Fåglarnas distinkta och fantastiska sånger och rop: en meditation och ett lexikon.
”En mirakulös liten bok: ett komprimerat uppslagsverk över vår fascination för avifauna.” -The Nation
”En charmig, rolig och excentrisk bok.” -Times Literary Supplement
”En elegant hyllning till skönheten i sitt ämne.” -Los Angeles Times
Fåglar sjunger och ropar, ibland i komplexa och vackra arrangemang av toner, ibland i enradiga upprepningar som mer liknar en ringsignal än en symfoni. När vi lyssnar blir vi upprörda, förflyttade och till och med avundsjuka på fåglarnas förmåga att producera det som Shelley kallade ”profuse strains of unpremeditated art”. Och i hundratals år har vi försökt skriva ner vad vi hör när fåglar sjunger. Poeter har skrivit fågelkvällar på vers (Thomas Nashe: ”Cuckoo, jug-jug, pu-we, to-witta-woo”) och ornitologer har transkriberat fågelljud på ett mer metodiskt sätt. I Aaaaw to Zzzzzd, som bygger på denna historia av fågelskrivande, erbjuder John Bevis ett lexikon över fåglarnas ord. För turister i Birdland kan det inte finnas någon mer charmig ordbok. I den hittar vi sju olika varianter av ”hoo” som tillskrivs sju olika arter av ugglor, från ett enkelt ”hoo” till det mer ambitiösa ”hoo hoo hoo hoo-hoo, ho hoo hoo hoo-hoo”, det diskreta ”cheet” från trädsvalan, det klingande ”kreeaaaaaaaaaaaaaaar” från Swainsons hök, och det blygsamma ”peep peep peep” från ängspiplärkan. Vi får veta att vissa människor hör Baltimore oriole säga ”här, här, kom hit, kära du” och yellowhammer säga ”lite bröd och ingen ost”. Bevis, som är poet, ramar in sina lexikon – ett för Nordamerika och ett för Storbritannien och norra Europa – med en suggestiv uppskattning av fåglar, fågelsång och människans försök att fånga fåglarnas ord i musik och poesi. Han ger också en engagerande redogörelse för andra metoder för att dokumentera fågelsång – fältinspelning, grafisk notation och mekaniska anordningar, inklusive ankarsljud och serinette, ett instrument som används för att lära sångmelodier till sångfåglar. Fåglarnas sång är naturen när den är som mest sublim, och orden är vårt medium för att uttrycka denna sublimitet. Aaaaw to Zzzzzd hör hemma i fågelälskarens ryggsäck och på ordälskarens nattduksbord, ett oväntat och sui generis nöje.