Med Loretta Lynn är det som du ser vad du får. Countrymusikikonen har byggt sin karriär på ärlighet och äkthet. Den från Butcher Holler, KY, födda kvinnan har sjungit sitt liv i hitlåtar som ”Don’t Come Home a Drinkin’ (With Lovin’ on Your Mind)”, ”Fist City”, ”You Ain’t Woman Enough (to Take my Man)”, ”You’re Lookin’ at Country” och självklart ”Coal Miner’s Daughter”. Vid 88 års ålder är hon inte beredd att ta lätt på orden eller undvika sanningen och det är det som gör att hennes senaste bok, Me & Patsy Kickin’ Up Dust: Min vänskap med Patsy Cline, en sådan njutning att läsa.
Hur många kvinnor skulle trots allt avslöja att de inte lärde sig att raka benen förrän de var 29 år gamla (Cline lärde henne det och gav Lynn hennes första rakhyvel) eller att de aldrig hade haft en orgasm förrän efter fyra barn och mer än ett dussin år av äktenskap? Lynn håller inget tillbaka i boken, som hon skrev med hjälp av sin dotter Patsy Lynn Russell, som är uppkallad efter Cline.
”Det är okej. Det är sanningen”, säger Lynn till Sounds Like Nashville när hon får frågan om hon överhuvudtaget var tveksam till att dela med sig av så personliga detaljer. ”Jag hoppas att flickorna som läser den här boken får goda vänner som jag och Patsy var. Om man har en bra vän har man allt.”
Förutom att hylla deras vänskap i sin nya bok har Lynn också släppt sin version av Clines hit ”I Fall to Pieces”, tillsammans med en gripande video som belyser deras vänskap. ”I Fall to Pieces” är en speciell låt för Lynn. Låten är skriven av Hank Cochran och Harlan Howard och var Clines första nummer ett på countrylistan och gick över till poplistorna. Cline hade varit med om en fruktansvärd bilolycka och återhämtade sig på ett sjukhus i Nashville när hon hörde Lynn sjunga hennes låt i Ernest Tubbs ”Midnite Jamboree”. Cline skickade sin make, Charlie Dick, för att få Lynn att besöka henne på sjukhuset.
”Den där olyckan tog nästan livet av Patsy”, minns Lynn i ett telefonsamtal från sin ranch i Hurricane Mills, TN. Hon minns att hon hjälpte sin vän när hon kämpade för att återhämta sig och anpassa sig till de ärr hon lämnades med efter olyckan. ”Patsys ansikte var helt sönderslaget och hon hade skåror över hela ansiktet ända ner till ögonbrynen. Hon oroade sig till döds för dessa ärr. Till slut sa jag till Patsy: ’Jag kan inte se ärr’. Det fick henne att må bättre när jag berättade det, och jag sa: ”Om det finns ett ärr kan vi alltid fixa ditt hår så att det täcker det”. Så hon kände sig bättre.
”Jag har ofta undrat vad hon skulle göra i dag om hon hade varit här”, suckar Lynn. ”Det skulle vara något annat. Jag kan inte ens föreställa mig det. Det är synd att vi inte var tillsammans mer och längre. Vi skulle ha rivit upp Nashville det är säkert.”
I boken berättar Lynn om sin tidiga tid i Nashville, om att bli medlem i Grand Ole Opry, om att bryta banden med sina mentorer/managers bröderna Wilburn och om den smärtsamma rättsprocess som följde. ”Det viktigaste Patsy lärde mig var att inte låta folk köra över mig och att ta för mig själv”, säger hon. ”Var min egen person.”
Lynn berättar om de sexiga underkläderna och den avslöjande nattlinnet i röd spets som Cline gav henne för att hjälpa till att krydda sitt äktenskap och hjälpa till att hålla sin flörtade make hemma. (De röda underkläderna och rakhyveln som Cline gav henne finns i hennes museum i Hurricane Mills). Lynn talar också öppenhjärtigt om när Bluegrasslegenden Bill Monroe nöp henne i rumpan. Hans beteende var förödande eftersom hon hade idoliserat Monroe. ”Jag var så blyg och bakåtsträvande och hade inte varit i Nashville länge”, säger Lynn när hon minns händelsen. ”Han nypade mig i rumpan och jag sa inte ett ord och rörde mig inte. Han kunde förmodligen ha ofredat mig och jag skulle inte ha rört mig.”
