finns det några språk som bara har absoluta riktningar
Det finns gott om språk som inte alls använder sig av relativa referensramar, även om det inte nödvändigtvis betyder att de bara använder sig av absoluta referensramar.
De skulle också kunna använda intrinsikala referensramar, vilket är när man lokaliserar en figur genom att projicera en sökdomän från en fasett på marken, t.ex. ”mannen är på framsidan av huset”. De flesta språk använder också den intrinsikala referensramen i viss utsträckning, kanske till och med alla språk, även om den i vissa som Guugu Yimidhirr inte används särskilt ofta.
(norr, söder osv.)
För kännedom finns det gott om andra absoluta referensramar. Gurindji och Pirahã använder till exempel ett flodbaserat system. Jag talade om mina två absoluta (även kallade geocentriska) favoritsystem här nyligen på /r/askanthropology.
Om man talar ett sådant språk tvingas man då att alltid vara medveten om vilket håll man vänder sig åt?
Det är säkert sant att människor som talar dessa språk kan orientera sig mycket bättre än en typisk västerlänning. Huruvida detta beror på att språket tvingar en att vara medveten om sin orientering är en hett debatterad teoretisk fråga. Detta är åsikten hos de flesta forskare i MPI:s Language and Cognition-grupp, som under de senaste två decennierna har gått i spetsen för studiet av den språköverskridande mångfalden av rumsliga referenser och kognition (denna utmärkta bok beskriver kulminationen av deras forskning fram till 2002). De har tappat intresset och gått vidare till andra saker nu och om du är cynisk som jag och en del andra som jag har pratat med så beror det på att de tyckte att kausalitetsfrågan var så svår att bevisa.
En inflytelserik artikel som citeras ganska ofta häromkring är Li & Gleitman (2002). I princip försöker författarna i denna artikel visa att kopplingen mellan rumslig referens och kognition är en illusion, i grunden på grund av slarvig kontroll av variabler när uppgiften utförs (de formulerar det naturligtvis inte riktigt så här, men det är i huvudsak vad de säger!). När de skrev detta är jag säker på att de inte rådfrågade många personer vid MPI, eftersom de gör märkliga påståenden om hur alla eliciteringsspel genomfördes som helt enkelt inte är sanna, t.ex. att alla ”absoluta” språkliga eliciteringsuppgifter genomfördes utomhus och de ”relativa” språkuppgifterna genomfördes inomhus, och att det i verkligheten bara är denna faktor som påverkar huruvida talare av ett visst språk/en viss kultur använder en viss FoR. Detta är rakt av inte sant, och märkligt nog nämns aldrig Levinsons (2002) replik i samma tidskrift samma år.
Personligen skulle jag säga att rumslig kognition i en viss population utvecklas som en produkt av hur denna population interagerar med miljön runt omkring dem (jag använder ”miljö” löst här för att hänvisa till både geografiskt landskap, materiell kultur och sociala nätverk) och att dessa skillnader i rumslig kognition i sin tur återspeglas i talarnas språk. Befolkningar reagerar långsamt på sina miljöer, ibland över generationer, vilket förklarar varför tamilska talare som lever i stadsmiljöer föredrar den relativa FoR medan de som lever i landsbygdsmiljöer föredrar den absoluta FoR (Pederson 1993, 2006) eller varför Tokelauaner, som migrerade till sitt atolllandskap under de senaste 1 000 åren, har ett system för rumslig hänvisning som liknar det som ett öbaserat samhälle använder sig av, mycket mer än det som de atollbaserade samhällena på Marshallöarna och Kiribati använder sig av (Palmer 2007), som har levt i denna miljö i över 2 000 000 år.