Temperatur
Miljön som en organism lever i spelar en viktig roll när det gäller att ändra tillväxttakten och omfattningen av tillväxten. Miljöfaktorerna kan vara antingen fysiska (t.ex. temperatur, strålningsenergi och atmosfärstryck) eller kemiska. Organismer och de celler som de består av är extremt känsliga för temperaturförändringar; när temperaturen sjunker går de biokemiska reaktioner som är nödvändiga för livet långsammare. En sänkning av temperaturen med 10° C (18° F) saktar ner ämnesomsättningen minst två gånger och ofta mer.
Trädens bredd ökar delvis genom celldelning och utvidgning av sekundär meristematisk vävnad under barken. Under vinterns kyla kan celldelningen och utvidgningen upphöra helt och hållet, men under våren sker förnyad tillväxt. Denna intermittenta tillväxt påverkas av temperatur, ljus och vatten. Tillväxten kan minska avsevärt om våren är kall, om dagslängden ändras genom hinder som blockerar solljuset eller om torka inträffar. I själva verket ger bredden på de årsringar som är synliga på ytan av en avhuggen trädstam en partiell historia av klimatförhållandena, och avståndet mellan årsringarna av olika storlek har korrelerats med kända perioder av torka och kyla för att ge en tillförlitlig arkeologisk datering av olika strukturer, som i timmer som används i indianska pueblos i sydvästra USA.
Temperaturen påverkar också både varmblodiga och kallblodiga djur. Många varmblodiga (t.ex. björnar) och kallblodiga (t.ex. grodor) ryggradsdjur slutar växa under den kalla vintern och går helt enkelt in i ett inaktivt eller vilande tillstånd, som kännetecknas av en mycket låg ämnesomsättning. Hos djur som inte blir vilande uppstår ökade krav på födointag under kalla perioder för att tillhandahålla energi för att upprätthålla kroppstemperaturen; detta utnyttjande av födoämnesenergi kan begränsa den tillgängliga energin för storleksökning om det råder brist på föda.