Gruvarbetare som letar efter guld
Guldrushen gav människor runt om i världen hopp om att få komma till Förenta staterna och få enorma rikedomar. Det fysiska arbetet var svårt och som ett resultat av detta fick många betydande skador och många dog till och med av sjukdomar eller gruvolyckor. Under guldrushen utvanns ungefär 750 000 pund guld under denna tid.
Med namnet ”fyrtio gruvarbetare” var det män som gick till jobbet varje dag och stod inför betydande faror, men de stod också inför faror i de läger de bodde i. En typisk dag för en gruvarbetare innefattade guldvaskning från gryning till skymning, ett förkrossande arbete med mycket få pauser eftersom gruvarbetarna visste att om de stannade upp så kunde de missa chansen att bli rika. Livet för en ”49:or” var inte alls så härligt som många hoppades att det skulle bli. Till en början arbetade många gruvarbetare för sig själva, men när guldet började försvinna och det krävdes maskiner för att utvinna guldet började många gruvarbetare arbeta för gruvbolag i stället för att utvinna för sig själva. Majoriteten av dem som hade satsat allt i hopp om att hitta guld fick ingenting kvar. Även om många gav sig ut på jakt efter förmögenhet var det få som lyckades.