Predikan serien: Dagens predikan: ”Korta och söta sommarpsalmer”
Dagens predikan: Psalm 133 – ”Guds välsignelser av enighet, som rinner ner över oss”
Pastor Louis Prontnicki Maple Glen Bible Fellowship Church
En sång om uppstigningar. Av David.
1 Hur gott och behagligt är det inte när bröder lever tillsammans i enighet!
2 Det är som dyrbar olja som hälls på huvudet, rinner ner på skägget,
rinner ner på Arons skägg, ner på kragen på hans mantel.
3 Det är som om Hermons dagg föll på Sions berg.
För där utdelar Herren sin välsignelse, liv i evighet.
Inledning: När jag i söndags frågade er varför ni kommer till kyrkan på söndag sa några av er att det var för den gemenskap ni har här, med andra bröder och systrar i Herren. Låt oss utforska den aspekten av vår sammankomst och ställa en annan fråga, nämligen: ”Varför tycker du om att träffas med andra människor? Vad är det ni har gemensamt som gör er tid tillsammans trevlig?”
Ps. 133 hjälper oss att se att det finns mer i ljuvlig gemenskap än gemensamma intressen, liknande personligheter och delade erfarenheter; i själva verket finns det en övernaturlig dimension i sann kristen enhet. Låt oss ta en titt.
Outline of today’s predikan:
I. Strukturen
II. Inställningen
III. Innehållet
IV. Betydelsen
I. Strukturen i Ps. 133
Som vi gjorde förra söndagen med Ps. 117 vill vi ta en stund för att uppskatta skönheten i symmetrin och strukturen i denna korta psalm. Vad lägger du märke till om dess form?
Se på psalmen; lägg nu märke till de ord/idéer som upprepas (Running down/ falling).
Så psalmens tredelade struktur är följande;
- 1 är en deklaration om välsignelsen av sann enhet (horisontella relationer)
- 2-3a ger oss två analogier av denna enhet (med hjälp av vertikala illustrationer: att springa ner)
- 3b avslutas med en deklaration om den välsignelse som Herren skänker åt sitt enade folk.
Så du kan se att den återkommande bilden eller riktningen i denna psalm är idén om att ”rinna ner”. Tre gånger i hebreiskan, och kanske i er engelska översättning, ser vi ordet ”Running down” (2x i v. 2), och en gång i v. 3 (”falling” eller ”falls”), vilket är samma ord som i v. 2.
Det är ordet ”Jordan” som i Jordanfloden, som rinner ner från de 9 000 fot höga bergen i Syrien, hela vägen till Döda havet, cirka 1 300 fot under havsnivån!
Det dominerande bildspråket som används i Ps. 133 för att beskriva välsignelser och godhet är att något kommer ner ovanifrån… och i slutändan kommer ner från Herren, källan till all godhet och välsignelse, i Jesus Kristus.
Så även om vi tenderar att tänka på en psalm om enhet i ett horisontellt plan, pekar Guds ord oss i en vertikal riktning, när vi ser hans välsignelser rinna ner på hans förenade folk!
II. Inställningen av Ps. 133
Ps. 133 är den näst sista ”sången om uppstigningar”. (Ps. 120-134) Detta är de sånger som sjöngs när det judiska folket gjorde sina pilgrimsfärder till Jerusalem. Lägg märke till att när de gick upp till Sions berg, kom Herrens välsignelser ner över dem, i deras enhet i syfte och tillbedjan.
Dessa pilgrimer åtnjöt av en speciell enhet, en levande enhet, när de reste som en på sin trosresa för att tillbe Herren.
Möjligen använde David denna psalm vid tiden i 2 Samuelsboken 6, när förbundsarken fördes till den nya huvudstaden Jerusalem och hela folket var enat i firandet.
Och senare, när hela Israel samlades till en av de stora högtiderna i Jerusalem. (Vi läser till exempel i 2 Krön. 30:12 att när kung Hiskia firade påskhögtiden läser vi ”Att Guds hand var över folket för att ge dem enighet i sinnet så att de kunde utföra det som kungen och hans tjänstemän hade beordrat, efter Herrens ord.”)
För oss i dag har därför Ps. 133 en särskild betydelse när vi samlas för att tillbe Herren Jesus Kristus, som vi gör i dag!
III. Innehållet i Ps. 133
Det finns tre delar till innehållet i denna psalm:
- En förklaring om välsignelsen av sann enhet (horisontella relationer) v. 1
”Hur gott (daggen) och behagligt/ ljuvligt (oljan) är det inte när bröder lever tillsammans i enhet!”
Denna enhet är ”god” i sig själv (objektiv) och ”ljuvlig” i upplevelsen (subjektiv.)
Motyer: ”Bröder” innebär med nödvändighet att man hör ihop, familjeenhet. Men ”enhet” är något helt annat! Det är bra att se familjen tillsammans, men om det finns verklig enhet är det en bonus och en enorm välsignelse. Enhet genom blodet avancerar till enhet i hjärtat.”
Stott: ”Guds förbundsfolk är redan bröder; men det är bra och behagligt om de utöver sitt broderliga förhållande lever tillsammans i enhet. (Att bara vara bröder garanterar inte enhet – se berättelserna i Första Moseboken om Kain och Able, Jakob och Esau och Josef och hans bror). Denna enhet är Guds verk; hans välsignelser rinner ner till oss.
2. Två analogier av denna enhet (med hjälp av vertikala illustrationer: rinner ner) vv. 2-3a
Varför är denna enhet som oljan som rinner ner? Är det för att båda stiger ner och båda omfamnar hela kroppen och helgar den? Eller är det för att lära att en sådan enhet är lika väldoftande som olja och lika uppfriskande som dagg? Kanske är båda sant.
