Discussion
MRI har gett kliniker en icke-invasiv mekanism för att visa lumbala anatomin i stora detaljer och är därför att föredra framför datortomografi och vanlig radiografi2.
Bilder kan framställas i vilket plan som helst och uppvisar utmärkt mjukdelskontrast. I ländryggen kan de paraspinala musklerna, de intervertebrala skivorna och nervrötterna ses i anmärkningsvärda detaljer. Spinalkanalens storlek och form är lätt att se. Med hjälp av MRT kan man bedöma hur fuktiga de intervertebrala diskarna är, vilket gör det möjligt att upptäcka tidiga tecken på diskdegeneration3.
MRI har visat sig tydligt påvisa tidiga avvikelser hos ”normala” asymtomatiska personer,i vilket fall förekomsten av avvikelser kanske inte korrelerar väl med kliniska symtom. Bilddiagnostik vid ryggradsavvikelser har bland annat till uppgift att fastställa möjliga orsaker till ländryggssmärta, omfattningen av kot- och ryggradsskador, att välja ut patienten för kirurgiskt ingrepp, att övervaka svaret på behandlingen (konservativ eller kirurgisk) och att övervaka patienter med komplikationer.
Aldersintervallet för studiedeltagarna är 2 – 95 år. Åldersgruppen 41-50 år representerade majoriteten (24,14 %) av patienterna. Orsaken till detta kan vara att ländryggssmärta utgör huvudindikation för studien, vilket är vanligt i denna åldersgrupp.
Studien omfattar 261 personer. Av studiedeltagarna var 72 % män medan 28 % var kvinnor. Detta liknar den estniska studien på 595 patienter av Sabre et al4 med ett förhållande mellan män och kvinnor på 5,5:1. Detta avviker dock från förhållandet mellan män och kvinnor i den multicenterstudie på 5 919 patienter som Albert et al5
genomförde och som visade en nästan lika stor könsfördelning med 51,1 % kvinnor. Denna skillnad kan bero på variationer i urvalsstorlek och andra egenskaper hos studiedeltagarna. Resultaten i den här studien visar ett förhållande mellan män och kvinnor på 2,5:1. Det högre förhållandet mellan män och kvinnor kan tillskrivas det faktum att antingen muskel- eller ledbandsskador oftast är orsaken eller att män av naturliga skäl är mer aktiva och därför mer mottagliga. Det är väl känt att smärta i rörelseapparaten påverkas av genetiska faktorer6-9 , socioekonomiska faktorer10 , livsstil11 och individuella uppfattningar12. Höga fysiska arbetskrav anses dock allmänt vara en av huvudorsakerna till muskuloskeletala smärtor bland arbetstagare8. Arbetstagare med höga fysiska arbetskrav har följaktligen den högsta prevalensen av muskuloskeletala smärtor. Exempel på dessa fysiska arbetskrav är monotona och repetitiva armrörelser, obekväma kroppshållningar, långvarigt stående, arbete med armar över axelhöjd och tunga lyft13,14
Av alla fall som granskades i den här studien hade cirka 19,6 % av dem normala fynd och i de flesta av dem var orsaken till MRT att ländryggssmärta. Detta är mindre än vad som rapporterades av Elders el al3 visade att normala MRT-fynd till följd av ospecifik smärta i nedre delen av ryggen var cirka 95 %. Den betydande skillnaden kan bero på att MRT är lätt tillgänglig och överkomligt i de mer utvecklade ekonomierna. Trots MRT:s utomordentliga förmåga att avgränsa ryggraden har det visat sig att det inte finns något tydligt samband mellan MRT-utseende och ländryggssmärta. Orsakerna till ländryggssmärta är många, varierande och dåligt kända. Ländryggssmärta anses ofta ha ett muskulärt ursprung och kan bero på en postural muskelspänning eller en skyddande muskelspasm. En sådan skada kan för närvarande inte upptäckas med MRT och inte heller kan hänvisad smärta från inälvorna upptäckas7. Uppskattningarna av prevalensen varierar beroende på vilken definition av ländryggssmärta som används. Ozguler och kollegor15 registrerade att prevalensen av ländryggssmärta var 45 % när den definierades som smärta som varade minst en dag. Denna genomgång har visat att den vanligaste åldersgruppen för patienter med ländryggssmärta som fick ryggmärgs-MRI var mellan 31 och 60 år och att de flesta av dem fick lumbo-sakral MRI. Observationen berodde på att indikationen för MRT i de flesta fall var ländryggssmärta. Låg ryggsmärta har blivit ett av de största problemen för folkhälsosystemen8. De flesta människor kommer att uppleva ryggsmärta någon gång i livet. Individer som inte söker vård skiljer sig inte nämnvärt från dem som söker vård när det gäller frekvens eller intensitet av upplevd ländryggssmärta13.
Trots att andelen hälso- och sjukvårdsresurser som används för ländryggssmärta är stor är det få personer med problemet som söker vård14. Livstidsprevalensen av ländryggssmärta rapporteras vara så hög som 84 %, och de bästa uppskattningarna tyder på att prevalensen av kronisk ländryggssmärta är cirka 23 %, och att 11-12 % av befolkningen är handikappad av den15.
Fynden av lumbo-sakral MRI-spondylos med diskutbuktning och desickering av en eller flera kotor i denna studie stämmer överens med studien utförd av Jarvick et al16, en longitudinell studie med 148 försökspersoner genomfördes för att bedöma prevalensen av MRI-fynd i ländryggen. Denna studie gjordes på försökspersoner som antingen inte hade aktuell ländryggssmärta eller ischias eller som aldrig hade haft ländryggssmärta. Cirka 83 % hade måttlig till svår uttorkning av en eller flera diskar, 64 % hade en eller flera utbuktande diskar, 56 % hade förlust av diskhöjd, 32 % hade minst en diskprotrusion medan 6 % hade en eller flera diskextrusioner. De drog slutsatsen att många MR-bilddiagnostiska fynd hade en hög prevalens hos personer utan ländryggssmärta. Dessa fynd är därför av begränsad diagnostisk nytta.
Den cervikala MRT-undersökningen var den näst vanligaste MR-undersökningen i denna studie, och misstänkt cervikal skada från trafikolycka var den vanligaste indikationen för undersökningen. Den huvudsakliga cervikala avvikelsen i denna studie var cervikal fraktur med kompressiv myelopati, vilket stämde inte överens med det mönster som rapporterades av Mustapha et al17 på 170 fall av cervikal MRT. De visade att cervikal spondylos oftare förekom som ett enskilt fynd hos 44,4 % av patienterna och i kombination med diskprolaps i 41,9 % av fallen, vilket gjorde det till det vanligaste fyndet totalt sett. Bland dem som hade upptäckt en avvikelse på MRT i denna studie var spondylos det vanligaste fyndet. Detta fynd liknade det som konstaterats i tidigare studier3,11,15.
Potts sjukdom sågs i 5,7 % av fallen i denna studie. Detta illustrerar prevalensen av Potts sjukdom i utvecklingsländer. Potts ryggrad står för 2 % av alla fall av tuberkulos, 15 % av den extrapulmonella och 50 % av den skelettrelaterade tuberkulosen18. tDessa patienter kan visa abnormitet med andra avbildningsmodaliteter. Därför behövs multimodalitetsstudier med specifika korrelationer med kliniska symtom och graden av neurologiskt underskott.