Företagsledare
En överblick…
Strategi för framgång på Xerox
Stigning på stegen
Utnämndes till vice verkställande direktör 1992
Källor
När A. Barry Rand befordrades till Executive Vice President of Operations för Xerox Corporation 1992 tog han ett steg närmare att bli den första svarta VD:n för ett Fortune 500-företag. Efter att ha arbetat sig upp från en säljpraktikant är Rand stolt över att vara en av fyra chefer med ansvar för verksamheten i miljardföretaget. Men han är lika stolt över sin roll som förtrupp för en kulturellt diversifierad arbetsstyrka i USA. ”Det finns ständigt människor som säger att man inte har råd att betona minoriteters och kvinnors deltagande”, säger han till Fortune. ”Så man måste ta ett djupt andetag och ta upp flaggstången och bära den lite till.”
Som enda barn i en medelklassfamilj i Washington, D.C., började Rand tidigt på vägen till framgång. På den privata, integrerade gymnasieskola han gick på utmärkte sig Rand i akademiska ämnen, valdes till klassföreståndare och var kapten för baseball-, basket- och fotbollslagen. Även om hans föräldrar var stolta över hans prestationer gjorde de ”det klart när jag var ung”, berättade Rand för Jonathan Hicks på New York Times, ”att det var meningen att jag skulle gå på college och att jag skulle gå på forskarskola och att jag skulle bli professionell.”
När han tog sin examen skrev Rand in sig på Rutgers University, där han upptäckte att livet var mycket annorlunda än under hans glansdagar i high school. Efter två år med genomsnittliga betyg och en idrottskarriär som gick obemärkt förbi flyttade han tillbaka till Washington och övergick till American University och tog en kandidatexamen i marknadsföring 1968. Rand skulle senare få ytterligare två examina från Stanford University – en magisterexamen i företagsekonomi 1972 och en magisterexamen i managementvetenskap 1973.
Men det var hans föräldrars dröm om att han skulle bli ”ett proffs” som blev hans första prioritet. Under en tid var jobb som detaljhandelsförsäljare på olika varuhus i en förort till Washington D.C. de enda möjligheter som tycktes komma i hans väg. Men 1968, som Blair S. Walker på USA Today skrev, ”störtade den ambitiöse 24-åringen en privat rekryteringsträff i en hotellsvit i Washington och förklarade djärvt: ’Alla behöver bra säljare’. Därför behöver ni mig. Det spelade ingen roll att Xerox sökte kemister eller att Rand hade liten erfarenhet av försäljning och redan hade blivit avvisad två gånger.” Rand fick ett jobb som den första svarta försäljningsrepresentanten i Washingtonområdet för Xerox.
I korthet…
Född Addison Barry Rand den 5 november 1944 i Washington, DC; son till Addison Penrod (posttjänsteman) och Helen Matthews (rektor för en grundskola) Rand; gifte sig med sin andra hustru, Donna, 1990; barn: Barn: Christopher (styvson) och Allison. Utbildning: Han studerade vid Rutgers University, American University, B.S. i marknadsföring 1968, Stanford University, M.B.A. 1972, M.A. i management science 1973.
Företagsdirektör. Inom detaljhandelsförsäljning i varuhus, från mitten till slutet av 1960-talet; Xerox Corp. försäljningsrepresentant 1968-70, regional försäljningsrepresentant 1970-80, direktör för marknadsföring för stora kunder 1980-81, vice vd för marknadsföringsverksamheten för stora kunder 1981-82, vice vd för fältverksamheten 1983-84, vice vd för verksamheten i öst 1984-85, vice vd för koncernen 1985-86, vd för U.S. Marketing Group och senior vice vd 1986-92, executive vice vd för verksamheten 1992-. Styrelseledamot i Honeywell Inc, Abbott Laboratories, College Retirement Equities Fund (CREF) och U.S. Chamber of Commerce; sitter i styrelsen för Rochester Philharmonic Orchestra, styrelsen för Garth Fagan Dance Theatre och det rådgivande rådet för Stanford University Graduate School of Business.
Pengar: Införd i National Sales Hall of Fame 1993.
Adresser: Kontor -Executive Vice President’s Office, Xerox Corp, 800 Long Ridge Rd, P.O. Box 1600, Stamford, CT 06904.
Rand utmärkte sig nästan omedelbart inom försäljning. Det dröjde inte länge innan han var den bästa säljaren i sin region, och 1970 var han trea i landet. Men även om många stora amerikanska företag – däribland Xerox – hade åtagit sig att få positiv särbehandling att fungera, visste han att eftersom han var afroamerikan måste han arbeta dubbelt så hårt och vara dubbelt så duktig för att bevisa sitt värde.
Strategi för framgång på Xerox
”Jag har alltid velat visa att svarta kan prestera lika bra eller bättre än sina motsvarigheter”, förklarade han för Hicks. ”Och jag har alltid velat visa att i program som ger möjligheter till positiv särbehandling får man inte någon som är mindre kvalificerad”. Så tillsammans med en grupp andra svarta anställda på Xerox hjälpte Rand till att bilda lokala caucusgrupper som skulle göra det möjligt för svarta att hjälpa varandra att klättra på företagsstegen. De träffades för att studera hur företagets kopiatorer fungerade, för att utbyta information och för att erbjuda ord av stöd och uppmuntran. De var så fast beslutna att hjälpa varandra att lyckas att de lånade företagets videoutrustning för att spela in och kritisera sina försäljningspresentationer.