Cline lärde Lynn att stå upp för sig själv inför ett sådant olämpligt beteende. Kort därefter när Faron Young klappade Cline på rumpan när de två kvinnorna gick in i Ryman Auditoriums backstage-dörr sparkade Lynn honom i skenbenet och Cline ylade av skratt. Young och Lynn blev senare vänner. ”Jag älskade Faron Young”, skrattar hon. ”Faron var en riktigt bra kille.”
I en annan incident hade Lynn och Clines make Charlie gått för att hämta mat på en lokal restaurang. Medan de väntade på sin beställning kom en kvinna in och satte sig i Charlies knä. Lynn blev upprörd över att kvinnan betedde sig så olämpligt mot sin väns man. Hon bad kvinnan att visa henne var damtoaletten fanns (trots att hon hade varit där många gånger och visste exakt var den fanns). Lynn gick in i ett kvastskåp och låtsades att hon trodde att det var toaletten, och när kvinnan följde efter henne in för att tala om för henne att hon var på fel ställe, smet Lynn förbi henne, låste in henne i kvastskåpet och lämnade henne där. ”Jag var så arg! Jag tänkte att det var löjligt”, säger Lynn. ”Patsy skulle ha gjort samma sak för mig. Hon hade förmodligen slagit henne ur hans knä.”
Som berättas i hennes nya bok samt i filmen Coal Miner’s Daughter blev Lynn förkrossad när Cline omkom i en flygolycka 1963 vid 30 års ålder.
”Jag hjälpte henne genom saker och ting och hon hjälpte mig”, säger Lynn om deras nära vänskap. Båda var arbetande mödrar och hjälpte till att stödja och uppmuntra varandra när de hanterade karriärer, makar och barn. ”Det var mycket svårt för mig”, säger Lynn om att lämna sin familj för att åka på turné. ”Om jag hade vetat hur svårt det skulle bli vet jag inte om jag fortfarande skulle ha velat sjunga eftersom jag älskade min familj och jag ville inte vara borta från dem.”
Trots utmaningarna lyckades Lynn skapa en av de mest ikoniska karriärerna inom amerikansk musik. Hon har sålt miljontals skivor, fått många utmärkelser och fått en Oscarsvinnande film, Coal Miner’s Daughter, gjord utifrån hennes självbiografi. Hon var den första kvinnan som vann CMA Entertainer of the Year och hon utsågs av Academy of Country Music till decenniets artist (70-talet). Lynn är en mångårig medlem av Country Music Hall of Fame, tilldelades presidentens frihetsmedalj av Barack Obama och har fått otaliga andra utmärkelser.
Trots alla framgångar verkar Lynn fortfarande lika jordnära som den unga flicka som växte upp i Butcher Holler. Trots att hon drabbades av en stroke 2017 och en bruten höft från ett fall 2018 är Lynn lika motståndskraftig som alltid. ”Jag tror att det var svårare att komma tillbaka från höften än något annat”, säger hon. ”Med stroken började jag arbeta på den själv även på natten. Jag arbetade med armar och ben medan jag låg i sängen. Jag vilade inte. Jag fortsatte bara att arbeta. Om du har en arm som inte fungerar, arbeta med den dag och natt. Om du har ett ben som inte fungerar, arbeta på det dag och natt. Det var så jag var tvungen att göra det.”
När intervjun närmar sig sitt slut delar Lynn med sig av sina tips för att göra bra kyckling och dumplings (använd hela kycklingen – ju mer fett på kycklingen, desto bättre) och avslöjar att hon har skrivit låtar och arbetat på ett nytt album.
På frågan om vad hon är mest stolt över i sin karriär svarar Lynn: ”Att göra det. Jag bestämde mig för att göra det och det gjorde jag. Jag bestämde mig för att göra det jag ville göra och jag gjorde det.”
