Det råder allt större enighet om att det är viktigt att fattigdomsmått återspeglar fattigdomens flerdimensionella karaktär (Poverty Analysis Discussion Group, 2012). Ett antal kommentatorer hävdar att om man strävar efter att minska fattigdomen med hjälp av fattigdomsmåttet 1,90 US-dollar per dag ignorerar man många överlappande nackdelar som människor som lever i fattigdom möter, bland annat undernäring, dåliga sanitära förhållanden, brist på elektricitet eller fallfärdiga skolor (Alkire och Sumner, 2013). Varken inkomst- eller utgiftsmått fångar upp dessa andra aspekter av hushållens välbefinnande, såsom värdet av offentligt tillhandahållna varor (utbildning eller folkhälsotjänster); och immateriella saker såsom fred och säkerhet (Haughton & Khandker, 2009; Poverty Analysis Discussion Group, 2012). Som ett resultat av detta har det uppstått multidimensionella fattigdomsmått som kompletterar måttet 1,90 USD per dag genom att inkludera andra deprivationer.
Det finns en viss debatt om multidimensionella fattigdomsmått mellan dem som föreslår skalära index som kombinerar information från olika dimensioner i en enda siffra, och dem som föreslår en strategi med en instrumentpanel med en trovärdig uppsättning av flera index (Ferreria & Lugo, 2012; Poverty Analysis Discussion Group, 2012). Även om det kan vara till hjälp att titta på missförhållanden som helhet, finns det också fördelar med att titta på frågor separat för att se till att politiken är korrekt inriktad. Mätningar som kombinerar flera dimensioner, t.ex. det multidimensionella fattigdomsindexet, behöver också större klarhet om vad exakt som mäts och de avvägningar som ingår i indexet, liksom kontextuella faktorer och känsligheten hos de underförstådda rankningarna för att ändra data och vikter (Ravallion, 2010). Dessutom hävdas det att ingen av dessa metoder avslöjar det ömsesidiga beroendet mellan de olika dimensionerna i multidimensionell fattigdom (Ferreria & Lugo, 2012).
Det multidimensionella fattigdomsindexet (MPI), som nu används i rapporten om mänsklig utveckling, mäter akut global fattigdom genom att börja på person- eller hushållsnivå. Det mäter överlappande brister med hjälp av en uppsättning tio indikatorer i tre dimensioner – hälsa, utbildning och levnadsstandard (se figur 3 nedan) – och sammanfattar individens eller hushållets fattigdomsprofil med en viktad deprivationspoäng. Om mer än tre av de tio indikatorerna ligger under de relevanta gränsvärdena för fattigdom identifieras de som multidimensionellt fattiga (Alkire et al., 2013). Det hjälper till att fånga upp hur många människor som upplever överlappande försummelser och av vilken intensitet (hur många försummelser de i genomsnitt drabbas av). Se tabell 1 för den procentuella andelen människor som lever i flerdimensionell fattigdom i olika regioner.
Figur 3: Dimensioner och indikatorer i det flerdimensionella fattigdomsindexet
- Hälsa (varje indikator viktas lika mycket med 1/6)
- Näring: depriverad om någon vuxen eller något barn för vilka det finns näringsinformation är undernärda
- Barndödlighet: (varje indikator viktas lika mycket med 1/6)
- Skolår: deprivation om inget barn har dött i familjen
- Utbildning (varje indikator viktas lika mycket med 1/6)
- Skolår: deprivation om ingen medlem av hushållet har fullföljt fem års skolgång
- Inskrivningsgrad för barn: deprived if any school-aged child is not attend school in years 1 to 8
- Standard of Living (each indicator is weighted equally at 1/18)
- Cooking fuel:
- Sanitär utrustning: missgynnad om hushållet inte har en förbättrad toalett eller om toaletten är gemensam
- Trinkvatten: missgynnad om hushållet inte har tillgång till rent dricksvatten eller om rent vatten finns mer än 30 minuters promenad från hemmet
- Elektricitet: missgynnad om hushållet inte har tillgång till rent dricksvatten eller om rent vatten finns mer än 30 minuters promenad från hemmet
- Elektricitet: missgynnad:
- Golv: saknar tillgång om hushållet har smuts-, sand- eller gödselgolv
- Förmögenheter: saknar tillgång om hushållet inte äger mer än en av följande: radio, TV, telefon, cykel eller motorcykel, och inte äger en bil eller traktor (Alkire and Santos, 2010, s. 2).
