Marisol Escobar (22 maj 1930 – 30 april 2016), även känd som Marisol, var en fransk skulptör av venezuelansk härkomst som arbetade i New York.
Maria Sol Escobar föddes den 22 maj 1930 som dotter till venezuelanska föräldrar i Paris, Frankrike. Hon föregicks av en äldre bror, Gustavo. Hennes far, Gustavo Hernandez Escobar, och hennes mor, Josefina, kom från rika familjer och levde på tillgångar från olje- och fastighetsinvesteringar. Denna rikedom ledde till att de ofta reste från Europa, USA och Venezuela. Vid någon tidpunkt började Maria Sol gå under namnet Marisol, ett vanligt spanskt smeknamn.
Josefina Escobar begick självmord 1941, när Marisol var elva år. Tragedin, som följdes av att hennes far skickade Marisol till en internatskola på Long Island i New York under ett år, påverkade henne mycket djupt. Marisol bestämde sig för att inte tala igen efter sin mors bortgång, även om hon gjorde undantag för att svara på frågor i skolan eller andra krav; hon talade inte regelbundet högt förrän i början av tjugoårsåldern.
Och även om Marisol var djupt traumatiserad påverkade detta inte hennes konstnärliga talanger. Hon hade börjat teckna tidigt i livet, och hennes föräldrar uppmuntrade hennes talang genom att ta med henne till museer. Hennes talang för teckning gav henne ofta konstnärliga priser i de olika skolor hon gick i innan hon bosatte sig i Los Angeles 1946. Marisol visade dessutom talang för broderi och tillbringade minst tre år med att brodera hörnet på en duk (vilket innebar att hon gick till skolan på söndagar för att arbeta).
Marisol var mycket religiös. Under tonåren hanterade hon traumat efter sin mors död genom att gå på knäna tills de blödde, hålla tyst under långa perioder och knyta rep hårt runt midjan.
Efter Josefinas död och Marolisols utträde ur internatskolan på Long Island reste familjen mellan New York och Caracas i Venezuela. År 1946, när Marisol var 16 år, flyttade familjen permanent till Los Angeles; hon skrevs in på Marymount School for Girls. Hon ogillade denna institution och flyttade 1948 till Westlake School for Girls.
Marisol Escobar började sin formella konstutbildning 1946 med kvällskurser vid Otis Art Institute och Jepson Art Institute i Los Angeles, där hon studerade för Howard Warshaw och Rico Lebrun.
Marisol studerade konst vid École des Beaux-Arts i Paris 1949. Hon återvände sedan för att påbörja studier vid Art Students League of New York, vid New School for Social Research, och hon var elev till konstnären Hans Hofmann.
Popkonstkulturen på 1960-talet omfamnade Marisol som en av sina medlemmar, vilket ökade hennes erkännande och popularitet. Hon koncentrerade sitt arbete på tredimensionella porträtt och använde sig av inspiration ”som hon hittade i fotografier eller hämtade från personliga minnen”.
Under efterkrigstiden skedde en återgång till traditionella värderingar som återinförde sociala roller och anpassade ras och kön inom den offentliga sfären. Marisol`s skulpturala verk lekte med de föreskrivna sociala rollerna och de begränsningar som kvinnor mötte under denna period genom hennes skildring av kvinnlighetens komplexitet som en upplevd sanning. Marisol visade i sin verksamhet en dynamisk kombination av folkkonst, dada och surrealism – vilket i slutändan illustrerar en skarp psykologisk insikt om det samtida livet. Genom att visa de väsentliga aspekterna av kvinnlighet i en samling av provisoriska konstruktioner kunde Marisol kommentera den sociala konstruktionen av ”kvinnan” som en instabil enhet. Med hjälp av en samling gipsavgjutningar, träblock, träsniderier, teckningar, fotografier, färg och delar av samtida kläder, har Marisol på ett effektivt sätt identifierat deras fysiska diskontinuitet. Genom en grov kombination av material symboliserar Marisol konstnärens förnekande av en konsekvent existens av ”essentiell” kvinnlighet. ”Femininitet” definieras som en fabricerad identitet som skapas genom representativa delar. En identitet som oftast bestämdes av den manliga betraktaren, antingen som mor, förförerska eller partner. Med hjälp av en feministisk teknik störde Marisol samhällets patriarkala värderingar genom olika former av mimik. Hon imiterade och överdrev den populära allmänhetens beteenden. Genom en parodi på kvinnor, mode och tv försökte hon tända en social förändring.
Detta är en del av Wikipediaartikeln som används under Creative Commons Attribution-Sharealike 3.0 Unported License (CC-BY-SA). Artikeln i sin helhet finns här →
Mer …