Alla kan skada sin akillessena, men vissa människor är mer benägna än andra. Faktorer som ökar sannolikheten för akillessenonit och andra senproblem är bland annat:
- En förändring i idrottsutövarens träningsschema och/eller intensitetsnivå, t.ex. genom att lägga till ytterligare några kilometer till en daglig löprunda eller genom att delta i plyometriska övningar som kräver explosiva rörelser, t.ex. burpees eller box jumps
- En förändring av spelunderlaget, t.ex. när en tennisspelare byter från att spela på gräsbanor till lerbanor, eller när idrottsutövaren byter skor
- Stramma eller svaga vadmuskler kan översträckas, vilket resulterar i skador på mjukvävnader.
- Överdriven pronation, definierat som att foten rullar inåt när man går eller springer
- Kronisk fotledsinstabilitet, eller en återkommande ”medgivande” eller rullning av fotleden
- Diskrepans i benlängd, även om den är ganska liten, kan leda till att kroppen kompenserar och utsätter mjukdelsstrukturer som akilleshälsen för risk att skadas
- Att regelbundet bära höga klackar kan förkorta akilleshälsen, vilket gör den mer benägen att skadas
- Överdriven träning, särskilt löpning i backar, utsätter akillessenen för upprepade mikrotrauman som kan leda till en symtomgivande skada
- Ökad ålder (över 30 år) bidrar till minskad blodtillförsel till senorna, vilket gör dem mer benägna att skadas
- Användning av fluorokinolonantibiotika, t.ex. ciprofloxacin (Cipro), gemifloxacin (Factive) eller levofloxacin (Levaquin), ger en person en tillfällig risk att drabbas av en seneskada1
- Högt böjda fötter är förknippade med en högre risk för att utveckla akillestendinopati
- Vissa typer av artrit, såsom ankyloserande spondylit eller psoriasisartrit, kan också öka risken för akilles tendinopati2
Patienter med en eller flera riskfaktorer för akillesskador som upplever återkommande smärta eller svaghet på baksidan av hälen eller fotleden rekommenderas att söka vård.
Se de 2 vanligaste typerna av hälsporre
Akut skaderisk
Achillessena revor eller rupturer kan uppstå vid ett enda hårt idrottsligt träningspass, en plötslig avstötning (dvs, när en friidrottare startar ett lopp) eller en plötslig riktningsförändring.
Risar eller bristningar i akillessenan är mest förknippade med akuta skador. Men kronisk tendinopati kan utvecklas efter att flera revor eller akuta inflammatoriska tillstånd misslyckas med att läka, vilket ibland kan inträffa när idrottare är ovilliga eller oförmögna att ta adekvata viloperioder efter en skada.3
- 1.Schepsis A.A., Jones H., and Haas A.L.: Achilles tendon disorders in athletes. Am J Sports Med 2002; 30: pp. 287-305
- 2.Wright M, Tidy C. Achilles tendinopathy. Patient. Jan 2014. tp://www.patient.co.uk/health/achilles-tendinopathy. Tillgänglig den 9 oktober 2014.
- 3.Griffin M, Andrews J, Cole B, Maffulli N, Mandelbaum B, Rodeo S, Silvers H. Tendinopathy treatment tips. AAOS Now. Oktober 2010. http://www.aaos.org/news/aaosnow/oct10/clinical1.asp . Tillgänglig den 1 oktober 2014.