Risklocus 9p21.3 är det första locus som förknippas med en ökad risk för kranskärlssjukdom (CAD)-relaterade händelser och många andra fenotyper. Detta locus innehåller 59 singelnukleotidpolymorfismer (SNP) i en region med flera långsträckta förstärkare och långa icke-kodande RNA (lncRNA) som påverkar uttrycket av angränsande gener, cyklinberoende kinas 2A och 2B (CDKN2A och CDKN2B), som krävs för att kontrollera proliferation av vaskulära glatta muskelceller och åldrande. Flera studier har försökt identifiera den exakta mekanism genom vilken detta lokus utövar sin patogena effekt för att öka risken för CAD-relaterade händelser. I denna översikt lyfter vi fram de viktigaste framstegen i vår förståelse av genotyp-fenotypkorrelationen på mekanisk och fenotypisk nivå. Den höga populationsrelaterade risken för risklocus 9p21.3, den mekanistiska kunskap som hittills förvärvats och de pågående forskningsinsatserna kan underlätta utformningen av nya terapeutiska molekyler för att minska risken för CAD och dess relaterade händelser.