Mål: Det behövs aktuell information om säkerheten för passagerare i alla åldrar i baksätet för att informera om ytterligare framsteg i utformning och testning av fasthållningsanordningar i baksätet. Syftet med den här studien var att beskriva egenskaperna hos passagerare på de främre och bakre raderna i fordon från årsmodell 2000 och nyare som var inblandade i olyckor och att fastställa risken för allvarliga skador för fasthållna passagerare på bakre raden som var inblandade i en olycka och den relativa risken för dödliga skador för fasthållna passagerare på bakre raden jämfört med passagerare på framsätet i förhållande till åldersgruppen, kollisionsriktningen och fordonets årsmodell.
Metod: Data från National Automotive Sampling System Crashworthiness Data System (NASS-CDS) och Fatality Analysis Reporting System (FARS) har sökts för alla olyckor under 2007-2012 med inblandning av personbilar med årsmodell 2000 och senare. Uppgifter från NASS-CDS användes för att beskriva egenskaperna hos passagerarna på de främre och bakre raderna och för att fastställa risken för allvarlig skada (AIS 3+) för fastspända passagerare på bakre raden efter passagerarnas ålder, fordonets årsmodell och kollisionsriktning. Med hjälp av en kombinerad datamängd med uppgifter om dödsfall från FARS och uppskattningar av den totala populationen av passagerare i olyckor från NASS-CDS användes logistisk regressionsmodellering för att beräkna den relativa risken (RR) för dödsfall för fasthållna passagerare i bakre respektive främre passagerarsätet beroende på ålder, riktning vid kollisionen och fordonets årsmodell.
Resultat: Bland alla passagerare i fordonet som drabbades av bortdragningsolyckor under 2007-2012 satt 12,3 % i den bakre sätesraden, där den totala risken för allvarlig skada var 1,3 %. Bland de fastspända passagerarna på bakre raden varierade risken för allvarliga skador beroende på passagerarnas ålder, där äldre vuxna hade den högsta risken för allvarliga skador (2,9 %), på kollisionsriktning, där vältningsolyckor var förknippade med den högsta risken (1,5 %) och på fordonets årsmodell, där årsmodell 2007 och nyare fordon hade den lägsta risken för allvarliga skador (0,3 %). Den relativa risken för dödsfall var lägre för fastspända barn upp till 8 års ålder i baksätet jämfört med passagerare i det högra framsätet (RR=0,27, 95 % KI 0,12-0,58 för 0-3 år, RR=0,55, 95 % KI 0,30-0,98 för 4-8 år), men var högre för fastspända barn i 9-12 års ålder (RR=1,83, 95 % KI 1,18-2,84). Det fanns inga belägg för en skillnad i dödsrisk i baksätet jämfört med framsätet för passagerare i åldrarna 13-54 år, men det fanns vissa belägg för en ökad relativ dödsrisk för vuxna över 55 år i baksätet jämfört med passagerare i det högra framsätet (RR=1,41, 95 % KI 0,94-2,13), även om vi inte kunde utesluta att det inte fanns någon skillnad. Efter kontroll av passagerarnas ålder och kön var den relativa risken för dödsfall för fastspända passagerare i baksätet betydligt högre än för passagerare i framsätet i fordon med modellår 2007 och senare, och betydligt högre vid kollisioner med bakre och högra sidokrockar.
Slutsatser: Resultaten av denna studie utökar tidigare forskning om den relativa säkerheten för baksätet jämfört med framsätet genom att undersöka en mer modern fordonsflotta. Den bakre sätesraden är främst upptagen av barn och ungdomar, men den varierande relativa risken för dödsfall i baksätet jämfört med framsätet för passagerare i olika åldersgrupper belyser utmaningarna när det gäller att tillhandahålla optimalt skydd för ett brett spektrum av passagerare i baksätet. Resultaten av en förhöjd dödsrisk för passagerare i baksätet, jämfört med passagerare i framsätet, i de senaste årsmodellerna ger ytterligare bevis för att säkerheten i baksätet inte håller jämna steg med framstegen i framsätet.