- Ed Henthorn har upplevt förödande biverkningar av aknepreparatet Roaccutane
- Den verksamma beståndsdelen är isotretinoin som verkar genom att minska mängden olja i huden
- Men det kan också orsaka ångest och panikattacker, samt depression och till och med självmord
- Det finns belägg för att det också kan orsaka permanent sexuell dysfunktion
Catherine Henthorn åkte skidor i Frankrike med sin man och dotter när hon fick ett telefonsamtal som fick hennes blod att rinna iväg. Det var från hennes 19-årige son Ed, som då studerade i Manchester.
”Han sa bara: Han sa bara: ”Mamma, jag vill ta livet av mig”, minns Catherine, som är skolsköterska vid Abingdon & Witney College i Oxfordshire. Det kom helt plötsligt, säger hon. Fram till dess hade Ed varit ”en glad, frisk pojke som såg fram emot alla normala saker i livet”.
Hon sa till sin son att han skulle sätta sig direkt på tåget hem och ordnade så att hans mor- och farföräldrar mötte upp honom på stationen i Oxford. Under tiden försökte hon och Eds far, Craig, och lillasyster Isabelle få tag på ett flyg hem.
Vad ingen visste då var att Ed hade anslutit sig till raden av unga män som har upplevt förödande biverkningar efter att ha tagit aknepreparatet Roaccutane.
Den aktiva beståndsdelen i Roaccutane, och flera generiska versioner som nu finns på marknaden, är en kemikalie som kallas isotretinoin. Den fungerar genom att minska mängden olja, eller talg, som produceras av hudens körtlar, minska inflammation och döda bakterier.
Dermatologer säger att isotretinoin har förändrat livet för otaliga tusentals tonåringar – framgången bekräftas av en dramatisk ökning av förskrivningar, där antalet recept enbart för Roaccutane, som tillverkas av det schweiziska läkemedelsbolaget Roche, har ökat från 6 522 per år 2006 till 48 997 år 2016.
Men även om många uppenbarligen har haft nytta av läkemedlet har det också allt oftare förknippats med rapporter om allvarliga psykiatriska biverkningar, allt från ångest och panikattacker till depression och självmord.
Dessa potentiella risker har varit väl publicerade, men nu framkommer bevis för att isotretinoin också kan vara ansvarigt för en dold epidemi av permanent sexuell dysfunktion, som fortsätter långt efter att läkemedlet har stoppats, och som berövar unga män chansen att ha normala relationer.
Föräldrar och experter anser dessutom att det finns en tydlig koppling mellan detta och de självmord som förknippas med Roaccutane.
Som David Healy, professor i psykiatri vid Bangor University, som studerar effekterna av isotretinoin, förklarar: ”Erektil dysfunktion är psykologiskt förödande för unga män och leder utan tvekan till självmord.”
Detta var det fruktansvärda perspektiv som fick Ed Henthorn att överväga att ta sitt eget liv. Fyra år efter hans långväga rop på hjälp berättade hans mamma för Good Health: ”Den här drogen har förstört min sons liv och har ödelagt oss alla som familj.
Hon säger att patienter och familjer bör informeras om dessa risker på ett tydligt sätt, så att de kan göra en välinformerad bedömning om huruvida det är värt att ta läkemedlet, särskilt för mindre allvarliga fall av akne.
HJÄLPER AKNE MEN TILL VILKET PRIS?
Isotretinoin har marknadsförts i Storbritannien sedan 1983. Mellan 1985 och september 2017 tog läkemedelsmyndigheten MHRA (Medicines and Healthcare products Regulatory Agency) emot 86 rapporter om sexuella problem i samband med läkemedlet, inklusive erektil dysfunktion och förlust av libido, genom sitt Yellow Card-system – där patienter, företag och sjukvårdspersonal kan rapportera biverkningar. MHRA har dragit slutsatsen att sådana biverkningar är sällsynta.
Det finns dock bevis för att de kanske inte är så sällsynta som tillsynsmyndigheten tror. I en artikel av brittiska och kanadensiska forskare, som nyligen publicerades i International Journal of Risk & Safety in Medicine, undersöktes 300 fall av sexuell dysfunktion efter behandling med 14 olika läkemedel.
Det visade sig att isotretinoin hade den överlägset högsta andelen rapporterade komplikationer, och i 14 av de 49 fall av män som fått det utskrivet och som drabbats av erektil dysfunktion hade problemet varat i mellan tio och 20 år. Professor Healy, som är medförfattare till artikeln, anser att isotretinoins sexuella problem ”bara är toppen av ett isberg”. Han anser att det finns en dold epidemi av manliga sexuella problem kopplade till detta och en handfull andra läkemedel som orsakar ”enormt mycket lidande”.
