Pietro Vannucci

Pietro Perugino, född Pietro Vannucci, var en målare från den umbriska skolan vars stil påverkades av högrenässansens klassiska uttryck. Han gick i lära vid nio års ålder, möjligen hos Benedetto Bonfigli (1420 – 1496). Han flyttade sedan till Arezzo och sedan vidare till Florens, där han assisterade Andrea del Verrocchio (1435 – 1488), tillsammans med en ung Leonardo da Vinci (1452 – 1519). Innan han anslöt sig till Sankt Lukas-gillet 1472 lärde han sig också tillämpningen av perspektiv i måleriet av Piero della Francesca (1412 – 1492). Det var här i Florens som Perugino också var en av de första som praktiserade målning i olja.

Han återvände till sitt hemland Perugia (som han är uppkallad efter) för en kort tid, och flyttade sedan till Rom omkring 1480. Där övergavs hans verk i Sixtinska kapellet, i samarbete med Pinturicchio (1452 – 1513), till förmån för Michelangelos (1475 – 1564) verk. Han reste sedan fram och tillbaka mellan Perugia, Florens och Rom med uppdrag från sin ateljé i Florens. Från denna period, och nu på Uffizierna, finns hans Pietà, ett okarakteristiskt verk, som sägs vara starkt för en konstnär som en gång var sentimental och from, även om det kanske är en tidig indikation på Vasaris påstående att han var en man som var föga religiös. Det har dock noterats att hans självporträtt, som också finns i Uffiziernas galleri, är inskrivet med den religiösa frasen Timete Deum, något av en motsägelse för en konstnär som öppet inte trodde på själens odödlighet.

I Perugia fick han en beställning på en Cambio-sal (bankirer), där han kan ha fått hjälp av den unge Rafael (1483 – 1520). Han utförde flera verk i dessa städer, dessutom i Trevi, där hans sista fresker utfördes. Bland hans andra verk i Uffizierna finns Madonna och barn med helgon, porträtt av Francesco dell Opere, porträtt av Don Biago Milanesi och Baldassarre Vallombrosano samt Agony in the Garden.

(Den här texten har anpassats från www.wikipedia.org entry on Perugino, tillgänglig under GNU Free Documentation license.)