4 Att styra, eller åtminstone styra, e-ekonomin
Alla marknadsekonomier bygger på regler (Polanyi 1944). På samma sätt som det aldrig fanns separata regler för en faxekonomi eller en telefonekonomi kommer det inte att finnas separata regler för en Internetekonomi – de beslut som vi fattar om E-ekonomin, regler både för de nätverk av informationsteknik som definierar nya marknadsrelationer och för det nya affärssystem som har bidragit till att skapa dem, kommer snarare att vara av avgörande betydelse för den ”traditionella” ekonomin. Vi har passerat den punkt där det räcker med att bara pyssla med saker och ting. Vi har också passerat den punkt där vi kan upprätthålla illusionen att Internet kan existera skilt från och oberoende av resten av ekonomin och samhället. Internetvärlden är sammanflätad med, inte oberoende av, den ”traditionella” världen. Libertarianska fantasier om Internetekonomin har lämnats bakom oss. Reglering i denna nya era är i slutändan en berättelse om hur politiska beslut samverkar med tekniska möjligheter. Lawrence Lessig gör i sitt senaste arbete skillnad mellan ”West Coast Code”, den kod som definierar hur nätverken och programmen fungerar i teknisk mening, och ”East Coast Code”, de lagar och förordningar som utarbetas av politiska beslutsfattare (Lessig 1999, Rheingold 1993, Reid 1995). De viktigaste debatterna kommer i slutändan att handla om vad regleringen kan och bör göra för att ändra de tekniska möjligheter som formar vilken typ av nätverksvärld vi har, vilken typ av kodkonstruerade verkligheter och företag vi utvecklar, och därmed vilken typ av ekonomi vi bygger.
Processen att översätta värderingar för en ny era, eller att skapa nya regler som omfattar nya värderingar, är sammanflätad med kvalitativa förändringar i affärs- och samhällslivet som återupprepar etablerade politiska uppgörelser. Valet av regler kommer ofta att få stora konsekvenser i form av privata vinster. Det är svårt att föreställa sig en högre uppsättning insatser när ett nytt ”system” för styrning samtidigt skapas på hemmaplan, på hemmaplan och som en uppgörelse mellan flera nationella system. Det är svårt nog att formulera de inledande politiska debatterna. Kanske på grund av att den huvudsakligen genomfördes bland teknologer, var den tidiga debatten genomsyrad av libertarianska uppfattningar om att regeringen och kanske till och med traditionella former av politisk strid på något sätt kunde uteslutas från något som löst kallades cyberrymden (Barlow 1996). Det finns nu ett brett erkännande av att tekniska val om marknaden berör karaktären hos våra samhällen och politiker på grundläggande sätt (Lessig 1999). Och att de val som vi försöker göra när det gäller gemenskap i en epok av datanätverk i sin tur formar marknadsplatserna (Post 1995). Den politiska debatt som blir följden är inte bara en fråga om fördelar och intressen, utan handlar snarare om grundläggande värderingar och grundläggande val om marknader, gemenskap och demokrati. Den här typen av debatter omformar politiska allianser och omformar politikens karaktär när aktörerna omdefinierar sina intressen i den nya ekonomin (Litan och Swire 1998).
Det finns en rad djupgående frågor som redan finns på dagordningen i dag: konkurrenspolitik, beskattning, immateriella rättigheter och personlig integritet. De öppnar debatter om vilken typ av E-ekonomi, om vilka regler för Internet-underlättad företagsreorganisation, om vilka typer av virtuella gemenskaper med vilka rättigheter till yttrandefrihet och anonymitet, om vilka typer av nätverksarrangemang, om vilka kodarkitekturer som krävs. Till exempel utkämpas nu grundläggande konkurrenspolitiska frågor om Microsofts öde (US vs Microsoft Corporation: Conclusions of Law and Final Order 2000, Bork 2000). Mer allmänt kommer hur nätet och andra viktiga delar av infrastrukturen (t.ex. operativsystem, som i Microsofts fall) regleras att forma vem som kan delta i den nya e-ekonomin, och på vilka villkor. Det kommer att påverka de nationella mönstren för e-handel kraftigt, både när det gäller omvandlingens hastighet och de modeller som antas, vilket är anledningen till att beslut om Microsoft i slutändan är mycket viktigare än att bara besluta om framtiden för detta enda företag.
