För att belysa den kliniska betydelsen av MRT vid CNS-SLE utfördes MRT- och datortomografi på 35 patienter med SLE, av 18 patienter som hade CNS manifestationer vid tiden för MRT-undersökningarna. Undersökningarna genomfördes även hos 17 patienter utan CNS-SLE. Andelen upptäckta onormala fynd på MRT hos patienter med CNS-SLE var 77,2 % (14/18), vilket var högt jämfört med andelen fynd på datortomografi (50 %: 9/18). Särskilt visade alla fyra patienter med kramper och tre patienter med encefalopati onormala MRT-fynd, trots att 50 % respektive 33,3 % av dem hade onormala fynd vid datortomografi. MRT-fynden klassificerades i fyra grupper enligt nedan: 1) Stora fokala är som ökad signalintensitet vid T2-viktad bild. Dessa observerades hos 2 av 4 patienter med anfall och 1 av 3 patienter med encefalopati, vilka försvann helt efter behandling. 2) Fläckiga subkortikala foci av ökad signalintensitet vid T2-vägd bild. Dessa observerades hos 11 av 18 CNS-SLE och 7 av 17 utan CNS-SLE, som inte upptäcktes med CT-scanning. 3) Alla sex patienter med hjärninfarkt uppvisade områden med hög signalintensitet på T2-vägd bild och områden med låg signalintensitet på T1-vägd bild. 4) Normala fynd observerades hos 4 av 18 CNS-SLE (22,2 %). Vi drog slutsatsen att MRT är användbart för utvärdering av CNS-SLE och ger mer information än CT-scanning.