ÖVERSIKT
Redovisning av presentkort är ett nytt dilemma för detaljhandlare. Olösta rapporteringsproblem som härrör från redovisningen av presentkortförsäljning och ”brott” (presentkort som konsumenterna inte lyckas lösa in) kan potentiellt omfatta flera redovisningsregler, inklusive standarder för intäktsredovisning och redovisning av särskilda poster.
Denna avvägning mellan konsument och handlare ger detaljhandlare många ekonomiska skäl att erbjuda och till och med främja försäljning av presentkort, eftersom detaljhandlarna kan dra flera ekonomiska fördelar av sådan försäljning. Fördelarna med presentkort kan vara ökad försäljning, marknadsföringsmöjligheter, förbättrat kassaflöde och bättre lagerhantering samt ett starkare resultat på grund av att presentkorten inte tas in.
Redovisningen av den första försäljningstransaktionen för ett presentkort återspeglar inte något presumtivt värde utan snarare en skuld för uppskjuten intäkt, vilket innebär utmaningar för analytiker.
Författarens analys tyder på att även om vissa trender i rapporteringen av presentkortstransaktioner håller på att växa fram, är praxis långt ifrån enhetlig.
Den till synes betydande procentandel av presentkortets värde som inte används skapar ytterligare redovisningskomplikationer. Tendenser i inlösningsmönster för tidigare sålda presentkort gör det möjligt för återförsäljare att skapa en uppskattning av framtida brott. När en tillförlitlig uppskattning har gjorts kan återförsäljaren hävda att han har en grund för att ta bort skulden för presentkortet från sin bokföring.
Placeringen av brott på presentkort i de finansiella rapporterna orsakar ytterligare osäkerhet och variation i den finansiella rapporteringen. SEC har inte tagit någon offentlig ställning till redovisning av presentkort, förutom att meddela att personalen inte anser att omedelbar redovisning av alla intäktsbelopp på försäljningsstället är förenligt med personalens syn på GAAP.
Charles Owen Kile Jr. är professor i redovisning vid Middle Tennessee State University. Hans e-postadress är [email protected].
B lack Friday, som kallas så eftersom det är startskottet för den julhandelssäsong som detaljhandlarna hoppas ska ge den 4,7 biljoner dollar stora industrin svarta siffror, är bara några veckor bort. Men förra året valde fler köpare att köpa presentkort i stället för varor, vilket har snedvridit vissa försäljningsrapporter. I den här artikeln undersöks de olika redovisningsmetoderna för försäljning av presentkort och deras efterföljande inlösningsmönster.
The National Retail Federation uppger att försäljningen av presentkort under julhelgen 2006 (november och december) uppgick till 27,8 miljarder dollar. Den totala julförsäljningen uppgick till 663 miljarder dollar, enligt det amerikanska handelsdepartementet. Oberoende undersökningsföretag för finansiella tjänster har uppskattat att försäljningen av presentkort under julhelgen var så mycket som 75 miljarder dollar. I själva verket är det ingen som riktigt känner till den totala effekten av presentkortstransaktionerna eftersom detaljhandlarna sällan ger separat information om försäljning och inlösen av presentkort.
Redovisningen av försäljningen av presentkort utgör ett nytt dilemma för detaljhandlare när det gäller rapportering. Olösta frågor som härrör från rapporteringen av presentkortförsäljning och ”brott” (presentkort som konsumenter inte lyckas lösa in) kan komma att inkräkta på flera redovisningsregler, inklusive standarder för intäktsredovisning och redovisning av särskilda poster. I praktiken varierar rapporteringen av presentkortsförsäljning och brytning bland återförsäljare avsevärt, och det är oklart vilka framtida åtgärder, om några, som standardiseringsorgan och tillsynsmyndigheter kommer att vidta för att förenhetliga de olika metoderna.
FÖRDELAR FÖR FÖRSÄLJARE
Gåvokort erbjuder köpare och mottagare en mängd olika produktval men begränsar dessa valmöjligheter till en enda eller ett begränsat antal leverantörer av detaljhandelstjänster. Denna kompromiss mellan konsument och handlare ger detaljhandlare gott om ekonomiska skäl att erbjuda, och till och med främja, försäljning av presentkort, eftersom detaljhandlarna kan dra nytta av flera potentiella ekonomiska fördelar.
