mot totalitarism, i en misstro mot den demokratiska staten, i konsumentism och i libertarianism. Det finns en växande debatt om huruvida de rättigheter som fastställs i dessa lagar utgör grundläggande mänskliga rättigheter. Internationella rättsliga instrument ger stöd åt argumentet att rätten till skydd av information och personlig integritet har denna status (t.ex. Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna). Men det fanns en viss antydan under senare delen av 1900-talet om att Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna var villig att härleda en rätt till information, om än en partiell sådan, från andra rättigheter i Europakonventionen.
Spridningen av denna lagfamilj över västvärlden och utanför den har uppmuntrats av givare och utvecklingsorgan (som ser informationsfrihet som ett bålverk mot korruption) och av handelsblock (särskilt Europeiska unionen, som strävade efter att ingå avtal med sina handelspartner för att säkerställa tillämpningen av principer för dataskydd vid gränsöverskridande dataflöden).
Tempot i utvecklingen av lagar om tillgång till information ökade kraftigt under de två sista decennierna av 1900-talet. Informationssamhällets tillkomst innebar att större ekonomisk och social makt kom att ligga i kontrollen av tillgången till information. De tekniska förändringarna medförde också en rad nya rättsliga utmaningar, inte minst de som gällde definitionen i lag av grundläggande informationsbegrepp vars betydelse hade förändrats i den elektroniska miljön (t.ex. ”original” och ”register”).
Andrew McDonald