pH-mätningarna av 185 prover av ascitisk vätska hos 169 cirrhotiska och 16 icke-cirrhotiska patienter analyserades för att bedöma deras diagnostiska och prognostiska värde. De 169 cirrhotiska patienterna delades in i fyra grupper: steril ascites (grupp 1), spontan bakteriell peritonit (grupp 2), sannolik spontan bakteriell peritonit (grupp 3) och bakterascites (grupp 4). De genomsnittliga pH-värdena i ascitisk vätska var lägre (p mindre än 0,001) hos patienter i grupperna 2 (7,24 +/- 0,17) och 3 (7,34 +/- 0,11) än hos patienter i grupperna 1 (7,44 +/- 0,06) och 4 (7,45 +/- 0,08), men det fanns en betydande överlappning mellan dessa grupper. De genomsnittliga pH-gradientvärdena för arteriell-ascitisk vätska var högre (p mindre än 0,001) hos patienter i grupperna 2 (0,21 +/- 0,16) och 3 (0,10 +/- 0,13) än hos patienter i grupperna 1 (0,02 +/- 0,05) och 4 (0,02 +/- 0,05). Denna gradient hade en bättre särskiljningsförmåga än enbart pH i ascitisk vätska. Känslighet, specificitet, positivt och negativt prediktivt värde samt diagnostisk noggrannhet för diagnosen säker eller sannolik spontan bakteriell peritonit var 47 %, 99 %, 88 %, 89 % respektive 89 % för pH-värden i ascitisk vätska lägre än 7.32; 66 %, 99 %, 91 %, 93 % och 92 % för pH-gradientvärden för arteriell-ascitisk vätska som är större än 0,10; och 97 %, 96 %, 86 %, 99 % och 96 % för antalet polymorfonukleära celler som är större än 75/mikroliter. pH-värden i ascitisk vätska verkade ha ett högt prognostiskt värde, eftersom 6 av 7 cirrhotiska patienter med pH-värden i ascitisk vätska som var lägre än 7,15 dog snabbt. Låga pH-värden i ascitisk vätska hittades hos patienter med malign och pankreatisk ascites och tuberkulös peritonit, men inte hos patienter med kardiell ascites. Vi drar slutsatsen att hos cirrotiska patienter med säker eller trolig spontan bakteriell peritonit (a) hade mätningar av pH-gradienten mellan arteriell och ascitisk vätska ett något högre diagnostiskt värde än mätningar av pH-värdet i ascitisk vätska, men ett något lägre diagnostiskt värde än antalet polymorfonukleära celler, och (b) hade mätningar av pH-värdet i ascitisk vätska ett högt prognostiskt värde. Hos icke-cirrhotiska patienter hade pH-mätningar av ascitisk vätska och pH-gradientmätningar av arteriell-ascitisk vätska ett svagt diagnostiskt värde.