INLEDNING
Candida-arter är en del av normalfloran hos cirka 25 % av kvinnorna och är en kommensal saprofytisk organism på slemhinnan i vagina. När slidans ekosystem störs blir C. albicans en opportunistisk patogen. Lactobacillus, en aerob grampositiv stav, finns hos 62-88 procent av asymtomatiska kvinnor och reglerar den normala vaginalfloran. Laktobaciller producerar mjölksyra som upprätthåller det normala vaginala pH-värdet på 3,8 till 4,5 och hämmar bakteriernas vidhäftning till de vaginala epitelcellerna. Ungefär 60 % av de vaginala Lactobacilli-stammarna producerar väteperoxid, som hämmar bakterietillväxten och förstör humant immunbristvirus (HIV) in vitro. Laktobaciller hämmar tillväxten av svampar i slidan. När den relativa koncentrationen av Lactobacilli minskar sker en snabb överväxt av Candida-arter. Efter den traditionella regimen med 10 till 14 dagar av orala bredspektrumantibiotika ökar andelen kvinnor som har vaginal kolonisering av Candida tre gånger.
Det uppskattas att 75 % av kvinnorna upplever minst en episod av vulvovaginit candidiasis (VVC) under sina barnafödande år, och cirka 40-50 % upplever ett andra anfall.
Candida albicans är ansvarig för 85 till 95 % av de vaginala jästinfektionerna. Faktorer som orsakar en ökad känslighet för VVC inkluderar antibiotikabehandling, graviditet, okontrollerad diabetes mellitus, användning av orala preventivmedel (särskilt högdosformuleringar), immunsuppressiva medel och ocklusiva syntetiska kläder.
Symtom på VVC inkluderar pruritus och vaginala flytningar. Andra symtom kan vara vulvabrännning, dyspareuni, vulvadysuri och vaginal irritation. Utsöndring är inte alltid närvarande, och det kan vara endast en liten mängd. Behandlingsmedel inkluderar butokonazol, klotrimazol, mikonazol och terkonazol. Några av biverkningarna av azoler är pruritus, vulvovaginal brännande, stickande, erytem, urtikaria, irritation, huvudvärk och hudutslag.
Honung har använts sedan urminnes tider som en del av traditionell medicin. Den fungerar också som antibakteriell, antioxidant, antitumör, antiinflammatorisk och antiviral. Tron på att honung är ett näringsämne, ett läkemedel och en salva har förts in i våra dagar. I den långa mänskliga traditionen har honung använts inte bara som ett näringsämne utan också som ett läkemedel. Honung innehåller många föreningar såsom organiska syror, proteiner, aminosyror, mineraler, polyfenoler, vitaminer och aromföreningar. Den har visat sig innehålla betydande antioxidantaktivitet inklusive glukosoxidas, katalas, askorbinsyra, flavonoider, fenolsyror, karotenoidderivat, organiska syror, aminosyror och proteiner.
Honung hämmar tillväxten av mikroorganismer och svampar. Den antibakteriella effekten av honung, främst mot grampositiva bakterier, är väldokumenterad. Både bakteriostatiska och bakteriedödande effekter har rapporterats för många stammar, varav en del är patogena. Honungens antimikrobiella effekt beror på olika ämnen och beror på honungens botaniska ursprung. Honungens låga vattenaktivitet hämmar bakterietillväxten. Honungens glukosoxidas producerar det antibakteriella medlet väteperoxid, men kapaciteten för peroxidproduktion beror också på honungens katalasaktivitet.
Varidi A. et al. rapporterade i sin studie på nio spädbarn med stora, öppna, infekterade sår att alla spädbarn uppvisade en markant klinisk förbättring efter fem dagars behandling med topikal applicering av 5-10 ml färsk, obearbetad honung två gånger dagligen. De drog slutsatsen att honung är användbar vid behandling av postoperativa sår som är infekterade och som inte svarar på konventionell systemisk eller lokal antibiotikabehandling.
Honung upprätthåller en fuktig sårmiljö som främjar läkning, och dess höga viskositet bidrar till att skapa en skyddande barriär för att förhindra infektion. Dessutom hjälper den milda surheten och den låga frisättningen av väteperoxid både vävnadsreparation och bidrar till honungens antibakteriella aktivitet.
Al-Waili NS och Saloom KY har dragit slutsatsen att topisk applicering av rå outspädd honung skulle kunna utrota bakterieinfektioner snabbt, minska antibiotikaanvändningen och sjukhusvistelsen, påskynda sårläkningen, förhindra sårdehiscens och behovet av återförstoring samt resultera i minimal ärrbildning hos kvinnor med postoperativa sårinfektioner på grund av grampositiva och gramnegativa bakterier efter kejsarsnitt och hysterektomier.
Förekomsten av Candida-infektioner ökar över hela världen. Den allvarliga karaktären hos dessa infektioner förvärras av ökande nivåer av läkemedelsresistens. Vissa honungssorter har en betydande svampdödande aktivitet mot kliniska isolat av Candida-arter. Viktigast av allt är att den minsta hämmande koncentrationen av dessa honungsprodukter skulle kunna uppnås i en klinisk miljö.
I en studie av Mercan et al. uppvisade honung hög antikandidell aktivitet mot C. albicans, P. aeruginosa, E. coli och S. aureus. Honungsproverna som erhölls från Izmir visade sig vara mer effektiva som hämmare mot P. aeruginosa, E. coli och S. aureus. Den honung som erhölls från Muğla uppvisade hög antikandidataktivitet mot C. albicans.
I en studie av Al-Wailli var en blandning av honung, bivax och olivolja effektiv när det gällde att reducera symtomen på dermatit och utrotade C. albicans från 50 % av de odlingspositiva patienterna, under en sjudagarsprövning.
Då det fanns skillnader mellan de rapporterade studierna och inte mycket var känt om effekten av iransk honung, lyckades vi studera in vitro-effekten av honung från centrala Iran, och jämförde den med effekten av miconazol på Candida albicans. Eftersom Lactobacillus var en normal vaginal flora som skyddade det vaginala ekosystemet, och störningar i detta ekosystem var viktiga vid vaginala infektioner, inklusive candidiasis, studerades också effekten av honung på Lactobacillus.