Ökad försäljning. Presentkortets produktvalsmöjlighet kan övertala obeslutsamma köpare att göra inköp som de annars kanske inte skulle göra. Dessutom kan ett presentkort leda till ytterligare försäljning när kortet löses in. Det förutbestämda, fasta värdet på presentkortet innebär i princip en garanti för ett minimiköp vid inlösen. Eftersom priserna på detaljhandelsvaror är så schablonmässiga är det dock troligt att mottagaren kommer att spendera ytterligare pengar för att köpa en vara av större värde, i motsats till att lämna ett saldo på kortet.
Marknadsföringsmöjligheter. När presentkort används som en gåva skapar de marknadsföringsfördelar genom att detaljhandlaren erbjuds två kundkontakter och två försäljningsmöjligheter, i stället för bara en. Presentkortstransaktioner genererar också extra information som företaget kanske kan omsätta i ytterligare försäljning under en framtida period genom marknadsförings- och kampanjinsatser.
Kassaflöde och lagerhantering. Fördelarna för detaljhandlarna är inte begränsade till kundernas effekter. De realiseras genom andra aspekter av detaljhandelsverksamheten. Till exempel ger fördröjningen av överföringen av varor och tjänster betydande och uppenbara operativa kassaflödesfördelar för verksamheten. Denna fördröjning ger också fördelar för lagerhanteringen. Eftersom presentkort säljs under julhandeln och ofta löses in under lågsäsongsperioder, kan företagen då erbjuda en större lagerutjämning än vad som annars skulle vara möjligt. Presentkort kan också minska de allmänna driftskostnaderna.
Slutsats. Den kanske största fördelen för detaljhandlare – och som har tydliga bokföringsmässiga konsekvenser – är att historiska trender i konsumenternas beteende visar att en del av många köp av presentkort aldrig kommer att lösas in. Detaljhandeln och bankväsendet är medvetna om konsumenternas tendens att lämna presentkortssaldot oanvänt och hänvisar till det oanvända saldot på ett presentkort som ”breakage” . Uppskattningar av hur stor andel som går till spillo som rapporterats av konsumentforskningsgrupper varierar mellan 10 % och 19 %. Även med försiktiga uppskattningar kan gåvokortsköpet påverka många företags resultat avsevärt.
FINANCIAL REPORTING PRACTICES
Författaren analyserade 2006 års 10-Ks från 167 företag – från utvalda detaljhandlare och matställen – i ett försök att utvärdera presentkortsrapporteringspraxis hos potentiellt berörda utfärdare. Resultaten av denna analys, som sammanfattas i bilaga 1, tyder på att rapportering av presentkort är en viktig fråga för många företag och att rapporteringsmönster håller på att växa fram. Framför allt ger mer än två tredjedelar av de utvalda företagen någon form av information om sina rutiner för rapportering av presentkort (se diagram 1, panel A). Av de företag som inte gör det är de flesta små franchiseföretag som säljer över disk.
Fördröjning av redovisning av försäljning
SEC Staff Accounting Bulletin no. 101 kräver i allmänhet överföring av produkten (varor) som ett nödvändigt villkor för att intäkter skall redovisas. SEC Staff Accounting Bulletin nr 104 ger ytterligare vägledning. När en återförsäljare säljer ett presentkort till en kund erhålls betalningen för ett framtida köp i förskott, men överföringen av varan fördröjs enligt konsumentens eget gottfinnande. Istället för att redovisa den faktiska intäkten vid försäljning av presentkort bokför detaljhandeln en uppskjuten intäktsskuld i balansräkningen för kontantutbytet fram till dess att presentkortet löses in.
Denna metod för uppskjuten intäkt återspeglar inte bara inte någon av de tidigare nämnda fördelarna utan innebär också utmaningar för analytiker. En undersökning av Marketing Workshop Inc. visade att endast 30 % av mottagarna använder ett presentkort inom en månad. Den ökande användningen av presentkort och tidsfördröjningen mellan köpet av korten och när mottagaren löser in dem mot varor, vilket gör det möjligt för återförsäljarna att redovisa försäljningen, har tydligen fått analytiker att felaktigt bedöma 2006 års julförsäljning som svagare än väntat. Den oväntat starka försäljningen i januari, när den räknas in i semesterperioden 2006, gjorde i slutändan att detaljhandelsförsäljningen för året blev stark för de flesta detaljhandlare.
I författarens analys har de flesta företag lämnat en policyförklaring om intäktsredovisning som förklarar att intäkter från presentkort fördröjs till dess att de har lösts in, och ungefär en tredjedel har lämnat en policyförklaring om redovisning av brott. Ett liknande antal företag uppgav beloppet för den aktuella skulden för presentkort (vanligtvis i en fotnot). Endast ett företag, Ruth’s Chris, uppgav beloppet för försäljningen av presentkort för innevarande år.
