Jag vill göra det själv
Kolla in dessa hjälpsamma resurser
Biblisk kommentar
Predikanterna
Barnpredikanterna
Sånglistor
Markus 9:14-29 Jag vill göra det själv
av pastor R. James T. Batchelor
Jag minns att jag växte upp i kyrkan och hörde berättelsen i dagens evangelium. Det som verkligen imponerade på mig som barn – det skrämde mig faktiskt – var att Jesus blev mycket frustrerad på lärjungarna. Han var frustrerad över att lärjungarna inte kunde hantera denna demonbesatta pojke.
Jag var för ung för att uttrycka mina känslor, men om jag hade kunnat uttrycka mina känslor skulle det ha gått ungefär så här: ”Jag vill att Jesus ska bli frustrerad på mig. Det är bäst att jag lär mig hur man driver ut demoner ur demonbesatta människor. Faktum är att om jag har en tillräckligt stark tro borde jag kunna bota människor från alla möjliga problem”. Kom ihåg att detta skedde vid en tidpunkt i mitt liv då jag trodde att om jag band en handduk runt halsen så att den såg ut som en mantel, borde jag kunna hoppa upp i luften och flyga som supermannen.
Nu, trots att jag hade mer fantasi än förnuft när jag var i den åldern, kvarstår fortfarande frågan. Jesus sade: ”Otroende släkte, hur länge ska jag vara hos er? Hur länge skall jag uthärda er? För honom till mig.” (Mark 9:19) Jesus är tydligt frustrerad över lärjungarna eftersom de inte kunde ta itu med denna demon. Skulle han också vara frustrerad på oss för att vi inte kan utföra helande mirakel?
Här kommer en av de stora reglerna för bibeltolkning till undsättning. Vi måste alltid läsa Bibeln i ljuset av hela dess sammanhang, inklusive sammanhanget i den kultur där den skrevs. Om vi arbetar oss tillbaka från dagens evangelium – för att plocka upp lite sammanhang i Markus 6 – läser vi dessa ord:
Jesus ”kallade till sig de tolv och började sända ut dem två och två, och han gav dem makt över de orena andarna. Han befallde dem att de inte skulle ta med sig något för resan, utom endast en stav: inget bröd, ingen plånbok, inga pengar i plånboken, utan de skulle bära sandaler och inte ta på sig två tunikor. Han sade till dem: ”Varhelst ni går in i ett hus, stanna där tills ni går därifrån. Den som inte tar emot er och inte hör er, skaka av er stoftet under fötterna när ni går därifrån, som ett vittnesbörd mot dem. Jag säger er att Sodom och Gomorra kommer att få det bättre på domens dag än den staden. De gick ut och predikade att folk skulle omvända sig. De drev ut många demoner och smorde många sjuka med olja och botade dem.” (Markus 6:7-13) Dessa ord lär oss att Jesus redan hade gett lärjungarna auktoritet. Jesus hade gett dem auktoritet över orena andar. De kunde driva ut demoner och bota sjuka. Jesus hade lovat att ge dem denna auktoritet och det hände precis som Jesus lovade.
En prenumerant säger: ”Käre Dick, jag prisar Gud för ditt arbete och för att du är så generös att du delar med dig av ditt predikomaterial till mig. Jag har använt det material som du troget har skickat till mig under de senaste månaderna. Vår församling har blivit välsignad av insatserna och min glädje över att förbereda predikningar har ökat enormt. Jag är säker på att folket i den här församlingen har gynnats och i slutändan är Jesus förhärligad.”
TRY SERMONSKRIVARE!
Tusen gnistor för att inspirera dig – och din församling!
FÅ DINA Fyra gratis provtryck!
Klicka här för mer information
Har vi också ett löfte från Jesus som ger oss auktoritet att utföra helande mirakel? När vi undersöker Skrifterna kan vi inte hitta något ställe där Jesus har lovat dessa mirakulösa tecken på helande. Istället gavs dessa mirakel specifikt till apostlarna som ett tecken på deras ämbete som apostlar. De var de som Jesus hade tilldelat sina läror tills de kunde få dem nedskrivna. De var de som Jesus hade gett befogenhet att informera kyrkan om vilka skrifter som var sanna skrifter inspirerade av den helige Ande. De var de som hade Jesu löfte om auktoritet över sjukdomar och demoner.
Så vad var det som gällde i dagens evangelium? Varför kunde lärjungarna inte driva ut demonen? Vad var det som gick fel? Varför var Jesus frustrerad på dem?
I slutändan kokar det ner till mänsklighetens urgamla problem. Om vi tittar på Gamla testamentets historia får vi veta att varje gång Israels barn blev framgångsrika trodde de att det var deras eget verk. De började lämna Gud utanför bilden. Cykeln upprepas om och om igen genom hela Gamla testamentet. Israeliterna har problem. De vänder sig till Gud. Gud räddar dem. Israeliterna blir framgångsrika. De glömmer bort Gud. Utan Guds beskydd hamnar de återigen i svårigheter. När de väl hamnar i svårigheter vänder de sig till Gud och cykeln upprepas. Detta visar på ett problem som alla människor har. När saker och ting går bra tenderar vi att glömma Gud.