En 33-årig bankman som Good Health talat med har levt med impotens sedan han fick en sexmånaderskur med Roaccutane när han var 17 år. Även om han fick bort sin akne kunde han inte längre få erektion. Han utvecklade också depression och ångest.
Om han inte kan skapa normala relationer fruktar han att han aldrig kommer att få en egen familj. Det förvånar mig inte att ett stort antal unga män tar livet av sig när de ställs inför detta, säger han. Det har funnits tillfällen då jag har tänkt att det skulle vara lättare att ta livet av mig.”
Kampanjarbetarna anser att problemets omfattning är dold eftersom biverkningar av isotretinoin är betydligt underrapporterade. Sam, en skolsekreterare från Essex, säger att hennes ”glada, sportiga” son blev allvarligt deprimerad och utvecklade sexuella problem efter att ha tagit läkemedlet i åtta månader vid 15 års ålder.
Nu är han 22 år gammal, men han är fortfarande ”sårbar”, lider av kronisk trötthet, stress och ångest, och Sam oroar sig ”varje dag” för att han ska ta livet av sig.
Jag skulle bara vilja veta varför det här läkemedlet fortfarande delas ut som Tic-Tacs inom den nationella sjukförsäkringen, till och med till personer som bara har måttlig acne. Hur många människor måste dö eller få sina liv förstörda för att du ska ta detta på större allvar? Ed Henthorn
Sam säger att biverkningar av isotretinoin är mycket mindre benägna att rapporteras av de drabbade än de som orsakas av andra läkemedel. Om man beaktar den pinsamma karaktären hos dessa biverkningar och patienternas ålder – tonåringar som skäms för mycket för att tala med någon om de sexuella biverkningarna – så kan vi inte ens börja gissa oss till de verkliga siffrorna, säger hon till Good Health.
Det är faktiskt så att till och med MHRA självt erkänner att underrapportering av läkemedelsreaktioner generellt sett är ett känt inslag i alla rapporteringssystem, inklusive systemet med gula kortet.
En talesman för USA:s livsmedels- och läkemedelsmyndighet Food and Drug Administration uppskattade att dess system för rapportering av biverkningar (FAERS) endast mottar mellan 1 och 10 procent av alla reaktioner.
Detta stämmer överens med en studie som offentliggjordes i fjol i tidskriften Expert Opinion on Drug Safety, där man fann att det fanns en ”betydande underrapportering” till FAERS så lågt som i ett av 100 fall. Omfattningen av biverkningarna i samband med isotretinoin kan med andra ord vara dramatiskt underskattad – de 86 rapporter om sexuella problem som MHRA fått in kan vara toppen på ett isberg som sträcker sig från 860 fall till 8 600.
På samma sätt kan det verkliga antalet psykiatriska reaktioner som tillskrivs isotretinoin vara mycket högre.
Mellan 1985 och september 2018 mottog Yellow Card-systemet 940 rapporter om ångest, depression, humörstörningar, personlighetsstörningar och självmordstankar kopplade till läkemedlet – verkligheten kan vara allt från 9 400 till svindlande 94 000 fall.
En rapporterad siffra om 64 självmord skulle på samma sätt kunna dölja en verklig siffra på allt mellan 640 och 6 400.
Det skedde ett skifte i MHRA:s uppfattning i oktober förra året, efter en granskning av Europeiska läkemedelsmyndigheten som kom fram till att det fanns bevis för att isotretinoin var ”förknippat med … erektil dysfunktion och minskad libido”.
MHRA utfärdade en säkerhetsvarning till läkare och lade till orden ”Problem med att få eller bibehålla en erektion” och ”minskad libido” som biverkningar av ”okänd frekvens” till listan över möjliga biverkningar på bipacksedlarna.
Det var för sent för Ed och många andra unga män och, säger kampanjmakare, för lite för att förhindra att andra drabbas av dessa livsförändrande effekter.
Även om sådana biverkningar är så sällsynta som MHRA tror, menar vissa kampanjmakare att det inte längre går att rättfärdiga att läkemedlet finns kvar på marknaden, oavsett hur effektivt det är mot akne.
”Risk handlar om konsekvenser”, säger Robert Reeves, byggkonsult från Colchester, Essex, vars 21-årige Luke tog en dödlig överdos förra året.
Lukes utåtriktade personlighet förändrades permanent efter att han tog läkemedlet i sex månader 2012, när han var 16 år. Om du är döende i cancer kan du riskera att ta ett farligt läkemedel eftersom det kan rädda ditt liv, säger Robert.