Motyer noterar: ”Två distinkta analogier: för det första avskildhetsoljan, som pekar på enhet som en helig välsignelse från Gud, som skapar det prästerliga folk som Israel var avsett att vara (2 Mos 19:6). Den andra handlar om ett mirakel – Hermons dagg som faller på Sions berg/ Hermon var det främsta berget i norr (Israel); Sion var det främsta berget i söder. Att de skulle förenas på detta sätt kunde bara vara en Guds handling: sådan är alltså, sade David, enheten i Guds folks familj, ett av Gud skapat mirakel.”
3. Den avslutas med en förklaring om den välsignelse som Herren skänker sitt enade folk. v. 3b
För där (dvs, Jerusalem; men också med hänvisning till psalmens inledning: där det finns enhet, där faller välsignelsen på Guds befallning.) utdelar Herren sin välsignelse (Ps 134:3), till och med liv i evighet. (”Sann enhet är från ovan; en välsignelse som skänks långt mer än något vi uppnår.”)
Den plats där Gud beordrade sin välsignelse är där hans folk har enhet i kroppen. Gud välsignar inte en församling som har splittring och skvaller. Nej, han sänder sin evangeliska välsignelse till de församlingar som har ödmjukat sig och älskar och tjänar varandra.
Calvin skriver: ”Gud befaller sin välsignelse där freden odlas.”
IV. Betydelsen av Ps. 133
Låt mig fråga dig: ”Vad har du gemensamt med andra i kyrkan som gör din gemenskap med dem trevlig?”. Liknande intressen? Stadie i livet? Personligheter eller bakgrunder som är lika?
Om vi ska vara ärliga är det ofta PLU-faktorn: Vi tycker om att umgås med människor som är som oss.
Men du behöver inte den Helige Ande för att det ska hända. Du behöver inte Kristi kors som bryter ner några skiljemurar för att ha den sortens vänskap, eller hur?
Men Gud kallar oss till en övernaturlig enhet i Kristus! Hans mål att göra oss ett i Kristus överordnar hobbies, ålder, ras, yrken eller personligheter.
I sin bok The Compelling Community: Where God’s Power makes a Church Attractive föreslår Mark Dever och Jamie Dunlop att den sanna gemenskap som Gud letar efter inte är de där PLU-gemenskaperna, utan en gudagiven enhet bland olika människor som dras till varandra, inte på grund av liknande yttre intressen eller demografiska förhållanden, utan på grund av vår enhet i Kristus. Vår enhet måste ha en övernaturlig grund; den måste kunna tillskrivas Kristus, inte naturlig kompatibilitet.
Vad är ”limmet” som förenar oss?
Är det mest gemensamma intressen och liknande personligheter?
Och är det mer att vi är ett ”brödraskapsband” som tjänar och dyrkar och vittnar sida vid sida i de andliga skyttegravarna, när vi kämpar tillsammans mot vår gemensamma fiende, djävulen, och när vi tjänar vår enda sanna befälhavare, kung Jesus?
Ser du bevis på detta i din gemenskap med andra?
Låt mig ge dig en annan innebörd av vår nådebaserade enhet i Kristus.
Vi känner alla till vuxna som vet att deras biologiska mor gjorde en adoptionsplan för dem när de var spädbarn, och nu, senare i livet, söker de att återförenas med sin biologiska mor/ sina biologiska föräldrar. Ja, de tillhör sina adoptivföräldrar och syskon, men de har en längtan efter att få kontakt med sin familj av kött och blod också. De vet att de finns där ute, men de har inte träffat dem ännu.
Vad händer när de hittar sin biologiska familj? Ofta blir det en stor tid av firande och man ägnar timmar och dagar åt att lära känna denna familj. Det kan vara svårt och besvärligt, men det finns något tillfredsställande med att förenas med sin familj av kött och blod.
David Bricker, verkställande direktör för Jews for Jesus, skriver i månadens nyhetsbrev om ”Vår mystiska familj”. Han berättar om en anställd som hade adopterats som spädbarn och visste att hon hade en biologisk familj som hon aldrig hade träffat. När hon som vuxen försökte hitta denna familj blev hon förenad med två biologiska bröder och sin far, och hon blev både välsignad och utmanad av att relatera till dessa människor, hennes kött och blod!
Bricker fortsätter att skriva att alla vi som är troende i Jesus Kristus faktiskt upplever en liknande process, men i omvänd riktning. Det vill säga, de flesta av oss växer upp med vår biologiska familj, och när vi sedan blir återlösta av Kristus och adopterade i Guds familj möter vi alla dessa bröder och systrar som vi aldrig visste att vi hade! Och det är både en välsignelse och en utmaning att förhålla sig till denna andliga familj, vår verkliga familj!
Låt oss tillämpa detta:
Söker du en sådan enhet? Är det viktigt för dig?
Denna enhet är en stor utmaning: i kyrkor, i kristna skolor, i missionsorganisationer och till och med i äldste eller diakonala styrelser! I en tid då vår nation är så splittrad längs rasgränser och politiska sidor behöver vi desperat söka denna av Gud givna enhet.
Är du villig att arbeta för denna av Gud givna enhet?
Om så är fallet, vilket första steg bör du då ta? (Omvändelse från fördomar, agg, hat? Be om förlåtelse?)
Håll dig i minnet: hela processen börjar med att du förenas med Gud, genom Herren Jesu Kristi återlösande verk.
Hur viktig är denna enhet?
Johannesevangeliet 17:20-21: ”Så att de skall vara ett, så som du, fader, är i mig, och jag är i dig, så att också de skall vara ett i oss. För att världen skall tro att du har sänt mig.”