Lärjungarna hade glömt källan till sin makt. De hade glömt att det inte var de som utförde helandet och så vidare. I stället är det Gud som gör helandet. Faktum är att dagens läsning berättar att lärjungarna inte ens bad över pojken. sade till dem: ”Den här sorten kan inte komma ut genom något annat än genom bön och fasta”. (Markus 9:29). Jesus kvalificerar inte ens orden bön eller fasta. Han säger inte glödande bön eller intensiv bön eller ihärdig bön och fasta. Han sa bara bön och fasta. Istället för att be Gud att driva ut demonen försökte lärjungarna helt enkelt göra det med sin egen kraft.
Detta är den verkliga orsaken till frustrationen från Jesu sida. Deras tro var på sig själva i stället för på Gud. De hade inte ens bjudit in Gud för att hjälpa dem, än mindre hade de litat på Gud för hela miraklet.
Vi är hjälplösa utan Gud. Den helige Ande inspirerade aposteln Paulus att säga det så här: ”… ni var döda i överträdelser och synder”. (Efesierbrevet 2:1b) Döda människor kan inte göra någonting. De kan inte ens tro för sig själva. Jesus själv sade: ”Jag är vinstocken. Ni är grenarna. Den som förblir i mig, och jag i honom, han bär mycket frukt, för utan mig kan ni ingenting göra.” (Johannes 15:5)
Vi kan ingenting göra utan Kristus eftersom Guds lag kräver fullkomlighet. En synd – en indiskretion och vår evighet är dömd. Kom ihåg att synd även innefattar de tillfällen då vi misslyckas med att göra det som Gud vill att vi ska göra. Detta är en helt omöjlig standard för människor som är andligt döda när de kommer in i denna värld. Vårt enda hopp måste finnas i Jesus.
Det är tron på Jesus som ger oss detta hopp. Vid en annan tid och på en annan plats sade Jesus: ”Den som tror på honom döms inte. Den som inte tror har redan dömts, eftersom han inte har trott på Guds enfaldige sons namn”. (Johannes 3:18) Av detta lär vi oss att endast tron på Guds Son, Jesus Kristus själv, räddar oss från fördömelse. All annan tro dömer oss till evighet i helvetet.
Såväl som Jesus var den enda lösningen för den demonbesatte sonen, så är också Jesus den enda lösningen för oss. Precis som Jesus tog itu med demonen i dagens evangelium tar han också itu med synden i oss. Han ber oss inte att arbeta bort vår egen synd. I stället arbetar han bort våra synder åt oss. Han tog våra synder på sig själv och bar dem sedan till korset. Han tog straffet för våra synder på sig själv så att vi inte behöver lida för dem. Han besegrade synden genom sitt lidande och sin död och besegrade sedan döden genom att resa sig ur graven. Nu erbjuder han hela mänskligheten botemedlet mot synden.
Vi tar emot detta botemedel genom tro, men även här försöker syndens krafter bedra oss. Djävulen, världen och till och med vår egen syndiga natur försöker övertyga oss om att denna tro är något som vi producerar i oss själva. Det finns faktiskt en populär sång som börjar med orden: ”Jag har bestämt mig för att följa Jesus.” Jämför det uttalandet med de ord som den helige Ande inspirerade Paulus att skriva: ”Köttets sinne är fientligt inställt till Gud, eftersom det inte är underkastat Guds lag och inte heller kan vara det.” (Romarbrevet 8:7) Av detta lär vi oss att det inte bara är omöjligt för någon att frambringa tro inom sig själv, utan att personen utan tro är fientligt inställd till Gud.
Paulus skrev också: ”Därför meddelar jag er att ingen människa som talar genom Guds Ande säger: ’Jesus är förbannad’. Ingen kan säga ’Jesus är Herre’ annat än genom den helige Ande”. (1 Korintierbrevet 12:3) Precis som fadern var tvungen att föra sin son till Jesus i dagens evangelium kan inte heller vi själva komma till Jesus Kristus. Som Martin Luther förklarar: ”Jag tror att jag inte kan tro på Jesus Kristus, min Herre, eller komma till honom med mitt eget förnuft eller min egen styrka. Men den helige Ande har kallat mig genom evangeliet, upplyst mig med sina gåvor, helgat och bevarat mig i den sanna tron.” (Lilla katekesen, trosbekännelsen, tredje artikeln) Det finns inget sätt för oss att skapa tro inom oss själva. Den helige Ande måste ge den till oss som en gåva.
Detta för oss återigen tillbaka till fadersbönen: ”Jag tror. Hjälp min otro!” (Mark 9:24b) När vi kristna ber denna bön erkänner vi att vår tro är svag och att vi inte kan göra något för att upprätthålla den, än mindre stärka den. Vi ropar till Gud från vår totala hjälplöshet och ber honom att hålla oss i den enda, sanna tron tills han kommer och tar oss hem till sig själv i himlen.
Den Helige Ande verkar för att ge oss en tro som tror på Guds nåd, inte på våra egna gärningar. Han kallar oss att tro på den som är vägen, sanningen och livet. Han kallar oss att tro på den som driver ut demoner och ger oss sant liv i stället. Han kallar oss att tro på Jesus Kristus. Den tro som kommer inifrån oss kommer att misslyckas. Den tro som kommer från världen kommer att misslyckas. Endast den helige Andes gåva av tro på Jesus Kristus kommer att bestå för evigt. Och endast genom den tron kommer Jesus att ge oss syndernas förlåtelse, liv och frälsning. Amen
Skriptcitat från World English Bible.