En andra uppsättning frågor berör mer traditionella frågor om styrning och staten, t.ex. beskattning. Även om siffrorna fortfarande är små råder det knappast något tvivel om att en betydande del av handeln om några år kommer att ske via elektroniska nätverk (Shop.org/Boston Consulting Group 1999). Frågan om huruvida och hur Internet skall beskattas kommer i allt högre grad att bli en debatt om hur och var man skall beskatta överhuvudtaget, snarare än en sidofråga. Intensiteten och brådskan i den nya debatten kommer att vara direkt beroende av det inflytande som den förskjutna platsen för transaktioner har på myndigheternas intäktsströmmar och deras förmåga att leverera tjänster till sitt samhälle.
Men de mest grundläggande frågorna handlar om information – vem som äger den och vad man ska göra med den. Det handlar åtminstone om frågor om immateriell äganderätt, personlig integritet och yttrandefrihet. Här kommer den nya tekniken att sträcka ut välkända debatter till nya områden av politiska värderingar och de politiska teorier som ligger bakom dessa värderingar. Privatlivet är ett dramatiskt exempel. Genom att övervaka vår verksamhet i en datorbaserad ekonomi kan man få veta oerhört mycket om oss. Banken eller kreditkortsföretaget vet vad vi köper och kan övervaka konsumtionsmönster för att upptäcka risker för betalningsinställelse, t.ex. en eventuell skilsmässa som antyds av oväntade mönster för inköp av blommor eller smycken. Livsmedelsbutiken vet vad du äter. Ett intelligent transportsystem som hanterar trafikflöden kan veta var du är, vart du går och när. Hur kan uppgifterna användas? Kan de kombineras? Eller säljas till ett försäkringsbolag? Eller tillhandahållas skatteverket?
En ny relation mellan integritet gentemot staten och integritet gentemot kommersiella intressen håller på att växa fram. Är lagen i Förenta staterna – ursprungligen utformad för att skydda medborgaren mot staten och statliga åtgärder som t.ex. avlyssning – lämplig i en tid då privat kontrollerade uppgifter kan ge en exakt bild av vårt liv, långt mer detaljerad än vad regeringen kan veta? Vilka rättigheter bör regeringen ha för att få tillgång till dessa privat insamlade uppgifter? Ett föreslaget politiskt tillvägagångssätt skulle ge äganderätt till uppgifter om oss själva som vi som individer kan sälja eller undanhålla. Det verkar dock som om denna äganderätt inte omfattar genetiska uppgifter om oss som erhålls av läkare eller kirurger i samband med medicinsk verksamhet. Ett annat tillvägagångssätt innebär att man föreslår att integriteten är en funktion av samhällets behov, att det måste finnas gränser för vilka personuppgifter som kan samlas in eller lämnas ut för samhällets säkerhets skull. Frågorna om personlig integritet övergår snabbt till frågor om kommunikations- och transaktionssäkerhet, och i sin tur till en balans mellan personlig integritet och samhällets säkerhet och skydd. Komplexiteten hos de värden som är involverade i denna typ av beslut garanterar att debatterna kommer att bli snåriga.
