Patienter som får oralt isotretinoin mot akne behöver inte övervakas med blodprov varje månad, säger författarna till en metaanalys.
Forskarna, som granskade data från 26 studier som omfattade 1 574 patienter, fann att även om isotretinoinbehandling ofta resulterade i betydande förändringar i laboratorievärden, såsom blodvärden och lipidnivåer, nådde dessa sällan onormala nivåer.
”Resultaten av den här studien tyder på att mindre frekvent laboratorieövervakning kan vara säker, med få missade laboratorieförändringar med hög risk, för många patienter med akne som får typiska doser av isotretinoin”, skriver författarna i JAMA Dermatology
den 2 december 2015.
”En minskning av frekvensen av laboratorieövervakning för vissa patienter skulle kunna bidra till att minska sjukvårdsutgifterna och potentiellt ångestframkallande blodprovstagning”, tillägger de.
Forskarna, som leddes av Joslyn Kirby, professor i dermatologi vid Hershey Medical Center i Pennsylvania, tittade på studier av patienter i åldern 9-35 år med acne vulgaris. Alla studier omfattade behandling med isotretinoin i doser på minst 40 mg (eller ≥0,5 mg/kg) dagligen i minst fyra veckor. Förändringar i laboratorievärden definierades enligt National Institutes of Health (NIH) Clinical Center och Common Terminology Criteria for Adverse Events referensområden. Den genomsnittliga uppföljningsperioden för varje test var cirka 11 veckor (6,5 veckor för leverpaneler).
Teamet fann att även om alla laboratorievärden påverkades negativt av isotretinoin var allvarliga effekter sällsynta. Till exempel, med undantag för en studie, låg alla observationer av totalkolesterolnivåerna i alla studier inom referensintervallet. Även om medelvärdena ökade med 19,7 mg/dL vid uppföljningen jämfört med utgångsvärdet, var medelvärdet under behandlingen på 184,7 mg/dL lägre än tröskelvärdet på 240 mg/dL som definieras som signifikant eller hög risk av NIH.
På samma sätt ökade triglyceridnivåerna med 37 mg/dL under uppföljningen, men medelvärdet var 120 mg/dL, jämfört med ett högriskvärde på 200 mg/dL.
Författarna noterar också att totalkolesterol och triglycerider inte förändrades väsentligt mellan 8 och 20 veckor jämfört med baslinjen, vilket tyder på att sena effekter är ovanliga.
Under tiden visade laboratorieresultaten från leverpanelerna genomsnittliga värden för aspartataminotransferas (AST), alaninaminotransferas (ALT) och alkaliskt fosfatas (AP) på 22,7, 21,8 och 88,4 U/L, där tröskelvärden på 108, 111 och 367,5 U/L definierar en grad två eller signifikant biverkning, respektive.
Analysen visar också att även om det genomsnittliga antalet vita blodkroppar sjönk med 1 130/μL var genomsnittet på 6 890/μL fortfarande över högrisktröskeln på 3 000/μL.
I USA rekommenderas i produktinformationen för isotretinoin baseline fastande lipid- och levertest med veckovisa eller tvåveckorsintervaller tills patientens svar har fastställts. Därför strider tillverkarens råd mot ett antal studier som har visat att mindre frekvent övervakning är tillräcklig.
Men i Storbritannien rekommenderar produktinformationen för isotretinoin övervakning av leverenzymer och fastande serumlipider vid baslinjen en månad efter behandlingsstart och därefter med tre månaders mellanrum. Regelbunden övervakning rekommenderas endast om det är kliniskt indicerat. British Association of Dermatologists riktlinjer, som publicerades 2010 och stöds av National Institute for Health and Care Excellence, rekommenderar liknande tidsramar och konstaterar att det finns ”uppgifter som tyder på att rutinmässiga screeningtester under behandlingen inte är värda”.
Anjali Mahto, konsultdermatolog och talesperson för British Skin Foundation, sade att även om resultaten tyder på att det kanske inte behövs någon månatlig övervakning, ”är det naturligtvis nödvändigt med en klinisk bedömning av den ordinerande läkaren”.
”Författarna till studien medger också att det finns vissa begränsningar i denna artikel där fullständiga patientdata inte var tillgängliga för att dra definitiva slutsatser”, tillägger hon. ”Det krävs ytterligare studier för att fastställa vilka patienter som kan ha högre risk för avvikelser i blodproven och stratifiera dem i enlighet med detta”.