Det innehåller en modul för körbara filer, en modul som används för att köra okomprimerade filer från komprimerade filer. En sådan komprimerad fil kräver inget externt program för att dekomprimera innehållet i den självextraherande filen, utan den kan köra operationen själv. Filarkiverare som WinRAR kan dock fortfarande behandla självutdragande filer som alla andra komprimerade filer. Användare som inte vill köra den självutdragande fil de fått (till exempel när den kan innehålla ett virus) kan använda filarkivet för att visa eller dekomprimera dess innehåll utan att köra körbar kod.
När ett självutdragande arkiv exekveras under ett operativsystem som har stöd för det, extraheras arkivets innehåll och lagras som filer på disken. Ofta har den inbäddade självutdragaren stöd för ett antal kommandoradsargument för att styra beteendet, t.ex. för att specificera målplatsen eller välja endast specifika filer som ska extraheras.
Nej självutdragande arkiv innehåller endast de arkiverade filerna och måste därför extraheras med ett kompatibelt program. Självextraherande arkiv kan inte självextrahera under ett annat operativsystem men kan oftast ändå öppnas med en lämplig extraktor eftersom detta verktyg bortser från den körbara delen av filen och i stället extraherar endast arkivresursen. I vissa fall kräver detta att den självutdragande exekverbara filen döps om så att den får ett filtillägg som är associerat med motsvarande packer. Självextraherande filer har vanligtvis ett .exe-tillägg som andra körbara filer.
Till exempel kan ett arkiv heta somefiles.zip – det kan öppnas under vilket operativsystem som helst av en lämplig arkivhanterare som stöder både det filformat och den komprimeringsalgoritm som används. Det kan alternativt konverteras till somefiles.exe, som kommer att extrahera sig självt på en maskin som kör Microsoft Windows utan att det behövs en lämplig arkivhanterare. Det kommer inte att självextrahera under Linux, men kan öppnas med en lämplig Linux-arkivhanterare.
Det finns flera funktionellt likvärdiga men inkompatibla arkivfilformat, inklusive ZIP, RAR, 7z och många andra. Vissa program kan hantera (skapa, extrahera eller ändra) endast en typ av arkiv medan många andra kan hantera flera format. Det finns dessutom en skillnad mellan det filformat och den komprimeringsalgoritm som används. Ett enda filformat, t.ex. 7z, kan stödja flera olika komprimeringsalgoritmer, bl.a. LZMA, LZMA2, PPMd och BZip2. För att ett dekomprimeringsverktyg skall kunna expandera ett arkiv av antingen självutdragande eller standardtyp på ett korrekt sätt måste det kunna hantera både det filformat och den algoritm som används. Den exakta körbara koden som placeras i början av ett självutvinnande arkiv kan därför behöva varieras beroende på vilka alternativ som användes för att skapa arkivet. Dekomprimeringsrutinerna kommer att vara olika för ett LZMA 7z-arkiv jämfört med ett LZMA2 7z-arkiv, till exempel.
Flera program kan skapa självutdragande arkiv. För Windows finns WinZip, WinRAR, 7-Zip, WinUHA, KGB Archiver, Make SFX, den inbyggda IExpress-guiden och många andra, en del experimentella. För Macintosh finns StuffIt, The Unarchiver och 7zX. Det finns också program som skapar självutdragande arkiv på Unix i form av skalskript som använder program som tar och gzip (som måste finnas i målsystemet). Andra (som 7-Zip eller RAR) kan skapa självutdragande arkiv som vanliga körbara program i ELF-format. Ett tidigt exempel på ett självutdragande arkiv var Unix shar-arkivet där en eller flera textfiler kombinerades till ett skalskript som när det exekverades återskapade de ursprungliga filerna.
Självextraherande arkiv kan användas för att arkivera ett obegränsat antal data samt körbara filer. De måste särskiljas från komprimering av körbara filer, där den körbara filen endast innehåller en enda körbar fil och där körning av filen inte resulterar i att den okomprimerade filen lagras på disken, utan i att dess kod exekveras i minnet efter dekomprimering.