Patienter med myasthenia gravis (MG) delas in i tre grupper: De kan delas in i tre grupper: antiacetylkolinreceptor-antikroppar som är positiva till MG (AChR MG), antikroppar mot muskelspecifikt kinas som är positiva till MG (MuSK MG) och AChR- och MuSK-negativa MG (dubbelt seronegativa MG; dubbelt SNMG). En nyligen genomförd studie om detektion av antikroppar med låg affinitet som binder till AChR visade att det fanns AChR-antikroppar hos cirka 70 % av dubbla SNMG-patienterna. Det finns allt fler bevis för att dubbla SNMG-patienter liknar AChR-MG-patienter när det gäller kliniska egenskaper och tymisk patologi. Eftersom de flesta MG-patienter tros tillhöra AChR-MG- eller MuSK-MG-patientgruppen, går man i denna artikel igenom patofysiologi, kliniska särdrag och behandlingar i dessa två grupper av MG-patienter. Patofysiologin hos AChR-MG är nära relaterad till den onormala thymiska patologin, såsom thymisk hyperplasi eller förekomst av thymom, och thy(mo)mektomi rekommenderas hos patienter med generaliserad AChR-MG. Däremot avråder liten tymisk abnormitet hos patienter med MuSK-MG från tymektomi. MuSK-MG-patienter svarar dock på tymektomi och därför krävs studier för att definiera indikationerna för tymektomi hos MuSK-MG-patienter. Svaren på kolinesterashämmare är dåliga hos patienter med MuSK-MG, och dessa patienter tenderar att uppvisa hyperaktivitet på Tensilon-testet, t.ex. fascikulering av ansiktsmusklerna och täppt känsla i halsen. De negativa reaktionerna på en liten dos intravenös injektion av edrophoniumklorid kan stödja den kliniska diagnosen MuSK-MG. Vidare administreras endast små doser acetylkolinesterashämmare till patienter med MuSK-MG för att undvika kolinerg hyperaktivitet. I allmänhet svarar båda typerna av MG-patienter väl på behandlingar med immunosuppressiva medel, inklusive steroider, men vissa patienter med MuSK-MG uppvisar ihållande bulbära symtom.