Назад к списку
”Ett centralt tema i sutran är idén om att alla människor lika mycket och utan undantag besitter ”Buddha-naturen”. Budskapet i Lotus Sutra är att uppmuntra människors tro på sin egen Buddha-natur, sin egen inneboende förmåga till visdom, mod och medkänsla.”
Sakyamunis, buddhismens historiska grundare, läror finns nedtecknade i ett enormt antal texter, så kallade sutror. Sättet på vilket buddhismens filosofi presenteras inom sutrorna varierar kraftigt. Detta kan förklaras av ett antal faktorer. Under de cirka 50 år under vilka Shakyamuni delade med sig av sina läror till människorna på sin tid reste han mycket runt i Indien. I stället för att redogöra för sin filosofi på ett systematiskt sätt tog hans undervisning huvudsakligen formen av dialog. Han mötte människor med olika bakgrunder – från statsministrar till obildade män och kvinnor – och försökte besvara deras frågor och tvivel. Framför allt försökte han ge svar på de grundläggande frågorna om den mänskliga existensen: Varför föds vi och måste möta de oundvikliga lidanden som sjukdom, åldrande och död innebär?
Sutrorna sammanställdes under åren efter Shakyamunis död; man tror att lotussutran sammanställdes mellan det första och det andra århundradet e.Kr. På sanskrit är den känd som Saddharmapundarika-sutran (lit. ”korrekt dharma, vit lotus-sutran”). Liksom många Mahayana-sutror spreds lotussutran genom den ”nordliga överföringen” till Centralasien, Kina, Korea och Japan. Lotus Sutra kom ursprungligen in i Kina på 300-talet e.Kr. och sägs ha översatts till flera olika versioner av kinesiskan, varav tre fullständiga versioner finns bevarade. Kumarajivas (344-413 e.Kr.) översättning från det femte århundradet anses vara särskilt framstående. Dess filosofiska klarhet och litterära skönhet anses ha spelat en roll för den utbredda vördnaden av detta sutra i hela Östasien.
Titeln på Lotus Sutra i Kumarajivas översättning, Myoho-renge-kyo, innehåller essensen av hela sutran, och det var på grundval av denna insikt som Nichiren (1222-1282 e.Kr.) etablerade åkallandet av Nam-myoho-renge-kyo som sin centrala buddhistiska praxis.
Lotussutran anses vara den sutra som uppfyller syftet med Shakyamunis tillkomst i världen, vilket uttrycks i dessa ord: ”I början tog jag ett löfte i hopp om att göra alla människor lika mig, utan någon skillnad mellan oss.” Med andra ord var syftet med Shakyamunis tillkomst att göra det möjligt för alla människor att uppnå samma tillstånd av fullkomlig upplysning som gjorde att han blev känd som ”Buddha” eller ”den uppvaknade”
Lotussutran innehåller ett antal begrepp som var revolutionerande både inom ramen för den buddhistiska läran och inom det bredare sociala sammanhanget vid den tiden. Många av dessa är inte uttryckligen uttalade utan är underförstådda eller materialiserade i de dramatiska och till och med fantastiskt verkande händelser som skildras i texten. En stor del av genialiteten hos senare forskare av sutran, såsom T’ien-t’ai (538-597 e.Kr.), låg i deras förmåga att extrahera och systematisera dessa principer.
Ett centralt tema i sutran är idén att alla människor i lika hög grad och utan undantag besitter ”Buddha-naturen”. Budskapet i Lotus Sutra är att uppmuntra människors tro på sin egen Buddha-natur, sin egen inneboende förmåga till visdom, mod och medkänsla. Den universella förmågan till upplysning demonstreras genom exempel på människor för vilka denna möjlighet traditionellt hade förnekats, såsom kvinnor och människor som hade begått onda gärningar.
I många sutror fördöms ett antal av Sakyamunis äldre lärjungar som människor som genom ett arrogant fasthållande vid sina intellektuella förmågor och sin självupptagna praktik har ”bränt fröna till sin egen upplysning”. Det djupa innehållet i Sakyamunis läror i Lotus Sutra väcker emellertid ödmjukhetens och medkänslans anda i dem. De inser att alla människor är oupplösligt sammanlänkade i sin strävan efter upplysning, och att om vi själva önskar lycka är det absolut nödvändigt att vi arbetar för andras lycka.
I denna sutra visar dessutom Shakyamuni att han faktiskt uppnådde upplysning i det oändliga förflutna, inte i sitt nuvarande liv som hans anhängare hade antagit. Detta illustrerar, genom det konkreta exemplet från hans eget liv, att uppnå upplysning inte innebär att man förändras till eller blir något man inte är. Snarare innebär det att avslöja det inneboende, ”naturliga” tillstånd som redan finns inom en.
Som Daisaku Ikeda har skrivit är Lotus Sutra i slutändan en lära om bemyndigande. Den ”lär oss att en individs inre beslutsamhet kan förvandla allting; den ger ett slutgiltigt uttryck för den oändliga potential och värdighet som är inneboende i varje mänskligt liv”
.