Alla har ett stim
Jag leker med mitt hår medan jag pratar med en vän.
Kanske biter du på dina naglar när du är nervös eller uttråkad.
Du kanske knackar med fingrarna eller pennan på skrivbordet när du tänker.
Jag kände en gång någon som tuggade på pinnar av kanelbark, och jag har lagt märke till en del som rör sina ögon på ett ovanligt sätt.
Jag kan känna igen vissa personer på långt håll bara på deras utmärkande rörelser. Vi känner alla någon som har en irriterande stim som att knäcka knogarna var femte minut eller upprepa en fras om och om igen; eller en socialt oacceptabel stim som att peta sig i näsan eller bita sig själv.
Definitionen av Stim
Ordet stim är en förkortning för självstimulering. Det är förknippat med flera tillstånd som dövblindhet och intellektuell funktionsnedsättning, men oftast med autism. Min sons neurolog kallar det för ”autistisk stereopati”. Det kallas också ibland för ”stereotypi.”
I DSM-5 ingår stimming som en del av de diagnostiska kriterierna för autismspektrumstörning: ”Stereotypt eller repetitivt tal, motoriska rörelser eller användning av föremål … symtom som tillsammans begränsar och försämrar vardagliga funktioner”. Det är just det som är skillnaden mellan autistisk stimming och typisk stimming: när stimming stör vardagliga aktiviteter och förhindrar inlärning är det ofta ett symtom på autism.
Fel fråga
”Hur stoppar jag stimuleringen?” Det är vanligtvis den första frågan som föräldrarna ställer när ett litet barn upptäcker stimming. Men det är fel fråga.
För det första kan ingen stoppa självstimulerande beteende helt och hållet, för alla gör det ändå! För det andra, även om en stimulering kan tas bort kommer den att ersättas av en annan – och nästa stimulering kan vara mindre föredömlig än den nuvarande.
Den viktigaste anledningen till att inte utrota stimulering är att du kan få din älskade att dra sig undan mer och mer och förlora din möjlighet att uppmuntra hälsosamma interaktioner.
Den rätta frågan
”Varför ägnar sig mitt barn åt det här beteendet?”. Att försöka förstå motivationen för ett beteende är alltid en bra början. Det finns flera hypoteser och kända orsaker till stimming:
1. Överstimulering
stimulering kan hjälpa till att blockera överflödig sensorisk input.
2. Understimulering
stimulering hjälper till att ge extra sensorisk input när det behövs.
3. Smärtreduktion
upprepat slag mot huvudet eller kroppen minskar faktiskt den totala känslan av smärta. En hypotes är att stimming orsakar frisättning av beta-endorfiner i kroppen, vilket sedan orsakar en känsla av bedövning eller njutning.
4. Hantering av känslor
Både positiva och negativa känslor kan utlösa ett utbrott av stimming. Vi har alla sett fysiska reaktioner på glädje eller upphetsning, t.ex. hoppning eller handklappning. Frustration eller ilska kan intensifiera en stimning till den grad att den blir destruktiv.
5. Självreglering
Vissa stims tjänar syftet att lugna eller trösta. Många spädbarn lär sig att suga på tummen för att slappna av.
Jag läste nyligen en blogg där en förälder frågade varför hennes son täckte sina öron när han sov. Han hade lärt sig att hålla för öronen när hans omgivning var för bullrig, och det var lugnande för honom. Så han började täcka sina öron när han behövde trösta sig själv, särskilt när han somnade.
Grunder för att minska stimulering
Självstimulering kan störa inlärning, mellanmänskliga relationer och sociala situationer. Vissa typer av självstimulering är självskadande och kan leda till infektioner eller kräva kirurgisk reparation.
Självstimulering kan också vara ett symtom på ett pågående medicinskt problem, t.ex. migrän, som en person med funktionsnedsättning kanske inte kan verbalisera.
Hur man kan minska Stimming
Här följer några idéer för att öka relationskompetensen samtidigt som man kan minska den tid man ägnar åt att stimulera sig:
1. Gör en läkarundersökning för att eliminera möjligheten till fysiska orsaker till stims, såsom öroninfektioner, kronisk smärta, migrän och näthinneavlossning.
2. Hantera den sensoriska miljön och den känslomässiga miljön för att maximera den personliga komforten.
3. Kraftig motion minskar behovet av att stimulera, troligen för att motion är förknippad med beta-endorfiner precis som stimmning.
4. Fortsätt att interagera medan stimmning förekommer. I sin bok Communicating Partners föreslår författaren James MacDonald att personer med autism tenderar att uppfatta världen genom känsla och handling, medan de flesta neurotypiska personer uppfattar världen genom tanke och språk.
När denna skillnad förstås blir självstimulerande beteenden meningsfulla. MacDonald rekommenderar turtagande aktiviteter för att engagera ett barn utan att försöka stoppa stimuleringen under aktiviteten; aktiviteten kommer gradvis att bli alltmer bekväm och attraktiv, vilket naturligt minskar stimuleringen.
5. Skapa en positiv association mellan stimulering och relationsbyggande. Ett sätt att använda stimulering som en produktiv del av inlärningsprocessen är att tillåta stimulering som en förstärkare eller belöning efter en period av lekfullt samspel eller arbete.
Julia Moor skriver i sin bok Playing, Laughing and Learning With Children On The Autism Spectrum att om man avsätter tid för stimulering kommer barnet att känna sig bekvämt i att vara sig självt, uppmuntra till fler interaktioner och faktiskt minska det totala antalet timmar per dag som man ägnar åt att stimulera.
6. Gå med i stimuleringen! Vissa behandlingsprogram, däribland Son-Rise och Floortime, föreslår att man ska gå med i de självstimulerande beteendena som ett sätt att initiera interaktion. Om en person snurrar tallrikar, börja då snurra tallrikar. Om en person gungar fram och tillbaka, gunga då fram och tillbaka precis bredvid personen.
Min son föredrar att hålla upp sin hand och prata med den, som om han tittar i en spegel. Han tycker att det är jätteroligt när jag gör det med honom!
Dr Stanley Greenspan
Stanley Greenspan, författare till boken Engaging Autism och utvecklare av Floortime-metoden, förklarar: ”En del barn blir fascinerade – de har nu så att säga en partner i brottet – och vi får en del gemensam uppmärksamhet och relation.
…Så delta i barnets aktivitet för att skapa en relation, och börja sedan använda gester så att barnet, för att få vad det vill ha, måste gestikulera målmedvetet tillbaka till dig och kanske börja använda några ord…
Den övergripande principen är att erbjuda barnet upplevelser som ger samma typ av förnimmelser som den självstimulerande aktiviteten, men som leder uppåt på utvecklingstrappan med reglering, engagemang och interaktion.
Om du vill jobba med reglering bör du börja med grundläggande sinnesupplevelser. I detta första skede, börja med känslan men försök att variera den, för att utvidga barnets värld av sinnesintryck”. Med andra ord, för att minska stimuleringen, erbjud en ersättning som är mer lockande än stimuleringen!