Målet

Judar i Israel och runt om i världen firar det hebreiska nyåret, Rosh Hashanah (hebreiska för ”årets början”), 5778 i kalendern, en helgdag som enligt den ortodoxa kyrkan minns Adams och Evas skapelse och som för lekmän markerar början på det ekonomiska året och jordbrukscykeln. Festen börjar onsdagen den 20 september när den första stjärnan går upp och slutar fredagen den 22 september före solnedgången. Under århundradena och beroende på plats har sättet att fira Rosh Hashanah varierat när det gäller ritualer och mat, men traditionen är fortfarande att önska att det kommande året ska bli ljuvligt, så det är typiskt att se mat som dadlar, äpplen och granatäpplen med honung på de judiska borden.

Firandet hålls i två dagar som en del av en tradition som började i diasporan, när nymånens början var okänd och dikterades av de högsta myndigheterna i Jerusalem. Enligt judisk tradition minns nyårsfesten att universums skapelse är avslutad och att den gudomliga suveräniteten över världen har accepterats. Rosh Hashanah markerar början på månaden Tishrei, en tid för att göra en inventering av året och planera för det kommande året. Den första dagen i denna månad markerar början på en tio dagar lång period som kallas Aseret lemei Teshuva, som är en tid av andlig självrannsakan och ånger, och som avslutas med Jom Kippur, försoningsdagen, den 29 september.

Perioden mellan Rosh Hashanah och Jom Kippur är känd som de tio dagarna av omvändelse. Under dess gång har människor möjlighet att sona sina synder.

”Rosh Hashanah vill leda människan till det yttersta ansvaret inför Skaparen. Domedagen bekräftar människans individualitet. Varje varelse har inför Gud fullheten av hans person. Den anonyma och absorberande massan späds ut. Varje person får sin högsta hierarki, absolut som ett mål i sig själv inom ramen för ett oändligt universum som tenderar att upphäva honom. Skillnaderna i sociala klasser gör att vissa stiger och andra blir deprimerade”, säger den judiska församlingen i Madrid.

”Rosh Hashanah återupprättar varje människas oumbärlighet, unika karaktär och därför hennes ansvar. Domen hjälper oss att reflektera och göra en andlig inventering, att analysera och se vad som kan korrigeras, var kursen kan ändras och förnyas”, påpekade den hebreiska institutionen med säte i Madrid.

Rosh Hashanah-traditioner

Under det två dagar långa firandet av det hebreiska nyåret deltar observanta judar i långa synagogegudstjänster och reciterar särskilda böner och liturgiska sånger som går tillbaka till århundraden. Versionerna av bönerna och de liturgiska sångerna varierar något från en etnisk grupp till en annan.

Shofaren, ett enkelt, primitivt instrument tillverkat av ett vädjurshorn, spelas som en del av detta firande, till minne av den vädur som Abraham offrade i stället för sin son Isak. Shofaren spelas under morgonbönen och dess syfte är att symbolisera Guds suveränitet över världen, att påminna judarna om att budorden gavs på Sinai berg, att påminna dem om Abrahams och Isaks hängivenhet till Gud, att uppmana människor till omvändelse och slutligen att förkunna domedagen och Messias’ ankomst, enligt webbplatsen för Israel Tourism.

Under Rosh Hashanah, även känd som Yom Hadin (Domedagen), hälsar man med uttrycket ”Shanah Tovah”, vilket innebär en önskan om att det kommande året ska bli ett välmående år, och välsignar varandra med orden ”Leshanah tovah tikatev vetejatem”, vilket betyder ”Må ni bli inskrivna och förseglade för ett gott år”.

Vid Rosh Hashanah-middagen är det vanligt att äta ett äpple doppat i honung, eftersom frukten symboliserar själviskhetens synd och doppas i honung för att mildra den. Det är också vanligt att äta andra sötsaker för att symbolisera ett sött nytt år, liksom att äta granatäpplen, som en symbol för ett år av överflöd, och fiskhuvud, som en symbol för viljan att gå vidare, tillsammans med annan symbolisk mat.

Under kvällen under dessa festdagar är det vanligt att gå till en flod, en sjö eller en annan öppen vattenkropp för att skaka ut sina fickor och symboliskt slänga sina synder i vattnet.