Av de 113 företag som tillhandahöll information om presentkort gav 80 åtminstone någon uppgift om var skulden kan hittas i balansräkningen (bilaga 1, panel B). Den vanligaste metoden var att klumpa ihop skulden till en ”upplupen kostnad eller annan skuld”. Andra inkluderade presentkort i ett konto för ”uppskjutna intäkter”. Nio företag ansåg dock att skulden för presentkort var tillräckligt viktig för att skapa en separat post i balansräkningen.
GIFTKORTENS FÖRDELNING
Den till synes betydande procentuella andel av presentkortets värde som inte används skapar ytterligare komplikationer i bokföringen. (Consumer Reports uppskattade att 19 % av de personer som fick ett presentkort 2005 aldrig använde det). När inträffar till exempel den icke-händelse som innebär att ett presentkort inte kan lösas in? För vissa presentkort kan ett utgångsdatum fungera som en händelse för att ta bort alla oanvända belopp från den kvarstående skulden för presentkortet. Vissa delstater har lagar som reglerar oanmäld egendom och som reglerar brytning av presentkort.
Som ett resultat av konsumenternas intressebevakning har presentkort i många fall inget utgångsdatum och när de inte är inlösta utgör de en obegränsad förpliktelse för återförsäljaren (se sidobladet ”Konsumenter kämpar mot begränsningar för presentkort”). I sådana fall gör trender i inlösningsmönster för tidigare sålda presentkort det möjligt för återförsäljarna att göra en uppskattning av framtida brott. För varje dag som går minskar sannolikheten för inlösen på grundval av historiska inlösningsmönster. Dessa mönster gör det möjligt för återförsäljarna att beräkna ett vägt genomsnittligt belopp för hur många gåvokort som går sönder. När en tillförlitlig uppskattning har fastställts kan återförsäljaren hävda att han har en grund för att ta bort skulden för presentkortet från bokföringen.
För att kunna uppskatta trenden för att fastställa tillförlitliga mönster för brott på presentkort krävs att ett tillräckligt antal år har förflutit. Som ett resultat av detta redovisar detaljhandlare i praktiken två faser av justeringar för brott på presentkort. Den första justeringen är en engångsbokföring för att täcka den fleråriga uppskattningsperiod som krävs för att återförsäljaren ska kunna etablera ett mönster för inlösen och brott av presentkort. Efterföljande justeringar sker under efterföljande perioder för att hålla uppskattningarna av framtida outlösta presentkort aktuella. Den första justeringen är potentiellt farlig eftersom den orsakar en engångschock av engångskaraktär i rapporteringsprocessen. Dessutom kan tidpunkten för denna justering manipuleras och beloppet kan vara betydande eftersom det representerar en ackumulering av flera år av brott, snarare än bara ett år.
Till exempel, under det första kvartalet 2005 redovisade Home Depot en justering på 43 miljoner dollar för brott på presentkort som omfattade alla föregående perioder från ”presentkortsprogrammets start”. De efterföljande justeringarna för brott på presentkort för återstoden av 2005 uppgick dock till 9 miljoner dollar, vilket är ett väsentligt belopp, men ändå litet i förhållande till den ursprungliga engångsjusteringen.
Konsumenter kämpar mot begränsningar av presentkort
Samtidigt som presentkorten blir populära kommer konsumenternas klagomål på begränsningar av användningen av dem. Vanliga konsumentklagomål gäller ersättning av förlorade eller stulna presentkort, återbetalningsregler för varor, utgångsdatum och underhållsavgifter.
I New York, efter att ha fått till stånd en överenskommelse med Home Depot om att upphäva dess policy som förbjuder ersättning av förlorade eller stulna presentkort, fick delstatens justitieminister under 2003 till stånd liknande överenskommelser med återförsäljare som Best Buy, Borders, Waldenbooks, Circuit City, CompUSA, Disney Stores, Kohl’s, Nordstrom, J.C. Penney, Eckerd, Musicland, Sears, The Sports Authority, Target, Toys ”R” Us, Bloomingdale’s och Macy’s.
Delvis på grund av oro för bedrägerier återbetalar Home Depot och många andra nationella återförsäljare endast köp som gjorts med ett presentkort som en butikskredit. Många återförsäljare begränsar också användningen av presentkort till användning i butik och tillåter inte köp med presentkort via sina online- eller katalogavdelningar.
Tretton stater förbjuder nu utgångsdatum för presentkort, enligt Bankrate.com:s Gift Card Study 2006. Andra stater fastställer minimala utgångstider.