Men även om jag förstår argumentet att akne i sig kan göra vissa människor självmordsbenägna, anser jag att belöningen med detta läkemedel inte står i proportion till riskerna.
Det finns med största sannolikhet en koppling mellan sexuell dysfunktion och självmord hos män, säger professor Healy. Även om läkemedlet förskrivs till både män och kvinnor i ungefär lika stor utsträckning har 55 av de 64 självmord som rapporterats till MHRA varit unga män.
Då omfattningen av läkemedlets biverkningar inte är klarlagd fruktar kampanjarbetarna att en granskning av risken för psykiatriska reaktioner som genomfördes av MHRA 2014 kan ha varit allvarligt bristfällig – och som ett resultat av detta går patienterna miste om ordentliga varningar.
Eftersom isotretinoin kan orsaka allvarliga fosterskador får kvinnor i USA och Storbritannien som ordinerats läkemedlet en broschyr som förklarar att de inte kan ta det om de är gravida och att de måste använda ett effektivt preventivmedel innan de börjar med läkemedlet och under en månad efter att de slutat med det. De måste sedan skriva under ett formulär där de förklarar att de har förstått dessa risker och försiktighetsåtgärder.
I USA, har detta ”informerade samtycke/patientavtal” utvidgats till att även omfatta manliga användare, och riskerna för depression och självmord har lyfts fram.
Många föräldrar vill att samma åtgärd införs i Storbritannien.
BETTER RÅDGIVNING OM RISKER
Mellertid drog MHRA:s granskning, som till stor del förlitade sig på bevisen från sitt eget system med gula kort, slutsatsen att risken för psykiatriska reaktioner var sällsynt och avvisade detta förslag som ”en extra börda för patienter och förskrivare”.
Granskningen var ”en vitkalkning”, säger Heather Roberts, författare och illustratör från Bromyard i Herefordshire, vars 32-årige son Olly tog livet av sig 2012 – han hade fått läkemedlet utskrivet när han var 21 år gammal och levde med kronisk ångest under de följande 11 åren.
Heather och andra föräldrar anser att deras åsikter om riskerna ignorerades.
Ed Henthorn fick Roaccutane utskrivet när han var på väg att påbörja en kurs i Manchester i september 2014 – innan han studerade miljövetenskap vid Manchester Metropolitan University i september följande år.
FÖRLUST AV SEXUELL FUNKTION
Han hade utvecklat akne när han var 17 år och när han skulle börja studera i Manchester ”började det gå så långt att det störde mig lite grann”, berättade han för Good Health. Det var inte allvarligt – jag skulle beskriva det som mer av en smärta, men jag tänkte: Men jag tänkte: ”Jag har en nystart i Manchester, det skulle vara trevligt att bli av med det här”. ’
Han hänvisades till en hudläkare som föreslog Roaccutane – Ed fick en broschyr och frågades om han förstod riskerna, varav ingen inkluderade möjligheten av den långsiktiga förlust av libido och sexuell funktion som han skulle uppleva.
Ed, som nu är 23 år gammal, säger att han visste att Roaccutane var ’ett aggressivt alternativ som sista utväg, men jag tänkte ta det under en kortare period och slutade genast om det uppstod några problem – jag antog att eventuella biverkningar skulle försvinna så fort jag slutade.
Fyra veckor efter att ha börjat med läkemedlet började de ”skrämmande” biverkningarna: han utvecklade ångest och depression.
”Jag hade också plötsligt inget intresse för det motsatta könet”, säger han.
”Alla de där tankarna bara försvann, och att bli upphetsad och att vakna upp med erektion och så vidare, fick ett abrupt slut. Det var väldigt skrämmande.”
Han slutade genast att ta läkemedlet.
Nästan fyra år senare är Ed praktiskt taget husbunden i sitt föräldrahem, en fånge av den förlamande ångest och depression som satte stopp för hans förhoppningar om att ta en examen – och han har fortfarande sexuell dysfunktion.
Många är för rädda för att prata
Ed har bestämt sig för att berätta sin historia offentligt ”i hopp om att något gott kan komma ut av allt detta”.
”Många människor är för rädda för att komma ut och prata om det eller för att söka råd”, säger han. Jag förstår det, det gör jag verkligen. Men ingenting kommer att göras åt denna fruktansvärda situation om ingen talar om den.”
Eds mod och hans berättelse utmanar direkt läkemedelsföretaget Roche, som hävdar att det är akne, inte läkemedlet, som ”kan leda till förändringar i humöret, självkänslan och, hos vissa drabbade … … till depression”.
Detta var det vittnesmål som Dr Rav Seeruthun, medicinsk chef på Roche, gav förra året vid utredningen i Colchester om Luke Reeves.
