Schmidt, Kitty, mer känd som Madame Katharina Zammit, född 1882 i Berlin, 
dotter till en slaktare blev ägare till Berlins främsta bordell ”Pension Schmidt” på Giesebrecht Strasse 11. Den döptes senare om till ”Salon Kitty” när den togs över av S.D. (Secret Service) 
. Det blev själva sinnebilden av avkoppling för högt uppsatta officerare och diplomater på besök. Utrustad med dolda mikrofoner blev detta sofistikerade övervakningssystem den viktigaste källan till Gestapos 
underrättelser. Tjugo kvinnor specialutbildades för att arbeta i Salon Kitty.
Idén att använda Salon Kitty för spionageändamål kom från Reinhard Heydrich,
men SD-chefen Walter Schellenberg
gjorde det mesta av arbetet. Istället för att infiltrera bordellen beslöt Schellenberg att ta över den.
Kitty Schmidt, här med sin dotter 
hade skickat pengar till brittiska banker med flyende flyktingar ända sedan nazisterna tog över. När hon slutligen bestämde sig för att lämna landet den 28-06-1939 arresterade SD-agenter henne vid den nederländska gränsen och förde henne till Gestapos högkvarter. Där gav Schellenberg henne ett erbjudande som hon inte kunde tacka nej till: antingen samarbeta med nazisterna eller skickas till ett koncentrationsläger.
SD stängde bordellen för reparation och rustade upp den med flera dolda mikrofoner på alla tänkbara ställen. Ledningar leddes till en källare och därifrån till ett rum med fem övervakningsbord och inspelningsplattor. Tanken var att underhålla prominenta gäster med vin och kvinnor så att de skulle avslöja hemligheter eller tala om sina verkliga åsikter
.
Berlins sedlighetsrotel ”Sittenpolizei” ”sedlighetsroteln”, arresterade dussintals prostituerade i Berlin och valde ut 20 potentiella agenter som de kunde använda. De genomgick sju veckor av rigorös indoktrinering och utbildning. 
Bland annat tränades de i att känna igen militäruniformer och att utvinna hemligheter ur oskyldiga samtal. de fick inte veta något om mikrofonerna utan var tvungna att göra en rapport efter varje möte. 
I mars 1940 fick Schmidt veta att hon skulle fortsätta som om ingenting hade hänt – förutom att hon nu hade en särskild bok med ytterligare tjugo flickor som hon bara skulle visa upp för en viss typ av kundkrets. Om en kund skulle använda frasen ”Jag kommer från Rothenburg” fick hon instruktioner om att visa honom boken och sedan låta honom fatta sitt beslut och ringa efter den flicka han hade valt. Flickorna skulle tillbringa natten med gästen och åka iväg senare.
Salon Kitty blev ännu mer populär när utvalda gäster inom den militära och diplomatiska kåren fick veta det ”hemliga kodordet” och monitorer gjorde tusentals inspelningar. En av kunderna var greve Galeazzo Ciano 
, Italiens utrikesminister, vars rättframma åsikter om Führern inte var särskilt positiva.
Den 11-01-1944 sköts greve Ciano, 40 år gammal, av en exekutionspluton på order av sin svärfar Mussolini, under påtryckningar från Nazityskland
En annan, SS Oberstgruppenfùhrer Sepp Dietrich, 
ville ha alla 20 tjejerna till en orgie hela natten men han släppte inga hemligheter. Dessutom hade Joseph Goebbels
markerats som kund av vissa. Han njöt tydligen av de ”lesbiska uppvisningarna” som annars ansågs vara asociala handlingar utanför det sammanhanget.
Reinhard Heydrich gjorde också ett antal ”inspektionsturer” även om mikrofonerna stängdes av vid dessa tillfällen. Den brittiske agenten Roger Wilson, under sin täckidentitet som den rumänske pressekreteraren Ljubo Kolchev, märkte dock när trådarna omdirigerades till en annan lyssnarposition. Han blev stamkund på Salon Kitty, med en vanlig flicka, och ordnade senare en avlyssning till tre kablar. Nu hörde den brittiska underrättelsetjänsten en del av samma samtal som SD gjorde. Wilson tillfångatogs senare och skickades till ett krigsfångläger.
I takt med att kriget fortskred minskade kundkretsen på Salon Kitty.
I juli 1942 förstörde en bomb byggnaden som bordellen låg i och Salon Kitty fick flytta till bottenvåningen i samma byggnad. Inom ett år övergav SD projektet och överlämnade Salon Kitty till Schmidt – med hotet att hon skulle hålla tyst annars skulle hon drabbas av repressalier. De 20 flickorna stannade hos henne. När Operation Kitty avslutades 1943 hade cirka 25 000 band spelats in. Banden gick förlorade senare under kriget. Bredvid, i nr 12, låg Ernst Kaltenbrunners lägenhet, 
chef för SD. Kitty Schmidt talade inte om saken ens efter kriget eller utan att avslöja identiteten på någon av sina tidigare anställda. Det totala antalet Gestapo-inspelningar från bordellen uppskattades av Stasi (östtyska säkerhetstjänsten) till cirka 25 000. Nästan alla inspelningar har sedan dess gått förlorade eller förstörts på grund av att de var oviktiga efter kriget.
Dödsfall och begravningsplats för Schmidt, Kitty ”Madame Katharine”
Enligt en artikel i Die Tageszeitung från 2005 fortsatte bordellen att existera efter andra världskriget under ledning av Schmidts son och dotter. År 1988 användes den tidigare ”Salon Kitty” som gitarrstudio, men Kitty Zammit-Schmidt dog redan 1954, 71 år gammal, och ligger begravd i Berlin, Heerstrasse.