Vad frågor som integritet, immateriell äganderätt, yttrandefrihet, konsumentskydd eller beskattning har gemensamt är att debatten om vilken typ av samhällen vi skulle föredra blir sammanflätad med det sätt på vilket vi kommer att sköta våra nya elektroniska marknadsplatser. Tänk på frågan om säkerhet och kryptering. Ännu en gång måste balansen mellan personlig integritet och nationell säkerhet samt polisiära syften återställas. På samma sätt måste frågan om jurisdiktion, vilken politisk enhet som är ansvarig för frågor som beskattning och konsumentskydd, omprövas. Tänk på balansen mellan yttrandefrihet och skyddet av minderåriga mot olämpligt innehåll. Bör lösningarna vara tekniska filteranordningar som blockerar tillgången till sådant som föräldrarna skulle avvisa? Eller bör vi i stället söka lösningar som kräver offentliga regler? Vissa frågor kommer helt enkelt att tvingas upp på den politiska dagordningen i takt med att nätverksbaserade transaktioner ökar. Oavsett vad du anser om beskattning på nätet, spekulera helt enkelt i hur debatten skulle fungera om en majoritet av de kommersiella transaktionerna skedde på nätet, men utan beskattning. Offentliga tjänster, från vägar till skolor, skulle inte upphöra, men beskattningsstrukturen skulle tvingas förändras på ett genomgripande sätt.
Det som komplicerar var och en av dessa debatter oerhört mycket är att de inte kan avgöras slutgiltigt i ett enda land. Om reglerna för skydd av privatlivet är olika i Europa och Förenta staterna, hur arbetar då företag från AOL till IBM? (Litan och Swire 1998). Samtidigt som särskilda frågor genomtänks och utkämpas måste man se till att de olika nationella lösningarna är tillräckligt väl avstämda för att säkerställa det globala informationssystemets verksamhet. Den tid då man kunde föreställa sig nationella monopoliserade telefonsystem som slutna, nästan vattentäta system som tillhandahölls av en nationell kartell av leverantörer och som var sammankopplade vid gränserna eller halvvägs över havet, har lämnat plats för en tid av sammankopplade datasystem, globala tjänsteleverantörer och globala utrustningsföretag. Det kommer att bli svårt att koppla ihop separata system vid gränserna, men det är mer troligt att reglerna kan harmoniseras, det vill säga göras identiska, eller göras driftskompatibla. Men en lösning måste hittas.
E-ekonomins utveckling är ett anmärkningsvärt tillfälle för vidareutveckling av empirisk och teoretisk samhällsvetenskap. Detta är inte ett separat forskningsområde för några få observatörer som är intresserade av den tekniska utvecklingen och politiken för teknisk förändring. Informationstekniken genomsyrar alla aspekter av näringslivet, ekonomin och samhället som helhet. På samma sätt som uttryck som ”e-handel” och ”Internetekonomi” kommer att bli meningslösa mot bakgrund av den stora andel av handelstransaktionerna och den ekonomiska verksamheten som sker via digitala nätverk, kommer det sannolikt att bli meningslöst att skilja mellan forskning om ”politisk ekonomi” och ”politisk e-ekonomi”. Att förstå hur tekniska, organisatoriska och politisk-juridiska förändringar samverkar för att forma en framtid som kännetecknas av allestädes närvarande digitala nätverk som förbinder oräkneliga noder globalt kommer att vara väsentligt för vår förståelse av politisk ekonomi, vare sig den är nationell, jämförande eller internationell, och för vår förståelse av samhället som helhet.
Att hålla reda på dessa förändringar kommer att bli svårt, för att uttrycka sig milt. På kort sikt kommer förhandlingar troligen att träffas av befintliga koalitioner eller nya koalitioner som består av välkända intressegrupper i en befintlig institutionell miljö. Men på lång sikt kommer den politiska sociologin för samhällen av alla slag att förändras dramatiskt. Individer kommer att definiera sina intressen på ett annat sätt, nya intressegrupper kommer att växa fram, nya koalitioner kommer att uppstå och nya överenskommelser kommer att träffas och förankras i helt nya eller fundamentalt förändrade institutioner. De pågående förändringarna har faktiskt potential att radikalt förändra själva utformningen och iscensättningen av det sociala och politiska livet. Och vi har bara börjat studera början av denna omvandling.