Lukes föräldrar tvivlar inte på att det var Roaccutane som dödade deras son.
Företagets hållning, säger Ed, ”strider mot all logik”.
”Jag vet att akne kan få folk att bli nedstämda, men jag var aldrig deprimerad på grund av det. Och min akne förbättrades faktiskt med Roaccutane. Så varför skulle någon bli deprimerad just när deras akne blev bättre?”
Då säger Eds mamma att när familjen försökte få hjälp av läkare i januari 2015, ”avfärdade de alla varje koppling till läkemedlet och insisterade på att han bara var deprimerad och erbjöd sig att ge honom antidepressiva läkemedel”.
Oförståeligt nog var Ed försiktig med att ta fler läkemedel. Efter sex veckor hemma återvände Ed till universitetet i mars 2015, men han stannade kvar i en månad.
ÖVRIGA LÄKEMEDEL SOM LÄNKATS TILL IMPOTENS
Isotretinoin – den aktiva beståndsdelen i Roaccutane – är inte det enda läkemedlet som är inblandat i sexuell dysfunktion hos män.
Förstudier som nyligen publicerades i International Journal of Risk & Safety in Medicine identifierade 14 läkemedel, inklusive isotretinoin, som förknippas med ”varaktig sexuell dysfunktion”, såsom ”genital anestesi, lustlös eller svag orgasm, förlust av libido och impotens”.
Medlen inkluderar antidepressiva medel som kallas selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) och 5-alfa-reduktashämmare, som finasterid, som används för att behandla håravfall.
En teori är att de stör de elektriska signalerna som överför information och som kontrollerar allt från sinnen till rörelser.
”Det var en fruktansvärd tid”, säger Catherine. ”Flera gånger sa han att han bara ville hoppa framför ett tåg.”
När Ed återvände hem hittade han modet att berätta för sin mamma om sin sexuella dysfunktion. I dag är han, säger han, ”en skugga av mitt forna jag”, bor hemma på Universal Credit, kämpar mot letargi och tillbringar dagar i sängen.
Han har en enkel fråga till MHRA, British Association of Dermatologists och Roche, som introducerade isotretinoin i världen för mer än 30 år sedan.
”Jag skulle bara vilja veta varför det här läkemedlet fortfarande delas ut som Tic-Tacs på NHS, till och med till människor som bara har måttlig akne. Hur många människor måste dö eller få sina liv förstörda för att ni ska ta detta på större allvar?”
Förra månaden uppmanade RxISK, en oberoende grupp för läkemedelssäkerhet med säte i Kanada, den amerikanska läkemedelsmyndigheten att lägga till en varning i en ruta på förpackningar med isotretinoin för att informera patienterna om att ”sexuella biverkningar kan ibland kvarstå på obestämd tid efter det att läkemedlet har avbrutits; de kan uppstå under behandlingen och kvarstå efteråt, eller uppstå eller förvärras när läkemedlet upphör”.
MHRA berättade för Good Health att även om läkemedlet ”erkänns vara förknippat med ett brett spektrum av biverkningar måste dessa risker vägas mot de positiva effekterna av behandlingen”. Den sa att isotretinoin endast är godkänt för behandling av svår akne som inte svarat på annan behandling.
En talesman för British Association of Dermatologists sa att dess medlemmar ”mycket noggrant väger av de potentiella riskerna och fördelarna med läkemedlet för varje enskild patient” och tillade att det fanns ”omfattande bevis som visar att akne…. kan leda till dåligt humör, låg självkänsla och en negativ kroppsuppfattning, vilket för vissa patienter kan ha en extremt negativ inverkan”.
Roche sa till oss: ”Vi beklagar att vi hör talas om någon som har haft en negativ erfarenhet av ett Roche-läkemedel.
Miljoner patienter över hela världen har dragit nytta av att ta Roaccutan, men som de flesta mediciner kan det ha biverkningar.
”Därför rekommenderar vi att det förskrivs noggrant, att patienterna förstår vad de kan förvänta sig när de tar det och att de övervakas noga.”
Ed och Catherine är mycket medvetna om den inverkan som hans sjukdom har haft på familjen, från systern Isabelle, 18 år, och fadern Craig, som är marknadsföringsansvarig, till den bredare kretsen.
”Vad Ed och jag vill nu”, säger Catherine, ”är att få andra människor att stanna upp och ifrågasätta vad de har fått höra, att tänka noga på riskerna, även om de får höra att de är ”sällsynta”, och att dermatologerna ska förstå vad detta läkemedel faktiskt kan göra med barn, i stället för att trycka på det som någon slags snabb lösning.
”Det är ingen quick fix, det kan jag säga dig.”