Multidimensionellt fattigdomsindex (MPI) 2015+ – ett förslag till ett nytt fattigdomsmått
Ett MPI 2015+ har föreslagits av Alkire och Sumner (2013) för sammanhanget efter 2015. Det skulle sammanföra indikatorer för målen för hållbar utveckling samt utnyttja deltagandeprocesser för att visa hur människor är fattiga och vilka nackdelar de upplever. De menar att detta skulle hjälpa oss att få en ännu rikare bild av fattigdomens verkliga verklighet.
Tabell 1: Inkomst och flerdimensionell fattigdom, per region
| Region | Antal länder i urvalet | Inkomst (1,25 US-dollar per dag) fattigdomskvot (%) | Antal länder i urvalet | Nr. av länder i urvalet | Multidimensionell fattigdom (%) |
|---|---|---|---|---|---|
| Arabiska stater | 10 | 6.5 | 9 | 15,5 | |
| Östasien och Stillahavsområdet | 11 | 12,7 | 10 | 6.4 | |
| Europa och Centralasien | 15 | 1.4 | 15 | 1.8 | |
| Latinamerika och Västindien | 20 | 5.7 | 14 | 6.7 | |
| Sydasien | 8 | 30.6 | 7 | 53.4 | |
| Afrika söder om Sahara | 40 | 50,9 | 36 | 59,6 |
Källa: anpassad från UNDP, 2014, s. 73
MPI ersätter indexet för mänsklig fattigdom (Human Poverty Index, HPI) som tidigare användes i rapporten om mänsklig utveckling 1997-2009. HPI använde landsgenomsnitt för att återspegla aggregerade brister i hälsa, utbildning och levnadsstandard, men mätte inte fattigdom på individ- eller hushållsnivå.
Det globala multidimensionella fattigdomsindexet 2016 innehåller multidimensionella fattigdomsdata från 102 utvecklingsländer som samlats in av Oxford Poverty & Human Development Initiative. Det använder uppgifter om andra aspekter av fattigdom som samlats in genom Demographic and Health Survey (DHS), Multiple Indicators Cluster Survey (MICS) och World Health Survey (WHS).
OECD:s mått på välbefinnande använder befintliga objektiva uppgifter samt subjektiva uppgifter som tar hänsyn till människors egna förhoppningar och deras utvärderingar av sina erfarenheter av utveckling, och relationella uppgifter som tittar på kvantiteten och kvaliteten på relationer (OECD, 2013). Tillägget av uppgifter om subjektivt välbefinnande kan utgöra ett viktigt komplement till andra indikatorer som redan används, även om de många olika faktorer som påverkar hur människor upplever och rapporterar om sina liv innebär att subjektivt välbefinnande i sig självt bara kan berätta en del av en persons historia (OECD, 2013b).
Indexet för sociala framsteg mäter grundläggande mänskliga behov (bedöms genom att titta på näring och grundläggande medicinsk vård, vatten och sanitet samt skydd och personlig säkerhet), grunderna för välbefinnande (bedöms genom att titta på tillgång till grundläggande kunskap, tillgång till information och kommunikation, hälsa och välbefinnande samt ekosystemens hållbarhet) och möjlighet till framsteg (bedöms genom att titta på personliga rättigheter; personlig frihet och valfrihet, tolerans och inkludering samt tillgång till avancerad utbildning).
För att mäta barnfattigdom krävs barnspecifika sociala indikatorer som kan fånga fattigdomens flerdimensionella och inbördes relaterade karaktär. Dessa mäter kopplingarna mellan barnens brist på åtta kritiska dimensioner: utbildning, hälsa, näring, vatten, sanitet, skydd, information och inkomst/konsumtion (Unicef, 2011)
.