Underhållsavgifter är fortfarande vanliga men kan vara på väg att förändras, enligt Bankrate.com-studien, som hänvisar till en önskan hos återförsäljarna att bli mer ”konsumentvänliga”. Sådana avgifter börjar ofta som en månadsavgift på 2 eller 3 dollar per månad mot kortets saldo ett år från det datum då kortet utfärdades.
-Matthew G. Lamoreaux
PLACERING AV KORTBROTT
Placering av presentkortsbrott i de finansiella rapporterna orsakar ytterligare osäkerhet och variation i den finansiella rapporteringen. Best Buy Inc. lade 43 miljoner dollar i oinlösta presentkortintäkter direkt till försäljningsintäkterna för februari 2006, inklusive 27 miljoner dollar från tidigare perioder. Home Depot däremot använde både sina engångsintäkter och perioders intäkter från oinlösta presentkort för att minska ”försäljnings- och allmänna administrationskostnader”. Best Buy och Home Depot fick tillfälle att förklara sin redovisning av presentkort för denna artikel. Båda vägrade att göra det.
I författarens analys har 53 företag visserligen lämnat ett policyuttalande om brott, men endast 39 identifierar var brottet finns eller skulle kunna finnas i resultaträkningen (se bilaga 1, panel C). Trenden tenderar tydligt mot ”nettoomsättning”, även om ”andra inkomster” också har ett visst stöd. Sammanfattningsvis tyder analysen på att även om ett ökande antal företag tillhandahåller information om presentkort, så lämnas sällan användbara kvantitativa upplysningar om beloppen för den årliga försäljningen av presentkort och för brott. Analysen visade också att även om vissa rapporteringstrender håller på att växa fram, är metoderna långt ifrån enhetliga.
Principen att ta med oinlösta presentkort i försäljningen eller som en minskning av kostnaden för sålda varor leder till vilseledande, överskattade bruttomarginaler, eftersom oinlösta presentkort inte har några tillhörande lagerkostnader. Till exempel misstolkade vissa analytiker av Best Buy till en början investerarkänsliga försäljnings- och bruttomarginstendenser. Att minska SG&A-utgifterna med avskrivningar av presentkort är ett mer konservativt tillvägagångssätt, men det verkar konceptuellt bristfälligt och potentiellt vilseledande, eftersom den ekonomiska nyttan inte härrör från åtgärder för att minska utgifterna.
Alternativt skulle återkommande perioders avbrott av presentkort kunna inkluderas i ”övriga intäkter” och beloppet redovisas separat i en fotnot, om det är väsentligt. Detta skulle åtminstone göra det möjligt för analytiker att särskilja det från ”försäljning”. Enstaka presentkortsköp från flera perioder är dock en ohållbar del av verksamheten och uppfyller definitionen av en särskild post. Företag som erbjuder presentkort bör åtminstone redovisa hur de behandlar presentkortstransaktioner och bortfall i fotnoterna. Dessutom är företagen enligt MD&A-kraven troligen skyldiga att redovisa om de erbjuder sådana program och, om så är fallet, beloppen från intäkter från presentkort och ej inlösta saldon, om de är väsentliga.
|
Bilaga 1
|
Analys av redovisning av presentkort (167 företag)* |  |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
SEC:s åsikt
SEC har inte tagit någon offentlig ställning till redovisning av presentkort (SEC:s personal avböjde att låta sig intervjuas för den här artikeln), förutom att informera om att personalen inte anser att omedelbar redovisning av alla intäktssummor vid försäljningsstället är förenligt med personalens syn på GAAP. Att ett sådant uttalande görs tyder dock sannolikt på att frågor om redovisning av presentkort är på SEC:s ”radar” och att personalen vid Division of Corporation Finance redan övervakar hur emittenterna behandlar försäljningen av presentkort vid granskningen av inlämningshandlingar.
Med tanke på personalens historia när det gäller tidigare framväxande frågor är det troligt att personalen kommer att följa upp sina granskningar med kommentarer i denna fråga i ett försök att begränsa de olika metoder som detaljhandlare nu tillämpar och att ge rapporteringen en viss grad av konsekvens. Om så sker kan detaljhandlare riskera att lämna in ändrade 10-Ks, skjuta upp registreringen av nya värdepapper och till och med omräkna finansiella resultat. Oavsett detta tyder SEC:s tidigare agerande på att personalen åtminstone kommer att uppmuntra detaljhandlare att vara mer öppna när det gäller behandlingen av presentkortstransaktioner. 