Osroëne, även stavat Osrhoene, forntida rike i nordvästra Mesopotamien, beläget mellan floderna Eufrat och Tigris och som ligger över den moderna gränsen mellan Turkiet och Syrien. Dess huvudstad var Edessa (modernt Urfa, Tur.). Rikets namn verkar i slutändan ha härletts från en viss Osroes av Orhai, som grundade staten omkring 136 f.Kr. Även om Osroes troligen var av iranskt ursprung var härskarna efter honom araber.
Osroëne behärskade den strategiska öst-västliga landsvägen som följde den kurdiska högplatåns södra kant; det kontrollerade också en del av handelsvägen från Anatolien till Mesopotamien, känd som den gamla persiska kungsvägen. Osroëne befann sig därför i en stark ställning under krigen mellan Rom och Parthien från det första århundradet f.Kr. till det andra århundradet e.Kr. och bildade vid olika tillfällen allianser med den ena eller andra parten. Slutligen avsatte den romerske kejsaren Trajan Abgar VII, kung av Osroëne, efter att ha slagit ned ett mesopotamiskt uppror 116 ad, och utländska prinsar besatte tronen. År 123 blev dock Maʿnu VII, bror till Abgar, kung under kejsar Hadrianus beskydd. Därefter behöll staten ett visst självstyre fram till 216, då kejsar Caracalla ockuperade Edessa och avskaffade kungadömet.
Under sina arabiska dynastier blev Osroëne alltmer påverkat av arameisk kultur och var ett centrum för den nationella reaktionen mot hellenismen. På 500-talet hade Edessa blivit högkvarter för kaldeisk-syrisk litteratur och lärdom. År 608 intogs Osroëne av sāsāniden Khosrow II, och år 638 föll det till muslimerna.