Rand berättade om en händelse för Christine Dugas på New York Newsday. ”I Washington D.C. fanns det en svart försäljare som inte gick bra. Vid den tidpunkten kan det ha funnits sju eller åtta svarta säljare som alla gick samman och åkte till personens område för att hjälpa den personen att bygga upp sina färdigheter, få framtidsutsikter och avsluta beställningar.” Tyvärr erkändes inte deras önskan att vara bäst av företaget. Även om antalet minoriteter som anställdes av Xerox ökade dramatiskt och deras färdigheter var lika bra eller bättre än många av deras kollegor, befordrades de inte lika snabbt som sina vita kollegor.
År 1971 anklagade en grupp svarta anställda i San Francisco företaget för diskriminering och lämnade in en grupptalan. I ett försök att lösa problemet bildade Xerox ledning en rådgivande kommitté för minoriteter för att följa de svarta anställdas framsteg och bekämpa rasism på arbetsplatsen; Rand valdes ut som en av sju anställda att sitta med i kommittén. Som medlem av ”The Road Show”, som kommittén senare skulle komma att kallas, reste Rand runt i landet för att anordna konferenser för svarta kårer och fungera som förebild för andra svarta anställda.
Stigning på stegen
Rand visade sig vara rätt val som förebild när han arbetade sig uppåt genom en rad olika sälj- och marknadsföringsbefattningar. År 1980 utsågs han till corporate director of major account marketing. Eftersom Xerox hade förlorat 30 procent av den globala marknaden för kontorsprodukter sedan 1970 visste Rand att han stod inför förmodligen en av sina svåraste utmaningar – att utveckla ett nytt marknadsföringsprogram för att få Fortune 1 000-företag att köpa fler av deras produkter. ”Jag var tvungen att starta ett nytt marknadsföringsprogram och ett nytt tillvägagångssätt – ett långvarigt förfarande”, berättade han för Hicks. ”Det var den period då vi började känna av den enorma effekten av konkurrensen och förlorade marknadsandelar till Japan. Du hade människor inom företaget som inte ville ändra sitt sätt att göra saker och ting. Men vi var framgångsrika.”
Framgången med det nya marknadsföringsprogrammet ledde till att Randan 1981 utnämndes till vice ordförande för marknadsföringsverksamheten för stora konton, vilket snart följdes av en rad successiva befordringar: vice ordförande för fältverksamheten 1983, vice ordförande för den östra verksamheten 1984 och vice ordförande för företaget 1985. Rands uppstigning i företagets led nådde en höjdpunkt när han 1986 utsågs till ordförande för Xerox amerikanska marknadsföringsgrupp.
I sin position som ledare för företagets försäljningsstyrka på 5 miljarder dollar med 33 000 anställda var Rand fast besluten att göra Xerox till ett av de mest framgångsrika företagen i Amerika – där en kvinna eller en minoritet skulle ha samma chans till framgång. Även om många andra företagsjättar fick kritik för sin hantering av positiv särbehandling var Rand fast besluten att säga sitt. ”Så länge vi har kulturella fördomar”, sade han till Jim Schachter på Los Angeles Times, ”så länge vi har rasistiska fördomar som hindrar människor från att få lika möjligheter, vill minoriteter och kvinnor att dessa beteenden ska motverkas så att vi kan få samma förutsättningar och samma chans. Så om program inrättas som, om de genomförs på ett bra sätt, jämnar ut spelplanen, ja, då vill folk fortfarande ha lika villkor.”
Rand var uppenbarligen väl lämpad för sin position som ordförande för U.S. Marketing Group eftersom hans organisation under hans tid fick ett nationellt erkännande som den främsta försäljningsstyrkan och den främsta utbildningsorganisationen i Amerika. Han var också den drivande kraften bakom att Xerox fick det prestigefyllda Malcolm Baldridge National Quality Award 1989.
Utnämnd Executive Vice President 1992
Det var ingen överraskning för någon när Rand kort därefter flyttade vidare uppåt på företagets stege. När Xerox VD sedan 1932, David T. Kearns, gick i pension 1990 inledde företaget en omfattande omstrukturering av ledningen. Xerox nya styrelseordförande och verkställande direktör, Paul Allaire, omvandlade VD-kontoret till ett företagskontor för dokumenthantering. I februari 1992 valdes Rand till vice verkställande direktör. Enligt Black Enterprise ”utsågs Rand tillsammans med tre andra toppchefer till att tjänstgöra i företagets nybildade koncernkontor. Gruppen, som inrättades för att dela upp det ansvar som vanligtvis faller under presidenten och den verkställande direktören (Xerox har ingen av dem), … delar det operativa ansvaret för Xerox nio världsomspännande affärsenheter och tre världsomspännande geografiska kundverksamhetsenheter.”
Även om Rand inte blir den förste svarte vd:n för ett Fortune 500-företag är han fast besluten att fortsätta sin kamp för att diversifiera arbetsplatsen och se till att jämlikhet är vardagsmat. Han är stolt över att han blev invald i National Sales Hall of Fame 1993. Men han är lika stolt över sina prestationer när det gäller att främja de medborgerliga rättigheterna i det amerikanska näringslivet, så mycket att han sa till USA Today att han skulle vilja att hans gravskrift skulle lyda: ”Han stannade kvar i kampen hela vägen. Han fortsatte att driva på för sociala förändringar. Han bidrog på sitt sätt, och han gjorde det under hela besöket här.”
Källor
Atlanta Daily World, 2 juni 1987, s. 1.
Black Enterprise, maj 1992, s. 1. 24; februari 1993, s. 122.
Emerge, juni 1992, s. 18.
Fortune, 20 april 1992, s. 20.
Los Angeles Times, 17 april 1988, s. D1.
New York Newsday, 4 april 1993.
New York Times, 10 december 1986, s. D2, 22 maj 1987, s. D1, 22 november 1990, s. D1. D3; 5 februari 1992, s. D4.
USA Today, 25 mars 1992, s. A1.
Wall Street Journal, 21 november 1990, s. B8.
-Joe Kuskowski